Jag är inte en så flitig bloggare just nu. Tid har jag, dock inte inspirationen så mycket. Jag har inte lust att bomba så mycket med alla min funderingar helt enkelt.
Jag åker till sjukhuset som vanligt mest varje dag, idag sista gången för den här veckan. Nu har jag strålat över hälften av de 20 gångerna, känns skönt att tippa över på den andra halvan. Och jag mår bra - min fysik och kropp är det absolut inget fel på, även om dagarna efter Herceptinet inte gör mig pigg (förra veckan) och igår blev det ett pass på gymmet igen. Endorfinkicken av träningen behövs verkligen just nu, för nu är det många ångestkänslor och stress i kroppen sedan ett par dagar tillbaka. Nu, efter 7 månader hemma så börjar snart Återkomsten. Jag är inte direkt orolig, men det skapar en massa i kroppen så jag inte riktigt rår över. Jag är tacksam och glad för att min fysik klarat av dessa tuffa cancerbehandlingar så bra, men psyket fungerar annorlunda. Jag får jobba på det, men det är svårt att hitta kanalen att pysa ut det via.
Nu börjar min man sin semester i 5 veckor. Samtidigt som jag börjar räkna ned för att komma tillbaka (och till vad vet jag ju inte än). Det är sannerligen en annorlunda sommar detta och tidsperspektivet för min egen del är rejält förändrat. Det gillar jag inte alls, att det påverkar mitt liv så mycket. "Carpe Diem", blaha blaha säger jag just nu. Även om jag är så tacksam för varje dag och för varje sak runtomkring - så har jag inte förändrats alls av denna "sjukdomstid" - vissa saker vill man ha kontroll på ändå, jag vill ta kommandot över mitt liv igen och inte leva i nuet hela tiden för det är oerhört tröttsamt. Säger jag just nu måste jag tillägga, men det är nog ett friskhetstecken kanske. För sjuk har jag ju aldrig varit, egentligen. Eller egentligen, kanske allvarligt sjuk? Det är just detta man kan grubbla sig fördärvad över. Ni som går igenom samma sak vet nog säkert vad jag menar.
Tär regnandet på er? Visst är det en skitsommar på det viset med vädret. Jag som varit hemma så länge nu, har verkligen insett att stunderna ute på altanen varit oerhört begränsade, att gräset växer kopiöst och att många växer tappat greppet av allt regnande. Jag kan kännas alla semesterfirares kollektiva ångest dallra i luften. Ok att resa utomlands, men det ersätter ju aldrig nånsin vår egen sommar här hemma trots allt. Så till alla er semesterfirare där ute - var tappra!!
Jag vill passa på återigen att tacka för alla hejarrop och hälsningar här. Jag är glad för alla kommentarer och passa på att fråga om det finns nåt ni funderar över, runt den här skitsjukdomen som alla kan få, när man minst anar det.
KRAM KRAM!!
Tisdag
1 dag sedan

Åhååå jag vet inte hur jag ska börja eller skriva eller nåt..du berör mig något oerhört! Vilken styrka du har! Du är fantastisk! Fortsätt med det <3 Är så glad att jag hittade in hit till din fina blogg! Gjorde mig till följare nu för här vill jag "hänga" mer :) Ha en fin helg! Stoooor kram till dig med massa styrka <3
SvaraRaderaGuud vilken stark person du är! Din blogg berör mig verkligen massor! Kan förstå att det känns skönt att vara inne på den andra halvan av behandligen!
SvaraRaderaOm till frågan om denna skit sommaren med massor av regn tär på oss! Japp, den tar riktigt på mig! Jag brukar alltid var mycket positiv mamma. Men nu går det knappt hålla modet uppe längre. Förväntningarna på bada, sola och leka på gräset under den stora gula solen i vårt sommarsverige finns liksom inte! Utan vi har spelat spel, gått på bio och sådan man gör på vintern. Klart man börjar tröttna! Men Daddy börjar sin semester dig. Och han har lovat mig att han kommer med sol:) Då hoppas vi på det va?!
