Måndag! Ljus himmel och vinter. Ny vecka framför oss utan något alls på agendan, förutom lunch på onsdag med mina vänner. Känns .... ja det är ganska stressande. En stor väntan. Ska försöka fylla det med bra saker, men jag har verkligen märkt under helgen då jag vart iväg och fladdrat lite att tröttheten slår till brutalt.
Men lite nyheter:
Från och med idag så påbörjar jag och maken några veckors nya vanor och ska helt enkelt följa ett GI-program.
Jag köpte tidigare i höstas boken "6 kilo på 6 veckor" av Ulrika Davidsson och Ola Laritzson och kände att detta är något vi skulle kunna följa. Jag gillar inte att följa vissa program och dieter. Jag vill hellre använda det sunda förnuftet, och inte behöva börja äta en massa saker jag aldrig annars äter. Överlag har vi ganska bra matvanor, men man är ju vanemänniska och det är ibland väldigt svårt att göra nytt. Därför känns det som att det kan bli bra att följa ett program med menyer. Det blir en utmaning. Att slopa bröd - visseligen äter vi alltid fullkorn och inte alls mycket, typ en skiva på morgonen - pasta, ris men framförallt potatis (som jag älskar) blir lite tufft. MEN att ersätta det med annat, framförallt en massa goda grönsaker är ju det jag ser fram emot. Det som jag är så dålig på annars att fokusera på, trots att jag själv älskar grönsaker.
Detta gör vi framförallt för hälsan. Jag kan inte just nu träna som jag tänkt, men jag behöver bli av med de 4 kilo som ligger extra och som absolut inte ska bli fler vilket annars är risken. Jag måste må bra. Min man fick ju förra året högt blodtryck, och lever i en stor riskzon- med stress och prestation i sin vardag - för att kunna råka ut för hjärtinfarkt. Hälsan är det viktigaste vi har.
Kroppsfixering utöver det avhåller jag med helt ifrån.
Det gäller helt enkelt att försöka fokusera på det positiva i detta med att i 6 veckor avstå vissa saker som blir lite extra svårt att avstå, och det på helgen. Fredagssnacksen och fredagsdrinken. Den goda starkölen med lite nötter på lördagsseftermiddagen innan middagen. Rödvin till maten.
Annars så har jag inga svårigheter att avstå vissa saker, lite såhär ser min profil ut:
Jag dricker inte läsk alls
Vi äter inte mycket godis alls i familjen, och jag är inte en godisråtta som handlar godis på egen hand
Jag gillar inte choklad värst, inte alls nåt jag längtar efter
Äter sällan fikabröd, bakar inte nåt sött bara sådär och har inte sug efter sådana saker. Jag blir snarare matt och helt väck av att äta ett wienerbröd eller kakor.
Vi äter sällan dessert i familjen. Det vi snarare är bra på att unna oss är god mat
Vet ni vad jag gjorde igår? Jag slängde en hel låda med Rocky Road som ingen ätit upp. Jag ska inte göra skräpet fler gånger. Varför lurar vi oss själva med att tro att vi gillar vissa saker, att man ska unna sig vissa tider bara för att det är helg/firande av olika saker och för att "alla andra" gör det? Det är dags att förstå att den enda man lurar är sig själv...
Det är väl dessa tankar jag ska försöka bära med mig under den här perioden, dessutom jag som är sjuksskriven i några veckor till och lätt kan få griller i huvudet.
Jag tänkte rapportera lite efter hand hur Utmaningen går för oss, och har en summering varje söndag! Jag inspirerar gärna andra! KRAM
måndag, januari 23, 2012
6 veckor framöver med nya vanor
lördag, januari 21, 2012
Med hjärtat i halsgropen och aussievin i glaset
Förbannade sport - lika underbart det är med spänning i sportens värld (ni vet väl att jag är är sporttokig??) lika hemskt är det. Sveriges handbolls-EM match idag mot Polen bjöd på drömläge efter 1:a halvlek. 11 måls ledning liksom. Som blev 29-29 i slutet och totalt kaos i spelet. Yippeekayyey liksom....
Det var TUR att det stod baby back ribs i ugnen, färdiga att äta. Marinerade med Famous Daves barbequesås. Famous Dave är en kedja i USA som vi åt på i somras på Mall of America i Minneapolis. De har helt sagolika ribs och en egen sås. Som jag fick en flaska i julklapp. Det var gott. Och jag blev tvungen att öppna en flaska Merlot...
En Lindeman Bin 40 Merlot. Smakrikt och gott, fyllig eftersmak och smakrikt. Lagom. Sånt som jag gillar. Börjar allt mer gå över till flaskviner igen, med kvalitet före kvantitet liksom.
Idag var jag på systembolaget. Med min dotter. Hon skulle handla vin, och inte jag. Det känns ganska konstigt att gå på Systembolaget med sin dotter överhuvudtaget och nu är det hon som handlar, helt lagligt förstås. Hon fyller ju 21 om en månad.
Nu ska hon ut och roa sig med lite killkompisar i Västerås, och ja, hon är värd det. I måndags började hon sitt nya jobb som hon fick förra veckan. Intervju på onsdagen, fick jobbet på torsdagen (av 30 st på intervju) och gick på utbildning på fredagen. Hon har börjat jobba i en bransch där inte många ungdomar väljer att jobba. Hon jobbar på ett konsultföretag till Tele2, och är ute på fältet och säljer Tele2tjänster. Knackar dörr helt enkelt. Jobbar 11-21 varje dag. Får coachning och stöd. Här somnar man inte in utan gör karriärtveckling; hela tiden. De var två som började nya i måndags, den andra tjejen har redan hoppat av, men min tjej är triggad av den goda stämningen och tempot. Jag var bekymrad i början på veckan, kunde inte sova alls då hon kom hem 22.45 första kvällen. Hur ska hon orka liksom? Ska vi aldrig få äta middag ihop en vardag?
Det är hennes val, hennes eget liv. När hon var yngre var hon den blyga, jätteosäkra tjejen som inte ville stöta sig med någon. Nu är hon ute och säljer mobiltelefoni och Iphone. Hon blir allt mer lik sin pappa (säljare i grunden) och det är ju ett gott omen för rätt inställning i yrkeslivet.... Det är supertufft att vara ungdom idag och få jobb och hon har sina mål klara. Tjäna pengar och åka till USA i sommar.
Mammahjärtat vill protestera. Jag kan lovar er, alla ni med yngre barn som växer och blir stora; man slutar aldrig att oroa sig och vill göra allt det rätta för sina barn, med målet att klara sig själva. En dag klarar de sig själva och man står där som ett fån. Vad hände liksom??
Nu blir det lite mer vin och lite bok och lite film.
KRAM!
fredag, januari 20, 2012
Fredag hela veckan lång
Även fastän man är hemma hela veckan - så är fredag verkligen just .... fredag! Extra skönt med andra ord.
Idag har jag varit på stan och ätit lunch med en mycket god vän. Vi var på kinakrogen och jag åt mixed grill saté spett och åt som bara den.... Gott, och trevligt att prata av sig lite. Sa hej till lite andra personer jag mötte på stan, ja t o m min pappa var ute på promenad på stan :) Hela min inköpslista jag skrivit glömde jag hemma (hade en massa nya spännande saker på den som jag inte köper annars) men blev en tur till Maxi alla fall. Och hem kom jag med två stora färska laxsidor. ATT jag aldrig kan låta bli att handla lax när det kostar 89 kr kilot! Haha - men kommer bli många mumsiga middagar framöver. Jag delar dem i bitar och stoppar i frysen helt enkelt.
Nu har maken stuckit på den traditionstyngda Sälenresan med gubbgänget, och jag och barnen får mysa för oss själva här hemma. Jag ska slänga mig i soffan med Alvedon och nåt att läsa eller så och så blir det sista fredagsmyset på länge. På måndag börjar andra tider! Det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg!
KRAM!
torsdag, januari 19, 2012
Visst blir man förbannad ibland på bloggvärldens sjuka??
