Det är dags för nya krafttag med hälsan. Jag mådde miserabelt förra veckan med förkylningen och kände också att påsken lade sig som ett lock i magen. Om man sätter ett lock mitt i magen, och ena stunden presser det uppåt, och andra stunden nedåt - ja kan ni då förstå hur jag menar att det känns?? Känner sig mätt, däst och ändå kanske man inte ätit, eller i alla fall inget bra. Och oregelbundet. Om man är restrektiv med kosten, och inte testar och provar annat så vet man ju inte hur man mår av saker, inte vad man faktiskt mår bra av - eller mår sämre av. Jag har fått upp medvetandet runt det en hel del sista tiden - av att läsa runt på lite olika träningsbloggar också har fått mig att förstå att vi alla ställs inför det här då och då. Tappa fokus av någon anledning på träningen, eller kosten eller både ock är inget man ska skämmas för. Däremot ska man fokusera på det man KAN göra framåt, istället på det man INTE gjort...
Vi i familjen äter ju GI-kost och håller det ganska bra, men på sistone har fokuset tappats och det slinker ned lite för mycket av annat med. Mycket beror på brist på motivation och planering. Tyvärr är det jag som står ganska ensammen med planerandet i familjen - något frustrerande men det är så det ser ut. (Jag får skylla mig själv helt enkelt...)
Men nu så försöker vi igen då!
Jag har ganska spontant skrivit en lista på det som är fokus, både på vad som är bra och vad som faktiskt INTE är ett problem - men även det som är det svåra. För mig ser det ut så här:
+ Regelbundenhet (fasta tider)
+ Mycket sallad och grönt och avocado
+ Broccoli!
+ Mycket lax och kyckling
- Inget bröd - men frukt
+ Bär till frukost
- Pasta och ris är ingen längtan
- Fikabröd, godis och läsk är inte ett problem att avstå
- Snacks är en svaghet
Jag känner att man gärna tar till sig alla möjliga "förbud" av olika slag, även om de inte är något problem. Jag gillar inte choklad värst och dricker inte alls läsk.Tex så är inte fikabröd och sådant ett problem för mig, det finns inte i m in vardag alls ofta men jag märker att om jag tänker att jag ska avstå det, blir det nästan ett tankeproblem tvärtemot.
Pasta och ris har vi nästan helt skippat i familjen sen nåt år. Jag älskar pasta faktiskt, däremot saknar jag inte alls ris, det har varit enkelt att ersätta med annat. Pasta äter vi dock fortfarande när det gäller: spaghetti & köttfärssås och lasagne. Någon gång i månaden blir det och det smakar verkligen extra gott. Inga förbud!
Däremot så är min svårighet snacks på helgen - att vi har helt andra tider på helgen och att jag äter lite för mycket. Så om jag ska se till vikten så ligger jag alltid något kilo på plus efter helgen, och sedan går det nedåt under veckan. Hålla fokuset under helgen vore därför önskvärt. Varför? Jo jag har ett mål på några kilo minus till de jag minskat tidigare. Utmaningen är inte att gå ned dem, utan att gå ned dem för att stanna kvar där. Och det är just det som är det svåra och som man lär sig genom att tänja på gränserna.
Idag har det blivit bananplättar med bär till frukost (vispade ihop en mosad banan med 2 ägg och stekte plättar, ska inte glömma kanel nästa gång) och till lunch har det blivit varmröktlax, en avocado i bitar, lite färska spenatblad och några småtomater. Och eftersom jag är frusen och ätit kall mat fyllde jag på med en kopp te.
Jag vet att ni är flera därute som tänker kost, tänker träning, tänker viktminskning. Visst kan vi agera tillsammans?! Peppa varann! Gör din egen plus och minuslista och försök fylla på med det som du vet är bra för dig, och inte dra bort för mycket av allt det andra.
Jag vill inte göra det till en regelrätt utmaning - men lite blogghälsopepp är ju inte fel. Jag delar med mig av mina erfarenheter så kan väl du dela med dig av dina!
Det får helt enkelt bli en rubrik som heter BlogghälsoPepp!
Tisdag
1 dag sedan

GI låter inte alls dumt när jag läser vad ni äter. Själv har jag kört någon form av LCHF i dag, men redan nu känns det som jag skulle döda för lite frukt eller bär... Jag kanske måste omvurdera min diet lite:) Blogghälsopepp liter inte alls dumt.
SvaraRaderaKram fina du!
Det där med att känna sig däst känner jag igen. Trots att jag ätit som vanligt dvs i stort GI så känner jag mej så svullen och däst vissa dagar. Det spelar ingen roll att jag varit och tränat magen är svullen i alla fall. Visst måste det ha med hormoner att göra, dvs kopplat till vår ålder? Jag har inte kunnat finna någon annan orsak, störande är det. Ja störande är väl fel ord men att se och känna sig så däst trots att jag lever sunt känns då tröstlöst och trist!
SvaraRaderaSen slarvar jag också, varje dag, det har jag gjort i alla år. Man måste ju leva också :-) En lite sötsak till kaffet på kvällen är ett måste, men en liten och då kan det handla om mörk choklad eller nåt liknande. <
Jag prenumererar på Expressens GI-bilaga, den innehåller många och enkla/snabba recept.
Mitt favoritmål är frukosten. Smoothie blandad på naturell youghurt, banan, lite jordgubbar, hallon eller andra bär, 1 dl proteinpulver, 1½ msk hel och krossat linfrö. En fulkorns macka till det, helst hembakt mums!!!!
Vi kämpar vidare, med eller utan hormoner!!!!
Kram Ulrika
Känner igen det där! Här försöker vi äta lchf med vissa undantag. Men som du säger ibland försvinner fokuset både p g a tid och att jag är så svag för sött... Värst är det när det blir storhelger. Igår var jag och vägde o kollade fetthalt m m hos en PT. Jag låg jättebra enl de beräkningarna men har ändå flera kilo jag skulle vilja bli av med ;) Så mera pepp :) Kram Suss
SvaraRaderaHittade hit via Weronicas "Må bra"-tema och fann en blogg som väckte intresse hos mig! Och just nu särskilt det här ämnet... jag är också i den där processen med att komma igen och har både några kilo att bli av med och en form att komma tillbaka till, både konditionen och styrkan. Jag tänker mig att det sätt jag äter nu ska jag aldrig mer ändra, det är inte att banta utan det är en BRA VANA där jag kommer att hamna i ett jämviktsläge där jag står still i vikt. Träningen är ännu inte i den nivå jag vill ligga på men den kommer! Så "Mot Sherwoodskogen" och ett starkt, friskt, hälsosamt liv!
SvaraRaderaHälsningar Eva