Kram på finaste du!
♥CC♥
Halloj! Jag pallar inte heller leva i nuet, jag försöker men tenderar att drifta iväg i framtidsplaner.
SvaraRaderaDu är tuff du och jag förundras över hur stark du hela tiden känns (I kroppen och i knoppen). Det är inte konstigt om du upplever dig stressad och nervös, vem skulle inte? Jag är dock helt hundra på att det snart känns bättre och jag håller tummarna för detta.
Kram kram
Ja nu njuter jag i Italien som sagt och solen är älbehövlig! jag svarade på din fråga hos mig. Ha det fint vännen, stor kram Nilla
SvaraRaderaHej Milla,
SvaraRaderaJag hamnade "hos dig" efter att ha surfat runt mycket på nätet de sista veckorna. Tema bröstcancer! Jag väntar på operationsresultat efter operation den 4 juli. Tumören är ca 20 mm (mammografi), och en av två körtlar var angripen. Alltså togs ett tiotal till. Efter vad jag förstår, så oavsett tumörtyp, så blir det nog cytostatika före strålning. Men det vet jag inte än. Jag fyllde 50 i december. Min terapi har varit att läsa, läsa och läsa, men nu känner jag att jag måste göra ett uppehåll. Ska se till att min man o jag kommer iväg några dagar. Ksk kan ta bil o tält till Strömstad - det är en festival där i helgen också. (Läsa om bröstcancer alltså),
Du verkar så stark och jag hoppas att jag kan vara det också. Men å andra sidan, man gör vad man måste förmodar jag. Kram Elisabeth
Hej Elisabeth (nu vet jag inte om du ser det här när jag svarar här i kommentaren?) Åh jag grips alltid av alla nya medsystrar som får denna diagnos! Den där väntan... Väntan på svar, väntan på att börja behandling, väntan på att avsluta... Det är ju svårt att säga vad det blir för dig, beror jag på tumörtypen. Jag hade en liten, men en elak. Så cytostatika var då självklart, men det verkar som att det inte för ett antal år sen inte blev cyto ofta, men då är också återfallsrisken större. Man läser och läser och försöker förstå, alla termer, alla risker. Man blir lätt lite snurrig av allt och alla öden, för att förbereda sig att skapa sitt eget. Nu har jag snart kommit ut på andra sidan av allt, fast är ju inte på långa vägar klar än, men man gör vad man måste, och jag är så tackam för allt.
Raderakram Milla
Tack Milla för att du tar dig tid! Jag har varit så lugn så mina vänner har trott att jag förträngt, men samtidigt är det intressant, för de fokuserar på bröstoperationen och nu när den är gjord så undrar de hur jag mår, är hela bröstet borta, nej säger jag, men hur mår du nu, läker det? Och då upprepar jag ständigt " operationen var väl ingenting, men det är ju nu det börjar.... lite dumt är det ju att säga så, men samtidigt så vet jag att även om det visar sig att det "bara" är en körtel som är infekterad av cancerceller så betyder det cytostatika för att jag ska få ha en möjlighet att var frisk i framtiden. Men jag förstår vad du menar att visst blir man snurrig av allt man läser. Jag känner dock att jag är mer redo att kunna ställa ´mina frågor direkt när jag får diagnosen. Jag kommer att förstå; hormonkänslig eller ej de två östorogen och pregesteron (ja det andra) och HER2 negativ el positiv. SEN vet jag ju att får jag allt det som är negativt´så vet jag inte hur jag kommer att reagera. Jag kommer förmodligen att bryta ihop, MEN desto bättre jag känner fienden ju enklare är det att slåss! Jag är rädd för alla biverkningar men mest rädd är jag för "cytodimman" som det talas om. Jag har ju inte ens fått min diagnos så det känns lite fånigt,men samtidigt så vet jag ju att angripna lymfkörtlar, även om det är en enda, så är det ju en allvarligare diagnos. Men Du ger mig iaf hopp! Tack Milla. Kram Elisabeth
SvaraRadera