Jag har läst bloggen "House of Philia" länge, sen den nästan var ny och Philia är en härlig, positiv tjej - lite extra previligerad i livet än många av oss kanske men det finns ju faktiskt många som har det så och ännu fler som inte har det... Vi formar ju våra egna liv trots olika förutsättningar. Jag gillar Philia för sina generositet och nästan ibland aningslösa glädje och sin härliga kärlek till sina barn - för det finns ju en baksida i denna bloggvärld. När man får lite för mycket framgång och många läsare och inte följer en slags mall för hur man ska vara (hur nu DEN ser ut??) då kommer negativa kommentarer direkt. Det har vi sett hos Philia och många andra, och det är ju helt ok att då själv styra sitt kommentarsfält. Problemet verkar ju då i alla fall att det inte är NOG för en del att trots allt gå vidare med sin negativism och total avsaknad av förnuft; utan totalt kränka en person på det sätt som nu skett. Hur kan man göra en sån sak? Hur är man funtad i sin egen futtiga värld för att ljuga och skicka anmälan till Skatteverket....
Alla babblar så mycket om svenska avundsjukan, den tror jag faktiskt inte på i det här fallet, det är nåt helt annat. Och inte är den avundsjukan särskilt svensk egentligen, det finns överallt och det görs en massa konstiga saker i avundsjukans tecken världen över, man kallar det hämnd ibland, och heder ibland.
Jag önskar så att alla med vanan att sitta och skicka hemska kommentarer till personer på nätet - i alla dess forum oavsett bloggar eller andra ställen kunde få sig en riktig näsbränna på nåt vis och förstå att MOBBING inte är ok!
Jag fick en tankeställare när jag i boken om mindfullness läser avsnittet om känslor. Att faktiskt en del människor föds med större förmåga att uppleva positiva känslor och ha en positiv syn på livet och uppleva lycka. Men vi kan alla med hjälp träna upp denna förmåga, att känna välbefinnande i livet. Känslor lämnar spår i hjärnan, så har man upplevt sorg, vanmakt eller ilska ofta så förankras det i hjärnan, och det är lättare att fastna där igen. Det som blivit förorättat eller anser sig orättvist behandlad söker sig tillbaka till den känslan vid nya tillfälle.
Det finns en amerikans psykolog som på 60-talet publicerade en teori om människans 9 biologiska affekter, som kan uppleves mer eller mindre starkt och de utgör grunden till vår motivation.
Märk väl, endast två av dessa är positiva!! Lycka och Intresse är dessa. En är neutral, nämligen Förvåning. Och hela sex stycken är negativa! Sorg, Rädsla, Ilska, Skam, Avsky och Äckel.
Är det undra på att det är svårt att känna lycka, när så många andra negativa affekter är negativa och på något vis så mycket starkare...
Det finns mycket att fundera över detta - men det är ju tydligt att vi har ett samhälle där människor inte kan hantera sina affekter, och detta med stalking, ilska över andras lycka eller att bara finnas till blir allt vanligare. Individualismens stora negativa följder... För det är klart att bloggandet är ett tidens tecken på den stora individualism som finns i denna nutid, och även kommersialism.
Och ändå.... så mycket gläjde och tacksamhet som det finns i denna bloggvärld. De flesta är ju trots allt uppmuntrande, ger inspiration och tar emot inspiration på samma ödmjuka vis, delar med sig av visdom, erfarenhet och stöttar i alla lägen. Det finns hopp!
Så hur ska vi protestera och kunna påvisa att dessa kränkningar inte är okey? Kan man göra något tillsammans? Det är en fråga att bolla vidare till någon som kanske har en idé.
som håller på dig!
onsdag, januari 18, 2012
Trött-shoppat lite
Så fort en dag går när man inte gör så mycket.... Imorse vaknade jag tidigt och kunde inte sova och pallrade mig upp när make och son stack iväg strax före 5 halv 8. Idag hade jag tänkt ge mig ut och promenera med det grå utanför skrämde mig och våra gator här hemma är minst sagt halkiga. Nope, jag har skrivit en del mail idag, pratat lite i telefon, loggat in på ett forum, läst i min bok och så somnade jag i soffan på eftermiddagen och sen var det mörkt ute. Idag värker armen en del (och jag har inte tagit värktablett) och det är väl inte helt på topp.
Igår var jag inne i stan dock och klippte håret en 5 cm. Egentligen skulle det kanske tagits mer, vi får se vad som händer längre fram. Än så länge vet jag inte vad jag kommer råka ut för behandlingar, det är nog det som gör mig mest nedstämd just nu.
Jag loggade in på Odd Mollys egen webbshop (som inte funkade med IE, bara Mozilla) och jag kunde inte låta bli att göra en liten investering trots allt. Jag har ju inte handlat på rea tidigare. Jag hade lite svårt att välja typ av coat men det blev till slut denna "Plain back jumble knit coat" till 50%. Jag har ingen sådan fin tröja sedan tidigare så det blir fint och passar ju även till bra till våren.
Roligare än så blev det inte idag.
måndag, januari 16, 2012
Livet efteråt - hur gör jag nu?
Sådär, då är jag tillbaka igen. Jag kom hem i fredags, blev hämtad av min dotter och sen har helgen gått. Har känt mig ganska däven, lite kluven, lite förvirrad, ganska trött. Sovit gott om nätterna och har nog ett stort vilobehov just nu, vilket jag accepterar fullt ut.
Jag är sjukskriven till den 8 februari. Flera veckor med tid bara för mig ligger framför mig, och det är både stressande och skönt. Förra gången var det full fart, kommande jul, dotter som kom hem från USA. Nu kan jag göra som jag vill.
Idag var det skönt när hela familjen lämnade hemmet. Jag har suttit och grinat till "Doctors" på förmiddagen, läst, pysslat med blommor och sovit en stund. Det behövs en del tabletter, och en hel del rörelse och gymnastik. Idag är värken i armen och axeln värre, eftersom det säkert börjar läka ihop sig en del. Det är som svår träningsvärk i axeln, leden funkar inte som tidigare helt enkelt och ibland är armen bortdomnad, ibland ilar det som bara den. Ja det är svårt att förklara men det är ju så här jag var beredd på att det skulle vara, och det är synd att det var tvunget att bli så när allt kändes så bra innan.
Jag funderar på hur jag ska blogga framledes och har lite svårt att formulera min tanke. För faktum är ju, detta är en livsomvälvande situation i mitt liv. Jag kan inte bortse från det och jag vill gärna berätta om hela processen. Fast finns det någon som är intresserad? Jag vill inte vara en självömkande person, det ligger inte för mig alls, men jag kan inte och vill inte vara som tidigare. Vissa saker är inte alls viktiga just nu, blir jag en tråkmåns för det?
Min blogg är inte heller "officiell" - dvs jag bloggar inte för mina närstående utan är en ganska anonym typ sedan länge - även om jag känner flera av er personligen - av många olika skäl som vuxit fram med åren. Jag har ganska mycket integritet och vill så ha, men jag är inte alls rädd att möta er läsare och berätta min historia. På mitt vis.
Jag hade hoppats att 2012 skulle bli ett gladare år, lite mer glamourigt och lättsamt, både i verkliga livet och bloggledes. Så blir det väl inte riktigt. Men jag vill verkligen försöka hitta det lilla och det fina i vardagen, trots skuggan av en svår sjukdom som jag fortfarande har svårt att förhålla mig till. Jag är glad för alla jag kan följa och få de små ingredienserna av glamour, vardag, allvar och skoj.
Ni får gärna ge er synpunkt om mitt resonemang - gamla som nya läsare.
Jag är glad för all er feedback, tack alla som skriver små ord och uppmuntran. Det är guld värt ska ni veta!
torsdag, januari 12, 2012
Några ord från sjukhussärken
Nu är jag som folk igen! Sitter i den tjusiga särken man får här på landstinget och är glad att ha blivit kvitt droppslang och syrgas. Endast en dränageslang kvar. Förra gången efter operationen mådde jag verkligen superbra. Denna gång gick uppvaknandet hur trögt som helst. Illamående sådär diffust, somnade hela tiden och fick mer smärtlindring för hela armen kändes borta liksom. Men nu på kvällskvisten är allt bra igen. Och måste säga det återigen. Alla dessa fantastiska människor som jobbar med att bistå till ens bästa. Klappar på kinden, frågor och omtanke.
Tacksamhet!
onsdag, januari 11, 2012
Dags igen imorgon...
Jag är en ganska tråkig bloggare just nu utan större fantasi. Sista dagarna, då jag dessutom jobbat (försökt i alla fall) har jag fokuserat på operationen som sker imorgon.
