Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

tisdag, december 13, 2011

Var är Lucian??


Luciadagen har alltid varit lite speciell på nåt vis. Jag har själv varit med i ett antal Luciatåg under skoltiden (alltid som tärna) då jag sjöng i kören och det var alltid lika spännande att få glitter i håret. Även på gymnasiet var jag med, och ett år premierade vi utbytesstudenten från USA med att få vara Lucia. Men det fattade visst ingen varför, för hon var mörk och korthårig... På den tiden, i början på 80-talet var ju "lussevaka" nästan årets happening. Det var då alla lussevakor startade på tv, drogfria discon ordnades - för lussevakan var en riktigt stökig kväll. Då man gick på stan hela natten med glitter i håret och en del var stenfulla och kom onyktra till skolan, och en annan som var lite mer ordentlig fnissade nästan lite beundrande åt de som vågade... Lyckligtvis verkar detta med lussevaka har försvunnit -  i alla fall i våra trakter.
Sen kom ju tiden då man hade småttingar på dagis och på vårt kooperativa dagis fixades det extra med grötfrukost och en massa mys. Mina små telningar var världens blygaste och fick sitta i frökens famn. Man kunde sällan se nåt för alla med enorma videokameror (i början på 90-talet vetni) skulle filma.
Senare var barnen med i skolan och lussade, sonen har varit stjärngosse till och med med bravur. Och de har haft fina luciakonserter i vår lokala 1100-tals kyrka.
Sen händer nåt, de blir stora och Lucia dalar ned som nåt man har tur att kunna få se på arbetsplatsen eller om man besöker en finare kröning. Eller ser på tv. Men det är ju inte samma sak direkt....
Och imorse missade jag på tv när jag sov förlänge och mina två telningar, Lucian och Stjärngossen sov ännu längre. SUCK - livet går vidare!!


Min egen blonda Luciadotter är nu hemma i huset igen! Igår hämtade vi henne på Arlanda, planet var 30 min tidigt från New York så hon väntade på oss när vi kom. Kramar och tårar! Hon var trött och ledsen, gråtit en massa av alla avsked på flygplatsen i Minneapolis, hela familjen var ju med och vinkade, och pojkvännen. 
Nu har hon varit hemma drygt ett dygn och hela vardagsrummet är fullt med grejor från hennes tunga väskor. Hon har hunnit träffa några kompisar som hälsat på, och är nu iväg för att träffa några till på glöggkväll. Idag har vi varit hos hennes mormor och morfar och fikat. Sakta så sjunker det väl in att hon är hemma. Men kan säga att ljudnivån steg kraftigt och egot - haha -  i huset och ett bra tag lär vi få leva med meningarna som börjar med "I USA....." för det är väl så det ska vara när man bott långt bort i över ett år.

Jag själv är lite rastlös. Vad ska man hitta på egentligen???

1 kommentar:

  1. Ja jag känner igen detta. mina barn har börjat skolan och då får de vaara med i ett luciatåg under skoltiden det är nästa år så då ska jag titta för det blir sista året. mysigt att ha dottern hemma på besök:) hitta på- ja blogga och läsa bloggar kan du ju alltid göra:)
    kram!

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*