Ikväll är det filmen Dirty Dancing på TV. Och häromdagen avled Patrick Swayze i en svår cancersjukdom. Många fans sörjer förstås.
Jag var helt enkelt för gammal... Jag var 22!! Det var 1987, och jag flyttade det året ihop med min pojkvän till en stor underbar lägenhet, jobbade för fullt, pluggade på fritiden och hann väl inte se den här filmen. Faktum är att jag även missade Top Gun som kom 1986, den såg jag också långt senare och fattade aldrig heller grejen med Tom Cruise...
Några år tidigare var jag typ 2 år för gammal för att riktigt fatta tonårsidolerna Noice, som alla typ några år yngre var galna i. Jag älskade ju Gyllene Tider ...
Några år senare missade jag ytterligare en storfilm som ALLA såg, utom jag. Det var Dansar med Vargar, ja Kevin Kostner var en stor idol men filmen missade jag då den var väldigt lång och jag hade nyss fött barn som skulle typ ammas hela tiden. Den filmen såg jag också långt senare.
Jag missade även filmen Speed som kom 1994, då även av småbarnshinder. Sambon kom hem och sa "den här filmen skulle DU gilla". Och det gjorde jag ju när jag såg den senare, ja jag hade ju redan förälskat mig i Keanu Reeves året tidigare i någon av hans tidigare filmer... Men det var inte Point Break, där även Patrick Swayze var med, där möttes stjärnorna men då var Patricks redan dalande och Keanus på uppgående. Men ingen av hans filmer har nog nått upp till samma kultstatus som Dirty Dancing som på nåt sätt är unik i sin genre. Jag kan känna mig lite avundsjuk på magin som jag aldrig förstod, och när jag nu kan se de som spontant sörjer Patrick Swayze är en del år yngre än mig, som säkert var tonåringar då och fattade den där magin...
När jag var lite äldre missade jag den här stora grejen med att dricka SHOTS. Det var superpoppis när man gick ut på krogen ett tag, ALLA drack SHOTS. Men jag var hemma och födde barn och ammade barn och födde barn igen så jag missade hela den grejen. Första gången jag drack en shot var senare då vi var på en resa, och det kändes lite pirrigt att få det där glaset framför sig. Som slukades och sen var innehållet slut. "var det inte mer än såhär" sa jag besviket och undrade vari hela grejen låg.
Vad vill jag säga med det här... Nja inget egentligen. Mer än att ibland missar man det som är HYPE och stort just då och magin liksom inte infinner sig när man får ta del av den senare. Men det är häftigt med nostalgi och återblickar för att minnas den tid som var ...
Tillsvidare lyssnar jag på "Klassens Clown" från Magnus och Brasses show "Varning för Barn" alla helt underbara pärlor att lyssna på. Nostalgi!! LYSSNA NI MED!!


















Idag var det om ännu varmare och vi fick lite logistik problem med tågen hem, men vi gick en del på stan igen, smög in på NK och njöt av luftkonditionering där.