Igår gjorde jag misstaget igen att gå söka lite på nätet runt det jag ska göra, dvs ta bort lymfkörtlar i armhålan. Jag trillade in på någon persons dagbok, och så fort jag läser om andras bröstcancerhistoria blir jag alldeles kall. Jag ska nog inte göra så helt enkelt. Men när man ibland känner ett stort behov av en slags bekräftelse blir det lätt så. Jag har gått med i ett forum nu, får se vad jag kan ta del av där. I alla fall hade den här personen hanterat beskedet om cancer på ett helt annat vis, och sättet att berätta det. Jag har själv inte gråtit en tår och berättat det ganska rättframt för mina anhöriga osv. Ibland tänker jag att en dag kanske jag vaknar upp och känner en fruktansvärd förtvivlan... ännu har det inte varit så. Ångest jo. Den driver tag och stormar då och då.
Nu är jag mest oerhört fokuserade på det som ska ske. Så är väl jag som person, när det väl är skarpt läge finns det inga tveksamheter.
Så....
Dags att snart ta en sån där härlig dusch med en massa konstigt medel och man måste ha rena kläder, inga strumpor och får inte smörja in sig alls nånstans....sen får det bli två bananer och kall Oboy för att överleva svälten imorrn bitti ;=)
Rapport följer om någon dag.
Ta hand om er!
måndag, januari 09, 2012
På resande fot en måndagvardag
BÄST jag skriver några rader innan jag somnar till, men är ännu uppe i varv!Efter att såsat hemma i en månad så chockade jag kroppen med att gå upp kvart i 5 imorse, vilket gick bra. Skjutsade amerikanen till Arlanda, sorgsamt avsked där mellan ungdomarna blev det.... Sen fick jag skjuts av dottern till jobbet i Kista. Och där har jag jobbat idag. Sen blev det en 10 min promenad till Kista centrum, ta tunnelbanan 20 min till Centralen, hoppa på tåget till Västerås. Och där blev jag upphämtad av make och pendlarkompisar. Jag har sett fler ställen och massa folk på en dag än sista månaden!
Och en del pendlar såhär varje dag!!
At jobba kändes helt ok, och träffade lite kollegor. Hade årsavslutssamtal för 2011 med chefen, som vanligt "betygsutdelning" - prestationen har varit godkänd jämtemot uppsatta mål. Ingen arbetsplats att vila på precis!
Någon frågade om mitt jobb och att jag förlorat mina arbetsuppgifter. En liten förklaring kan vara på sin plats. På många stora IT-företag jobbar man som "konsulter" - mot olika kunder tex inom IT-infrastruktur som jag jobbar inom. Jag har haft förmånen att jobba med samma kund sedan 2004, dock har jag fått byta "roll" - rättare sagt arbetsuppgifter vid 3 tillfällen då det skett besparingar ("cost takeout") eller att jag vid ett tillfälle jobbade i ett projekt, som jag sedan lämnade för det blev en paus i det. Vi kan jobba med längre uppdrag hos en kund, eller mer internt med flera olika kunder som bas, eller jobba som projektledare. Då kan man byta "jobb" ofta. Ibland sker det som nu hänt mig, och flera andra råkar ut för det då kunden försvinner snart, att man inte har något nytt uppdrag. Man är fortfarande anställd på företaget, men får passa på att utbilda sig eller annat tills man får något nytt uppdrag. Om det nu sker. Jag är en udda fågel med min kompetens som inte är direkt IT-relaterat (längre) så vi får se var det slutar.
Jag köper läget, men vet inte hur länge. Och jag vill verkligen inte pendla 26 mil om dagen, varje dag. Det ska till ett förbaskat roligt och välbetalt jobb för den uppoffringen!
Nu ska jag vila ögonen en stund innan det är dags att sova. Nej ingen bra idé, det får bli en kopp te istället!
söndag, januari 08, 2012
Tillbaka till verkligheten...
Söndagkväll... Tur jag sov gott inatt. För kommande natt lär det inte bli så om jag känner mig själv rätt.
Nu ska vi tillbaka till verkligheten på nåt mystiskt vis efter alla helger:
- Imorgon bitti går vi upp supertidigt för då ska amerikanska pojkvännen vara på Arlanda 7.40 - vi måste åka två timmar innan då det är köer på mornarna.
- Jag ska jobba, första dagen på en månad. Jag ska till HQ i Kista och träffa chefen. Passade ju bra eftersom det är nära Arlanda, så jag får åka till jobbet efteråt och dotter får ta bilen hem.
- Jag jobbar 3 dagar. Sen är det dags för operationen på torsdag. Sen vet jag inte alls hur länge jag blir borta eller hur jag mår. Det får bli som det blir.
Ha en bra inledning på veckan!
lördag, januari 07, 2012
Det såsälskande svenska folket - apelsin och whiskeysås
Den amerikanska pojkvännen är fortfarande kvar här, men ska snart åka hem. Idag har vi ätit lördagsmiddag, och vi har fått verkligen introducera en hel del av den svenska maten. Och vi är ju verkligen SÅS-folket! Min dotter märkte ju snabbt att man i USA inte äter sås på samma sätt som vi, och det kunde vi ju märka när vi var på besök. Även om vi gläds åt deras barbecuesås.... ja jag fick en flaska barbecuesås från "Famous Dave" i julklapp :=)
Idag fick det bli helstekt rostbiff, som verkligen blev perfekt. Jag helsteker nästan alltid kött i ugnen numera, och har lärt mig efter en ca 15 år att man ska vila köttet läääänge innan man skär upp det. Då blir det perfekt!
Och så fick det bli favvon hasselbackspotatis (och HUR översätter man det till engelska? Min ordbok säger "baked potatoes pl. thinly sliced sideways down to the middle") och till det en ny bea från Jensen Böfhaus. Plus en sås jag hittade på nätet, som ni nu får här.
Om ni gillar mustig smakrik sås, testa denna. Jag ska nog minska ned på sojan nästa gång.
Apelsin- och whiskysås
•½ dl farinsocker
•¾ dl whisky
•5 dl kraftig buljong (sky från steken + köttfond)
•3 msk tomatpuré
•½ dl kinesisk soja
•saften av en pressad apelsin
•1 ½ msk potatismjöl
Häll farinsocker och whiskey i en kastrull och värm tills sockret smälter. Späd med buljongen. Rör ner tomatpuré, soja och apelsinsaften utrörd i mjölet. Låt såsen koka upp under omrörning. Smaka av med salt och peppar.
Amerikanska svärsonen gillade all mat och så har vi haft en diskussion om hans nya synsätt på Sverige, han gör ju ett skolarbete om entreprenörskap, och den socialistiska synen på Sverige har förändrats en del under hans tid här... Ja vad är vi egentligen?
fredag, januari 06, 2012
En dygn i huvudstaden med en härlig matupplevelse
Så har vi då tillbringat ett dygn i Stockholm. Som inte direkt visade sig från sin bästa sida vädermässigt... snacka om ymnigt snöfall på dagen igår, jag såg ut som en pudel i huvudet när blötsnön singlade ned.
Vi tog tåget igår och började med en fika på Sturekatten. Checkade sedan in på Clarion Hotell Sign en bit bort. Stort men trivsamt skandinaviskt hotell med berättande design att utforska. Vi var sedan ut på stan en rejäl sväng. Utforskade rean på ett antal sportaffärer (som jag sagt förut, i år har man verkligen kunnat fynda jacka osv) och lite andra ställen. Vi var uppe på Pub och kikade på R.O.O.M - ja där fanns en hel del inspiration där. Likaså på Newport på NK, vi gillar båda New England och den koloniala stilen i sina olika skepnader som finns hos dem. I love!! Jag tittade och insöp alla detaljer. Handlade lite burkar och grejor på Granit. En randig tröja på Esprit. Men annars inget annat. Det var inte syftet. Jag var inne på Mathilde som hade 50% på nästan allt, massa fina plagg från Hundy Dory, och en hel del Odd Molly på nedervåningen. Jag insöp, fingrade och tittade. Men handlade inte. Som sagt, det var inte syftet.
När snön började falla ymnigt hittade vi in på en irländsk pub på Kungsgatan och åt en god Club Sandwich och drack en härlig ale. Satt och gonade oss i glammet. (Förstod inte varför två damer kom in och drack varsitt glas champagne. På en irländsk pub där det finns så gott öl??). Sen vilade vi oss på hotellet och tittade på den uberspännande skidskyttet där Sverige blev 3:a.
