Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

onsdag, april 11, 2012

Att krympa världen

Först måste jag säga tack för tipsen jag fått ang blogginställningar jag fått! Ska kolla dem så fort jag får tid (haha som är det enda jag har) och även tack till Victoria för vintipset Vina Santa! De blev en bib förstås...
 Annars går livet just nu inte i 110. Alltså jag bryr mig inte så mycket om vädret men när man fryser om mornarna och det bara regnar så är det väl inte nån direkt uppmuntran. Äntligen blev det tisdag igår och vardagen kom åter, familjen lämnade hemmet och fick krypa upp i soffan.... Där har jag varit en hel del dessa två dagar. Förutom idag då jag förirrade mig iväg till ICA Maxi och kom hem med... ja jag undrar vad för idag blev det 2 burkar Felix ravioli gratinerade i ugnen med osttäcke. Samt att jag precis innan fick rusa iväg med magsmärtor...
Nä jag ska inte tynga er, men jag har väl drabbats av det som kallas "betingat illamående" dvs jag mår småilla mest hela tiden, ibland mer och ofta ihop med att jag ska äta. Så det blir små portioner och kaffe har jag låtit bli helt i två dar och det märks väl på humöret. Men de blir säkert bättre om några dagar tröstar jag mig med. 
Jag har blivit expert på att göra ingenting. Jag kan sitta och stirra rakt ut i luften en lång stund utan att det bekommer mig. Jag kan ligga kvar i sängen och lyssna på fågelkvittret och ha sovit klart, men bara ligga och fundera och plötsligt ha somnat om. Jag är en jäkel på att fundera! Men det har jag nog alltid varit, och jag är en person som kan konsten att koppla av, utan att det bekommer mig. Det borde folk göra mer. Men jag vet, om några dagar slår rastlösheten till och då terrar jag familjen med allehanda fårhållningsorder om att de inte packar diskmaskinen rätt osv... ja allt det där världsliga man har runt sig, när den egna världen liksom krymper. Och så måste det få vara ett tag. Alla är nog med om det några ggr i livet, mer eller mindre frivilligt.
Igår ringde en kontaktperson de har på onkologen som är till hjälp att slussa ut cancerfriska till yrkeslivet igen, tillsammans med Försäkringskassan. Det känns jättebra att det finns en sådan person, när man har tankar om hur det ska bli sen. När världen ska vidgas igen. 

Men det bryr jag mig inte så mycket om just nu. Just nu funderar jag på när jag får se solen igen. Och plantera ut mina kryddväxter i kryddlandet, de nya som nu står i köksfönstret. Persilja, rosmarin och nån slags pepprig mynta.



2 kommentarer:

  1. Åhh ja, den där världen som krymper så. Jag förstår verkligen vad du menar. Men att kunna koppla bort och bara vara är bra. Du har en så sund inställning. Kram

    SvaraRadera
  2. Bra att du funderar på dina växter tycker jag, växter mår man bra av! skönt att också bli expert på "ingenting":) ha det fint fina du! kram

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*