Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, april 27, 2012

5 gången av 6 avklarad

Så då är det fredag igen! Solen skiner ju faktiskt, och jisses vad det blir grönt av bara farten - och min stackars Miss 21 nyser 1000 ggr om dagen.
Idag har jag varit iväg och fått min 5:e portion av cellgifter. Nu är det bara en gång kvar...
Det har verkligen varit en resa de här veckorna. Jag har aldrig någon gång levt så nära inpå livet och ta dagen som den är. Man tvingas och lär sig. Jag har ju känt mig ganska risig med de här nya cellgifterna jag får gång 4-6. Tröttare. Det vimsar framför ögonen så fort jag sitter på huk och reser mig upp och ja, orken tryter verkligen ibland. Och en massa andra saker som jag inte ska trötta er med. Men det känns ändå så helt överkomligt alltihopa! 

 
  Jag fick träffa idag en kontaktperson som har kontakt med läkare och försäkringskassan och varje patient, så att rehabiliteringen ut i livet ska gå så smidigt som möjligt. Det känns skönt. Jag har fått min sjukskrivning förlängd fram till i mitten på augusti. I början/mitten på juni kommer jag att påbörja strålbehandling, som pågår typ varje vardag i 5 veckor. Hela jäkla sommaren kan man tycka är pest att åka till sjukhuset varje vardag. Men vi har inte bestämt något särskilt (förstås!) och jag blir klar förhoppningsvis i slutet på juli. Då får vi åka på en resa!
Vi pratade även om det här med hur man mår just nu, men kanske inte mår likadant om en månad. Jag utryckte en viss ängslan för att kanske vakna upp en morgon och allt bara ramlar över mig och det tar stopp i all styrka och hopp. Men alla behöver ju inte alls vara så, kom vi överens om. Min styrka i livet kanske ligger i en stark trygg självinsikt som inte vacklar av en kris. Jag har varit med om en tidigare som verkligen ruskade om, denna runt min egen hälsa har inte alls varit i närheten. Är det konstigt kanske, att få cancer är väl en av de värsta rädslorna man har? 

Just dessa saker gör att jag ändå tar varje dag lite som den kommer, har svårt att tänka alltför lång tid framåt. Fånga dagen har verkligen fått sin innebörd. Kris eller inte, så låt den då komma om den behövs. Kanske behöver alla krisa lite då och då?


Nu ska jag snart sätta in läckraste Baby Back ribsen i ugnen. Fredagkväll. Hela familjen samlad. Miss 21 ska åka till sitt älskade Minnesota på måndag, hon ska minsann få ha i minnet att mammas mat är den bästa! 

Så ok, här kommer färsk bild av idag. Lite trött idag i ögonen och lite sliten. Fjärilsblusen på och kameran döljer faktiskt plåstret över min "port" som sitter där under nyckelbenet.


Ha en härlig kväll!

3 kommentarer:

  1. Åh jag är så imponerad av dig! Jättefin bild på dig! Förstår att detta suger musten ur dig men du hanterar detta så bra! Hoppas nu din dotter njuter av din goda mat och att ni har en resa i juli att se fram emot! Snart är det över! Kramar Nilla

    SvaraRadera
  2. Anonym8:47 em

    Jag sänder dej massor med styrkekramar Milla. Du är en riktig "stål-tjej"! Kramar Ulrika

    SvaraRadera
  3. Stor kram till dig Camilla, jag tänker på dig ska du veta!
    Kram ))

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*