Sen gick vi och åt, och här måste jag verkligen ge min stora tacksamhet till Frida som har den härliga och trivsamma bloggen Snor och Glamour (titta in där!). Frida har en Stockholmguide hos sig som jag tittade in på, och där fanns en del restaurangtips. Jag blev nyfiken på stället Griffins Steakhouse Extraordionaire som Frida rekommenderade varmt, och bokade bord där. Och WOW Frida, all tacksamhet och kram till dig!
För vilket ställe! Ligger helt anonymt och "illa till" om man så säger, skulle aldrig nånsin hitta dit. Jag är inte så mycket för "finställen" med svindyr minimal mat, utan gillar mer bistro - pub - och steakhouse stilen. Så man känner sig hemma liksom och inte obekväm.
onsdag, januari 04, 2012
I am a loser - men glad ändå!
IDAG känner jag mig nog piggare än på många dagar. Fast så var det inte imorse, då vaknade jag superstressad i kroppen. MEN som alltid, göra saker hjälper till. Om man dessutom lägger sig för sent blir man inte så pigg till en början. Vi satt uppe och tittade på den hopplösa ishockeymatchen som Småkronorna tillslut vann och har gått till final. Som är kl 02.00 natten mot fredag. HM!
Men jag var förstås glad ändå - och ännu gladare min man som vann - och sen gick på stans bästaste kinarestaurang och åt sen lunch.
Sen när har typ 10åringar börjat gå ut och äta lunch själva? In kommer 3 tjattrande tjejer men väldigt artiga och vältaliga och de skulle dela på 2 rätter. Lite skrämmande ändå känns det som... När jag var 10 fanns inte ens hämtpizza.
I förmiddags stack dotter med pojkvän iväg till Stockholm. I värsta regnet. Stackars amerikan att få se Sverige i sin mest miserabla klädesdräkt då han varit här... De villle ju gärna stanna kvar i stortstan för att hinna med lite (och orka) men det är ju rätt dyrt att bo i Stockholm. Nu i mellandagarna fanns det dock hotellrum även en vardag och med hjälp av en vän som är hotellchef så fick de nu bo på Clarion Hotel Sthlm på söder, så jag hoppas det blir bra för dem. Och här hemma får vi sannerligen lite andrum....
Och imorgon så sticker jag och maken iväg till samma storstad för att övernatta på "Hotel Sign" - välja samma dag gjorde vi inte :=)
Vi ska inte göra nåt särskilt utan bara titta runt lite, kanske handla nåt fynd eller så men inget alls i planen. Bara vara. Om ni har några Stockholmstips - nåt som ni tycker är värt att kika på, hojta till!
Annars så har jag nu, efter ett tips av en go´ härlig bloggare som jag för ett tag sedan hittat, bokat bord på en restaurang inte så långt från hotellet. Jag är lite hemlighetsfull och berättar mer när vi kommit hem! Hihi!
SÅ ses om någon dag igen när vi är hemma igen.
tisdag, januari 03, 2012
Nyårsbloggtorka....
Gott Nytt ÅR!
Tog några dagar att hämta mig från nyårsafton. Ha! Har nog haft mer bloggtorka och lite depp. Igår regnade det och blev aldrig dag tror jag, seeeeegt som sirap. Det är verkligen en utmaning då att fånga dagen och gör det bästa av den...
Vår nyårafton var i alla fall himla kul. 4 tjattriga par hemma hos goa vännerna i stan. Oj vad vi tjattrade, åt gott och dansade faktiskt en massa - roligt!! Sen skålade vi in nyåret på den enorma takterassen de har på sin våning 16 med utsikt över hela stan. Det var MAGIC!!! Klart väder, och massor av fyverkerier. Dels stans egna nere vid kyrkan (med en magnifik avslutning) och sen en massa andra överallt, i stan och längre bort. Vart man än tittade så sprakade det. Och rätt som det var kom en kinesisk lykta farande, en del hade fått upp rejäl speed där i luften!!
Jag försökte ju ta bilder men nu säger min dotter att jag verkligen behöver en "kurs" igen med att lära mig slutartider osv. Jag chansade på helt enkelt och fick några ok bilder om nu dessa kan kallas det....
Själv kom jag inte alls med på bild i den nya Cream-klänningen som jag var jättenöjd med, får bli en annan gång det.
Nu är min sjukskrivning slut men jag tar ut annan ledig tid istället. På torsdag har jag varit hemma i 4 veckor. Känns inte toppenbra, men det vore just nu än värre att jobba då jag inte har en hjärna som fungerar helt och inte heller ett jobb att utföra...
Jag har köpt nyaste Må Bra och i den ingår en bok om Mindfulness. Jag har börjat läsa den och känner att den kan bli en stor hjälp. Jag behöver lära mig att ta reda på dagen, för även om jag är jätteduktig på att lata mig och ta vara på tid, så behöver jag lära mig att inte bli så rastlös och ägna tid åt att vara rastlös. Köp tidningen om ni känner er nyfikna, läs mer om boken och författaren Titti Holmer här.
KRAM så länge!
lördag, december 31, 2011
Gott Slut 2011!
Ser att så många bloggare önskar Gott Nytt År! Jag säger Gott Slut jag.... haha!
Och vet ni, här blir ingen tillbakablick alls. För det har jag ingen lust med alls. 2011 känns som ett jobbigt år för många, även för mig har det varit lite tungt. Trots en hel del roliga saker. Toppningen var ju vår USA-resa i Juni. Sen krasckade mina knän och jag har känt mig allmänt blasé under hösten... Nej, framåt ska vi!Idag har vi varit ute på en timmas promenad, soligt och lagom kall luft - vackert och fint över Mälaren. Sånt gör en glad även om det inte råkar vara snö.
Sitter nu i nyårsstassen med ofixad frilla. Och svor över att jag glömt måla de chica naglarna i tid. Så det får jag väl göra när allt det andra - fejset och frillan - är ordnat annars riskerar man få lackkladd överallt....
Jag är avslappnad, i år firar vi ju inte här hemma utan åker bort. Vi ska till stan och fira på våning 16 hos våra goda vänner. De har en helt otrolig utsikt över stan så vi lär inte behöva vandra ned på stan (där det är ett pampigt fyverkeri varje nyårsafton sen ett antal år) utan kan se allt från deras enorma terass. Det ska bli great - även om dricka champagne inte väl är det jag längtar efter mest, men ett litet glas får det bli. Jag är ingen älskare av champagne alls.... bubbel står lågt i rang hos mig :)
Och alla som ska sända iväg fina ljuslyktor istället för fyverkeri säger jag bara .... var försiktiga!!! SOM vi strulade förra nyår med dessa! Det snöade och var inte alls bra väder, vilket var största problemet men de kan hamna på lite konstiga ställen de där lyktorna om man har otur. Men fina är de!
Gott Slut och ha en fin kväll!
fredag, december 30, 2011
Shopping av lite nyårsstass
Oh WOW vad skönt det var att få sova gott en natt - idag vaknade jag utsövd och lite dizzy. Min man var ju ledig idag, så på förmiddagen - då alla ungdomar ännu sov - drog vi iväg till Västerås för att shoppa.
Min man jobbar ju i Västerås och jag är där en del med, dock inte inne istan så mycket, men nu besökte jag i allafall för första gången butiken Store, som tidigare fanns i E-tuna. Där har de massor av fina Lexingtonsaker, Bruka och en hel del annat. Jag handlade två stycken Lexington grytlappar i fräscht jeanstyg. Alltid något. Vi besökte även lite senare Tulllhuset, som ligger så fint nere i hamnen. Favoritbloggarna House of Philia och På vår Udde skriver ju ofta om Tullhuset så man blir ju så sugen att åka dit och nu blev det första gången. Som alltid, en massa fina saker på liten yta, men jag blir alltid helsnurrig av det. Jättesvårt att plocka ut favoriter. Fanns många fina klädesplagg till bra reapriser.
Jag hade ju tänkt köpa en ny vinterjacka i år, på rea. Och hittade några riktigt fina till 50% men nu har jag bestämt mig för att köra vidare med den jag har, och ännu har jag inte använt den då det inte är vinter ÄNNU - jag kör med två stycken rock/kappor jag har. Så får det bli! Men Tullhuset ska jag besöka igen när VÅREN kommer!
Vi handlade lite smått och gott på Erikslund med, och min man har uppgraderat sin nyårstass med en ny väst som vi irrade runt och till slut hittade en. Och jag ska jag droppa min svarta klänning med tyllkjol i år och ha en ny klänning jag fick på Posten idag.
Denna fina från Cream - Debbie dress. Satt som en smäck (och ännu bättre med ca -4 kilo känner jag). Kommer från Exklusiv Vardag (med 30%) som jag handlat från flera gånger detta år.
KRAM ALLA!
torsdag, december 29, 2011
Regn och rusk - och lite nyårstips - Skaldjurceviche och rostad vitlökssås
Tack goa som kommenterar om min sjukdom. Och även ni som läser men kanske inte kommenterar. Jag känner att jag vill berätta det jag känner runt detta, eftersom jag själv inte berörts nära av någon i samma situation, och ändå vill visa att jag är vem som helst och kommer fortsätta vara. Jag är helt övertygad om att bli frisk, men mycket händer inom en på vägen.
Idag är jag supertrött efter en tuff sömnlös natt, ni vet så där så hjärnan inte riktigt funkar. Vi har varit hemma hos mina svärföräldrar på lunch. Och fy hörrni vilket RUSKANS SKITVÄDER det är!! Vart är snö och minusgrader?? Jag vill ha knarrsnö och krispig luft att andas. Inte massor av blåst och regn och totalt mörker.
Så har vi handlat lite mat och förödenheter, och just nu är jag oändligt tacksam att vi inte ska fira nyår hemma hos oss. Det har vi gjort i flera år nu, men i år har vi kommit överens med våra nyårs-vänner i stan att vi firar hos dem, plus några andra vänner. Just i år känns det bra, även om jag älskar att planera nyårsmat. I år ska jag inte göra det alls, men jag får förstås ta igen det på något vis med finmat en annan dag hemma.
Lite tips dock.
Jag vill tipsa om den härliga förrätt vi gjorde förra året. Skaldjursceviche med skaldjur och lime o chili, en härligt fräsch blandning. MUMS!
Och sen en underbar (rostad) vitlökssås som jag gjorde något annat nyår. Finns en hel meny i receptet, men just SÅSEN var gudomligt god. Kan blandas ut med grädde om man så vill.
Jag har inga bilder tyvärr, men kolla recepten!
NU tror jag bestämt det ska bli en toast i toastmakern med julskinka. Släng inte julskinkan som blir över, går att göra massor av gott!
onsdag, december 28, 2011
När man får ett besked man absolut inte vill ha - part 2
Jag träffade kirurgen som opererade mig, och fick ett besked som jag mentalt inte väntat mig. Själva bröstcancern som togs bort var av en "bra" sort, inte aggressiv eller så, finns massor av olika. Dock så var det ju så att den lymfkörtel som togs ut (portvaktskörteln) visade under operationen att den inte var påverkad, så därför togs inga andra lymfkörtlar bort. Nu hände det som inte är så vanligt tydligen, under labbkontrollerna som gjorts efteråt på olika vis så visade körteln att den var påverkad av cancerceller. Och därför måste en ny operation göras, för att ta bort fler lymfkörtlar för att se att de inte är påverkade.
Det var ju inte nåt jag ville höra förstås. Och gissar att det inte heller är optimalt att de från vårdens sida vill göra fler operationer, men nu är det så det ser ut. De gör allt "för säkerhetsskull" dvs allt för att eliminera att cancer sprider sig, även om det troligtvis inte är så. Men vem vet, egentligen?
Förstås måste jag ju köpa läget. Efteråt, när jag fått smälta det en stund kände jag mig väldans låg. Men nu har jag accepterat och måste gå vidare, för vad har man för val? Allt är ju för min egen skull. Men för mitt liv i allmänhet, att jag ska kunna få ett nytt jobb, skicka in några ansökningar som jag tänkt, att gå vidare... ja det rasade ihop lite.
Nu ska jag opereras igen den 12 januari på en annan ort, eftersom det var snabbaste tiden som fanns. De vill inte vänta i onödan. Det som är jobbigt med detta är att det är längre konvalecenstid för detta att ta bort fler lymfkörtlar med ev känselbortfall mm. Så januari blir väl en hemmamånad. Sen väntar efterbehandling som jag inte vet idag vad det blir.
Framtiden är oviss. Jag hade lurat mig själv ett tag att inte låtsas om det. Jag är väl så av naturen på nåt vis. Jag är ju faktiskt inte sjuk, men har fått en sjukdom. Och den ska väck! Det kommer bli mitt stora fokus, allt annat är crap.
Ta hand om er!
God fortsättning....
![]() |
| En festklädd och en hemmafruklädd - mor och dotter |
Julafton firade vi hemma hos min syster, med mina föräldrar, bror och morbror. Det blev en trivsam eftermiddag. Förstås en hel del mat. Gott men - ja, den här blandningen är förödande. Ändå försöker jag mest äta sill, lax, Jansson och lite skinka.
Jag fick inte till några fina bilder alls, blev någon kostig exponering. Men en bild på dotter med pojkvän blev fin.
Pojkvännen som aldrig ätit sill eller någon svensk julmat testade nyfiket det mesta på julbordet. Modigt! Han gillar det mesta, så han är ingen petig typ precis. Inte ens våra tonårsgrabbar äter sill, lax och sånt som är uppvuxna med det.
På annandagen blev det middag hemma hos oss då makens föräldrar och syster med familj kom. Bjöd på porterstek med hasselbackspotatis och så SÅSEN som blir av steken... den går inte av för hackor!
Sen har vi tagit igen oss en del. Tycker jag inte hunnit så mycket.... Ska snart avsluta en mycket bra bok som jag ska skriva mer om.
Snart drar jag och kidsen till Lager 157 i Hälleforsnäs och shoppar lite. Får se om det blir några fynd även för mig....
fredag, december 23, 2011
Julstök - and the pigs ass is prepared....
My gosh - jag skulle ha skrivit det där inlägget i förmiddags som jag tänkte. Nu orkar jag inte riktigt. Då var jag piggare och lugn, nu är jag trött och mätt - haha. Vi har ätit Jansson till kvällsmat och det var så gott... Nu är den lokalt "odlade" skinkan fixad med, men var för mätt för att smaka.
Huset är julpyntat - men oj, nästan ALLA julsaker är kvar i lådorna! För bytte jag gardiner på flera ställen, det var grejor och dukar överallt. Nu är det lite mindre - ja till och med granen är mindre. Vi har inte plats för en större, men den blev söt ändå.
Now we have also switched to english in the house. Yesterday the american boyfriend arrived - not mine of course, but my daughters. Straight from Minneapolis in Minnesota to exotic Sweden. So we are not going to eat the skinka, it will be the pigs ass. My husband always like to translate directly from swedish to english so there is a lot swenglish for the poor guy...
Imorgon firar vi julafton hemma hos min syster och vi blir ca 13 stycken. Jihoo!
Ha en härlig jul allihopa - så hörs vi snart igen!!
tisdag, december 20, 2011
Det här med julmaten
Jag sitter och planerar julmaten, imorgon ska vi iväg och handla den. Faktum är att julmaten och allt som behövs kan man handla 2 ggr. Mycket klarar sig i god tid innan och alla tillbehör, burkar, sillburkar mm går ju att köpa en vecka innan typ när det inte är så mycket folk i affärerna.
Julafton firar vi hemma hos min syster, så "egen" julmat blir det inte så mycket. Det är oerhört svårt att beräkna VAD man ska ha, och HUR MYCKET. Men efter många år med eget hushåll så har jag väl börjat att lära mig att handla så lite som möjligt! Ja ni hörde rätt! För HUR MYCKET tror ni kastas i mellandagarna - HU jag ryser när jag tänker på det, och jag vill undvika svinn.
I min familj har vi olika favoriter. Barnen äter ju inte sill, men själv älskar jag det och tillsammans med laxen är det favoriter jag äter mest av på julbordet. Fast så mycket julmat är det ju inte?? Min man älskar sylta och rödbetor så det kan han äta till frukost alla juldagarna och mellandagarna, tillsammans med skinka och annat.... Han är tröttsam.
Sillsallad äter bara jag, så det får bli en klick på julafton och jag har lärt mig att det inte är någon idé att handla en liten burk till mig själv. Jag gillar vörtbröd mycket, vilket inte de andra gör speciellt mycket. Till julskinkan ska man ABSOLUT ha äppelmos enligt min mans traditioner, ihop med senap. Jag äter enbart senapen och barnen äppelmoset. Jag älskar att lägga skinkan på vörtbrödet (i alla fall till frukost), medan de andra absolut ska ha julskinkan på tallrik. På julfrukostarna äts det dessutom julgröt. Utom av mig. Jag gillar inte alls risgrynsgröt, liksom min syster så har vi aldrig gjort det, och jag har verkligen försökt under åren men jag får nästan kväljningar av lukten men är förstås glad att barnen gillar det mycket! Så där vid våra julfrukostar sitter jag med min yoghurt och skinkmacka medans de andra frossar med skinktallrik och gröt. Gissa vem som är hungrigast först sen.... Haha!
Jansson är min stora favorit bland varmrätterna på julbordet. En och annan köttbulle slinker ned men det är ju godast som singelrätt med potatismos andra delar på året. Prinskorv har vi konstaterat är inte alls poppis bland någon på släktens julbord så det blir ytterst få i inköp. Svågern ska absolut ha bruna bönor, ja det älskar min man med fast kanske inte på julbordet. Barnen ja vad äter barnen .... jag brukar göra Jansson utan anjovis till dem, och sen är det mest köttbullar de äter (stackarna!) men jag brukar fixa goda revbenspäll som är min specialitet. Sen får jag hälften med mig hem men det gör ju inget alls.
Jag saknar det gröna på julbordet. Brysselkål gillar jag mycket, men ingen annan i familjen. Min bror är vegetarian så han blir säkert glad om det kommer nåt grönt. En fräsch röd och vitkålsallad med apelsin låter jättegott. Vi får se vad som hinns med.
Det här visar väl på hur komplicerat det är med julbordet. Man lär sig efter ett tag vad som går hem. I en annan familjekonstellation ser det säkert annorlunda ut!
Hur har ni det med julmaten och favoriter? Kommer ni överens? Tycker ni julbordet är "barnvänligt" - egentligen?
Bättre en snygg klänning än ett par fula skor??
Min huvudvärk försvann efter helgen och det är inte förrän man blir pigg och får energi igen som man inser hur illa det är innan... Idag försöker jag mig på en del städning medans det är ljust. Jag är ingen storstädare till jul, det blir en vanlig veckostädning, plus att jag ska torka golven som inte gjorts på ... humm ... ett tag. När sedan pyntning dras fram dagen före julafton brukar man få städa en gång till i alla fall. Här i huset plockas granen fram först dagen före julafton, och lite annat pynt (typ hälften av det som vi hade för 10 år sen) och sen får det stanna ett tag i alla fall. Ni vet väl att julhelgerna varar fram till Trettonhelgen?
Jag har även lyckats klicka hem några julklappar, så här i sista timmen. Min kära dotter har ju väldigt odiffusa önskemål. Hon har ju ingen inkomst alls just nu, och prylar är väl sånt hon inte funderar så mycket över. Utom då det här med att köpa ett par skor som hon vill ha i julklapp. Men nu blev det istället en söt svart klänning, som hon kan ha när de ska gå ut på juldagen och sen på nyår. De där skorna...
![]() |
| Trash - eller inte? |
Sen fattar jag inte jag en sak. På den tiden jag var ute om helgerna, för sådär en 100 år sen kallt, så hade vi på vintern med oss inneskorna i en påse, och bytte om på utestället. Funkar det inte så numera?? Ska man halka omkring på ett par inneskor om det är -5 och blask? Jag fattar ingenting...
söndag, december 18, 2011
Julångest eller bara den vanliga sorten?
Söndag och 4:e advent. HU vilket dystert väder det blev i helgen med snö så är det verkligen inte såhär jag vill ha det.... Igår var jag ute och körde till stan och då började regnet omväxlande bli snö, och det var ruskans att köra hem några timmar senare. Man får verkligen inte önska det blir julaftonsväder för då blir det tufft för alla som ska ut och köra för att fira jul.
![]() |
| Min röda bil - ett år sen precis |
Idag har jag mest grejat hemma i köket och torkat ur skåp och fördelat om lite grejor så det blev mer plats, så kan det gå när man ska inventera hur mycket sirap man har! Hade en rejäl rengöring av spisfläkten och kylskåpet med av bara farten. Nu är det bara största tråket kvar, rengöra ugnen. Sen kan julstämningen komma - haha! Mina killar har i alla fall handlat en gran idag. "Fy mamma vad du är grinchig" sa min dotter till mig, bara för att vi ska ha en liten gran...
Annars mår jag inte helt okey. Har haft huvudvärk flera dagar, och på kvällarna har hjärtklappning och ångest startat och gjort mig olycklig. Pulat i mig två Alvedon för att garanterat somna. Hur smart är det... Det snurrar i huvudet - åh ja det är STRESS garanterat, som jag inte alls rår på. Alla frågar hur man mår, och jag mår bra svarar jag. För det gör jag ju, utanpå. Jag har inte ont någonstans, har mina ärr som läker fint (fast nu börjar gröna blåmärken dyka upp) och jag ska gå vidare, är glad för att jag klarat mig från större ingrepp. Än så länge. Jag får nästan dåligt samvete för det!
Det blev rätt mycket på en gång bara. Det snurrar i huvudet och jag har tappat min fasta punkt i tillvaron. Om jag kunde ta vara på stunden och njuta av den lediga tid jag nu fått med att vara sjukskriven, men nejdå... Stressen är svår att bota med vila eller göra nåt kul. Den finns där ändå, stör och kliar och ger hjärnstorm. Jag skulle vilja gå i ide och vakna upp i mars.
Eller dra till Arlanda imorrn och ta ett flyg 3 veckor iväg, till en behaglig plats där man inte firar vår hysteriska jul, utan man kan äta skaldjur och dricka Margharitas kvällen lång och bara njuta av ljumma kvällsvindar och en bra bok. Skulle ni vilja följa med....
fredag, december 16, 2011
Halva priset på Minzo!
Tänk ATT jag råkade titta på Facebook precis när Minzo kom med sitt inlägg om att det nu är 50% i webbshoppen!
Så jag lyckades snilla åt mig 2 st plagg (efter att raderat en kofta ur varukorgen). En rock-a-fellow i vintage chalk och en gosee short dress. Nåt att se fram emot hoppas jag, om de kommer och passar!
Nu sitter jag och sonen och fredagsmyser med drink och chips. Sen blir det friterade bläckfiskringar och frasig potatis ugnen. Eftersom jag ätit sushi till lunch så är jag hungrig!!
Ha en god fredagkväll!
Det här med kaffe
Fredag!! Och jag har varit "ledig" en vecka redan. HU, känner mig verkligen inte som att jag använt tiden rätt. Hur man nu gör det, när man ändå är sjukskriven och det är faktiskt helt ok att inte må så bra... Det gjorde jag inte igår.
Häromkvällen var jag ju iväg och träffade mina goa vänner. Vi drack glögg och köpte hämtmat denna gången faktiskt. Sen drack jag kaffe, ja tom 2 koppar eftersom kaffet var så gott. Det skulle jag inte ha gjort! Jag VET JU att det är heldumt av mig att dricka kaffe på kvällen överhuvudtaget. Så när jag kom hem och skulle sova var det helt LÖGN att kunna sova. Magen var i uppror och det var som ett ha ett svart hål i magen som bara virvlar runt. Tog magtabletter men inte hjälpte det...
Så igår var jag hur trött som helst och att dricka kaffe gick inte alls, magen var helt i uppror. Varför det blir det så kan man ju undra! Jag älskar ju kaffe, allra bäst smakar det på förmiddagen då jag brygger ca 4 koppar och dricker upp. Men på kvällen funkar det inte alls, och lika gott som kaffe kan vara, lika vidrigt kan det vara när magen sätter stopp. Har ni det likadant??
Idag då? Ja idag har jag vaknat med lite huvudvärk och kanske kan det bero på kaffestoppet igår men nu har jag fått dagens dos i alla fall.
![]() |
| Min favorit! Svart utan bjäfs i ska det vara! |
onsdag, december 14, 2011
Framtiden...
OJ vad tyst det blev i huset! Storasyster skjutsade lillebror till skolan och ska sen hälsa på sin farmor och farfar. Idag sov jag supergott och länge igen, men så här kan jag ju inte hålla på... Behöver nåt projekt att lägga rätt energi på, så vi får se vad det blir.
Det blir i alla fall inte att julstäda eller julbaka. Noop, när det gäller godis ska det bli väldigt enkelt. Jag är inte alls uppvuxen med att göra julgodis (en stor anledning är att pappa fick massor av chokladaskar via jobbet till jul så vi redde oss) så jag är lite lätt chockad över hur det verkas ätas julgodis hela december. Vi gör nog knäck och Rocky road (som ärligt talat är lite to-much för min smak). Skumtomtefudgen vi gjorde förra året var nog lite för söt, gillar nog orginalet bättre. Jag älskar ju nötter, men annars så låter jag nog helst bli att godisfrossa. Det är inte för att vara tråkig utan att tänka på hälsan, den hänger som en tung istapp över oss och förändringar kommer att ske på nyåret...
Ja just nu känns det som om framtiden hänger lite tung - förvirringen är rätt stor men skriver om jag om den blir det än mer förvirrat - för er, öh så jag låter bli just nu.
Här kommer istället några just-nu bilder hemifrån
![]() |
| Bombnedslag på en viss dams rum |
![]() |
| Krya på sig blommor |
![]() |
| Denna fick jag av svämor, kommer den att överleva helgerna? |
Usch vad tråkigt det här blev. Jag får bättra mig. Men jag har en fråga till er som har lite äldre barn, så där ungt vuxna. Vad önskar de sig i julklapp?? Och får de sina önskningar uppfyllda?
tisdag, december 13, 2011
Var är Lucian??
Luciadagen har alltid varit lite speciell på nåt vis. Jag har själv varit med i ett antal Luciatåg under skoltiden (alltid som tärna) då jag sjöng i kören och det var alltid lika spännande att få glitter i håret. Även på gymnasiet var jag med, och ett år premierade vi utbytesstudenten från USA med att få vara Lucia. Men det fattade visst ingen varför, för hon var mörk och korthårig... På den tiden, i början på 80-talet var ju "lussevaka" nästan årets happening. Det var då alla lussevakor startade på tv, drogfria discon ordnades - för lussevakan var en riktigt stökig kväll. Då man gick på stan hela natten med glitter i håret och en del var stenfulla och kom onyktra till skolan, och en annan som var lite mer ordentlig fnissade nästan lite beundrande åt de som vågade... Lyckligtvis verkar detta med lussevaka har försvunnit - i alla fall i våra trakter.
Sen kom ju tiden då man hade småttingar på dagis och på vårt kooperativa dagis fixades det extra med grötfrukost och en massa mys. Mina små telningar var världens blygaste och fick sitta i frökens famn. Man kunde sällan se nåt för alla med enorma videokameror (i början på 90-talet vetni) skulle filma.
Senare var barnen med i skolan och lussade, sonen har varit stjärngosse till och med med bravur. Och de har haft fina luciakonserter i vår lokala 1100-tals kyrka.
Sen händer nåt, de blir stora och Lucia dalar ned som nåt man har tur att kunna få se på arbetsplatsen eller om man besöker en finare kröning. Eller ser på tv. Men det är ju inte samma sak direkt....
Och imorse missade jag på tv när jag sov förlänge och mina två telningar, Lucian och Stjärngossen sov ännu längre. SUCK - livet går vidare!!
Min egen blonda Luciadotter är nu hemma i huset igen! Igår hämtade vi henne på Arlanda, planet var 30 min tidigt från New York så hon väntade på oss när vi kom. Kramar och tårar! Hon var trött och ledsen, gråtit en massa av alla avsked på flygplatsen i Minneapolis, hela familjen var ju med och vinkade, och pojkvännen.
Nu har hon varit hemma drygt ett dygn och hela vardagsrummet är fullt med grejor från hennes tunga väskor. Hon har hunnit träffa några kompisar som hälsat på, och är nu iväg för att träffa några till på glöggkväll. Idag har vi varit hos hennes mormor och morfar och fikat. Sakta så sjunker det väl in att hon är hemma. Men kan säga att ljudnivån steg kraftigt och egot - haha - i huset och ett bra tag lär vi få leva med meningarna som börjar med "I USA....." för det är väl så det ska vara när man bott långt bort i över ett år.
Jag själv är lite rastlös. Vad ska man hitta på egentligen???
söndag, december 11, 2011
Hemma bäst - och dagen före Hemkomsten
Sååå är det då söndagkväll. Det har varit en skön helg hemma. Och imorrn ska jag inte jobba. Jag skulle faktiskt kunna vara helt kapabel till att jobba, känner mig kry och stark men eftersom jag är en klok kvinna och dessutom inte har något jobb att gå till så skiter jag i det. Just nu.
I fredags kom jag hem, efter den euforiska torsdagen så var jag allt rätt trött. Men tagit det lite lugnt nu i helgen, promenerat, läst ut en bok. Sett massa sport. Igår drack vi Amaronevin, åt parmesanost och tittade på El Classico. Bara det alltså... Och jag har sovit så gott - sådär jag inte gjort på länge, länge.
Mina operationssår mår bra, förutom att min opererade boob är alldeles blå, så har jag två ärr, varav en sitter i armhålan. Så jag har några smidiga kompresser fasttryckta och som behövs ett tag till. Det kliar och ilar lite då och då, speciellt kvällstid men annars känns det bra att röra på armarna och vifta runt, även om man inte ska lyfta tungt på ett tag.
Det var en verkligt spännande dag på nåt vis, att möta alla de proffsiga människor. Först de duktiga på bröstcentrum, så hade dock vissa problem att "markera" ut platsen där tumören satt. Mycket kamerabilder blev det tagna kan jag säga, och jag som hade klämt i mig 7 stycken värktabletter (??? det skulle man) innan jag for hemifrån blev lite vek i benen. Till slut blev det ultraljud, och med hjälp av en tjock "virknål" sattes ståltråden på plats, ja t o m två stycken för säkerhetsskull. Att det inte gjorde ont kan jag inte riktigt fatta... men det var inte ruskigt alls.
Det var spännande att komma ned till operation, där jag aldrig varit förut, och mötte de blå-grönklädda proffsen där, fick prata med läkaren, alla var så hövliga och leende på nåt vis och jag kände mig trygg. Narkoskillen var en riktig charmör, jag tänkte att var kommer alla dessa proffsiga människor från, som finns här för mig och alla andra behövande. Vilka stjärnor! Sen pratade vi narkos och han sa att det skulle bli lite dimmig i huvudet... njaa inte än sa jag.... sen var det inte mer förrän jag vaknade upp på uppvaket med några välkomnande ord av någon vänlig själ, och sen var jag kaffesugen. Och härligt bortdomnad i kroppen på ett skönt sätt. (dagen efter läste jag i tidningen att de börjat med en ny, snällare och miljövänligare narkosmetod på Mälarsjukhuset) Gissa om kaffet och mackan med ost och gurka smakade underbart...
Idag har vi städat klart vår virvelvind-dotters rum. Bäddat rent. Ställt i ordning. Det är sig väldigt likt sen hon for 15 november förra året. Hänger en massa kläder i garderoben som hon säkert kommer sucka över. Hon kommer att få rensa själv. Och kommer ju hem med ett lass till, har hört nåt om 10 par skor ?!!
![]() |
| Santa Monica Pier i juni |
![]() |
| Minstingen |
Imorrn är hon hemma igen.
torsdag, december 08, 2011
Att må oförskämt bra efter en operation
Några små ord från mig! Jag bor på patienthotell och har det så bra! Kollar tv och äter gott. Operationen gick bra. Gissar jag , för jag sov ju nedsövd. En underlig upplevelse när man inte gjort det förr. Mådde bra när jag vaknade upp, lite dizzy men kaffe och macka smakade himmelskt kl 11.15 efter fastan. Nu ska ja ta lite tabletter till natten och förhoppningsvis sova gott. Jag hoppas mina dumma cancerceller är borta nu. Men det vet jag först om några veckor. Och sen beundrar jag alla dessa professionella och trevliga människor jag träffat överallt idag!
onsdag, december 07, 2011
Wish me luck!
Jag skulle skriva ett längre inlägg idag om hur det är att avsluta ett jobb. Men jag fick fullt med att just .... avsluta ett jobb. För mitt på förmiddagen så gick strömmen. I hela bygden, förstod man efter ett tag. Inte kom den tillbaka heller, så sonen som började efter lunch, och jag som skulle till lasarettet, fick dra oss iväg och äta lunch på Max. Ett par timmar senare kom jag hem och då lyste alla lampor och teven stod på...
Nu har jag varit på min arbetsplats hos kunden där jag varit sen 2004, igår lämnade jag in min passerkort och alla saker. Känns vemodigt! Kramade om några av mina arbetskamrater. Jag kommer ju att se dem igen, på annan plats men inte hos vår kund. I princip alla ska avvecklas eftersom vår kund kommer ha en andra IT-leverantörer, så det är en situation som man får acceptera.
Det känns som att jag kommer börja ett nytt slags liv. För imorrn ska jag ju in och göra min operation. 7.15 ska jag vara där imorrn bitti, istället för 8.30 som var sagt först. Jag sitter hör torr som fnöske på hela kroppen eftersom jag duschat och skrubbat med med sånt där uttorkande medel, och en dusch till imorrn bitti väntar.
Jag känner mig inte så orolig. Säkert spänd imorrn då det är dags. Det spelar ju ingen roll vad man ska göra för ingrepp egentligen. Men nu så hoppas jag att alla elaka cancerceller flyr sin kos. Och att jag får behålla min kropp som jag vill ha den.
Vi hörs snart igen! (jag har med mig Ipaden på patienthotellet förstås...)
söndag, december 04, 2011
Key Lime Pie - och hur finner man sömnen?
Jag börjar verkligen längta efter snö! Egentligen är det ju inte ofta det INTE är snö här i Mälardalen i december (och inte på julen!) men nåt brukar ju ialla fall komma. Det såg så fint ut från skidskyttet i Östersund där det singlade ned blaffiga flingor. Göra en snöängel är alltid ett nöje!
Jag gjorde en Key Lime Pie för första gången. Blev verkligen god, fräsch och fin smak av lime. Den var enkel att göra, och innehåller kondenserad mjölk. Jag hade klippt ur receptet ur en tidning på det finns motsvarande recept som är Leilas. Jag gjorde en i vanlig pajform utan avtagbar botten, funkade bra med.
Tiden gick alldeles för snabbt igår och det blev rätt sent i säng. Och som vanligt när jag lägger mig lite för sent kan jag inte sova alls, bläää HUR GÖR man för att sova bra?? Jag får ju sova hur länge jag vill i ett tyst hus, och det går helt åt skogen. Kroppen vägrar falla i vila och hjärtfrekensen rusar och nu hade jag verkligen inte druckit någon alkohol alls mer två glas vin tidigt, för det är ju rena giftet för att finna rätt sömn hos mig. Örk, endera ska man parta mera eller också inte alls?? Vilket är roligast....
Idag har här bakats saffransbullar, hoppas de nu kommer gå åt så vi slipper äta dem i sommar ... Till middag blev det lammfärsbiffar med gräddstuvad spetskål som sås och ugnsbakade potatisar. Jag älskar att laga mat när jag är uttråkad. Eller glad. Eller ledsen. För det mesta!
Nu är det snart ny vecka och det blir en omvälvande en. Sista dagarna då jag ska jobba klart med min kund sedan 2004. Sen är allt ett nytt tomt blad. Och på torsdag är det dags för sjukhusvistelse... Och sista veckan utan virvelvinden till dotter i huset!
lördag, december 03, 2011
Varm och Kall - i decembertråket
Vilket decembertråk! Nu regnar det ute. Imorse däremot när jag stack iväg för att träna så var det frostigt och första halkan fick min lilla A3 att kränga när jag skulle åka ut på stora vägen. Jag längtar efter snö! Jag ÄR en snömänniska när det är vinter, helt klart. Däremot behöver det ju inte vara -20 i flera veckor typ...
Det är så många som skriver om att sakna julstämning. Men måste man ha julstämning NU? Jag trodde man skulle ha det när det ÄR jul? Pre-julstämning är inget fel visserligen. Men jag tycker känslan är så mycket goare när det väl är dags. Och det är ju 3 veckor kvar.
Imorse var jag som sagt och tränade, lyckades övertala mig själv och det var bra för känslan efter Body Pump:en var god. Knäet klarar allt mer, även om det gör ont efteråt och är stelt så funkar det mesta bra.
Ikväll ska vi ha gäster härhemma så jag har lagat lite mat. Jag har för första gången gjort en "Key Lime Paj" - om det smakade bra kommer ett recept lovar jag. Sedan blir det lite annat gott.
Jag dricker det varmt, är en superfin smak och inte alls så söt som glögg. Rekommenderas! Kostar 39 kr för en tetra och alkoholhalten är 7%.
Det får bli mitt tips till er idag. Hoppas ni alla har en skön lördag!!
fredag, december 02, 2011
Tack alla !
Tack alla för er omtanke och kommentarer angående mitt förra inlägg om den föhatliga sjukdomen! Jag har nog aldrig haft så många bloggbesökare förr...
Det kändes viktigt att berätta. Därför att vi, jag & du därute, alla kan drabbas av samma sak. Jag är ju en helt vanlig vimsig 46-åring. Som aldrig varit direkt sjuk, förutom lite influensa, förkylningar och sånt är jag en rätt frisk person. Lever ett bra liv, äter hyfsat bra och har väl kanske en figur som borde ta sig ned en 5-6 kg för att må bättre. I höst har jag dock inte mått sådär jättebra. Krånglande rygg, och så knäna som kraschat båda, det ena i somras och det andra nu under vår renovering. Smärta blir påtaglig när man reser sig upp och inte alls kan stödja på benet eller böja sig ned. Sen får man plötsligt veta att man har en av de mest uppskrämmande sjukdomarna. När det inte känns, när det inte gör ont eller syns - hur kan man då vara sjuk?!
Det är väldans lätt att förneka det, naturligtvis. Att glömma bort det helt, att tänka att det måste vara någon annan som är sjuk för inte är det jag. Det är inte enkelt att förhålla sig till en sak som bara finns där utan att det märks. Jag fick en liten bok och annan info på sjukhuset. Det tog faktiskt över en vecka innan jag läste den, den handlade om hur olika man förhåller sig till sin vetskap om sjukdomen. Och hur man går vidare. Det är så enormt olika, dels hur man tar det första budskapet, hur man reagerar, hur man berättar och sedan hanterar sin egen vardag. Så min egen reaktion är bara min egen, men förstås funderar man på om den är "rätt". Skulle jag se saken annorlunda? Förstår jag egentligen? Ska jag oroa mig nu över hur det ska gå, ska jag befara det värsta eller ska jag hoppas på att allt går bra och sen går jag vidare som om inget hänt? Ska jag visa mig stark, eller ska jag bryta ihop för något jag inte vet hur det går ännu?
Ja ni förstår, det finns mycket som händer i skallen. Ibland blir jag supertrött men lever precis som vanligt. Något mer rastlös, därför är jag glad åt att göra mer påtagliga saker som att tvätta och städa snyggt i huset till helgen... Inget är ju egentligen annorlunda. Bara det att jag lyssnar ännu mer uppmärksamt på sådant som händer i omvärlden. Försöker hitta ett eget förhållningssätt mitt i den galna julpressen, och fokusera på det lilla. Att erkänna för mig själv att jag inte alls är road av en del saker som andra verkar gå helt bananas över, att jag är lika nöjd över att tända ett ljus till förmiddagskaffet istället för att tända upp i hela huset, att öppna en ny Zoegaförpackning och brygga svart gott kaffe är ljuvligt gott och smakar 100 gånger bättre än i kaffemaskinen. Att alla attribut runt omkring mig inte är på något vis värt mer för min egen lycka, inte värt mer än att vakna varje dag och känna att livet är värt att leva lika mycket. Varje dag. Även om det är en skitdag.
För det finns alltid de som har de tusenfalt gånger värre. Just nu kan jag säga så trillar tårarna av rörelse när jag ser ALS sjuka Maria Eggers i förmiddagsprogrammet på TV4. En sådan fruktansvärd sjukdom, och en sådan underbar människa. Man blir helt förtvivlad!
Jag är snart tillbaka igen!




























