Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

tisdag, maj 29, 2012

Rabarbermarmelad

Livet stakar sig framåt trots allt. Visst är det svårt att förhålla sig till oro, sorgsamma förändringar och ändå försöka hålla sig egen lycka och kraft kvar inom sig. Igår mådde jag inte så bra, säkerligen har sista cellgiftsdosen tagit sin kraft och min kropp känns inte lika livskraftig, men så får det vara ett tag. Eller så var det väderomslaget.
Idag skiner solen igen men det är bra mycket kyligare! Nu ska jag strax gå ut och knipsa av stora blomstängeln på den enormt livskraftiga rabarberbusken!
Jag älskar rabarber! I söndags blev det en knäckig paj. Jag brukar göra rabarberdricka med citron av det jag fryser in. Och i helgen gjorde jag en rejäl sats med rabarberkräm som jag nog ska ta det sista av till lunch. Den är god med iskall mjölk. 

Jag tänkte dela med mig av en väldig lyckad marmelad som jag gjorde häromveckan. Blev lagom med två burkar. Ibland ska recept överdriva så och göra mängder av sånt man kanske ändå inte äter upp på evigheter.



Så här gjorde jag:


Rabarbermarmelad med jordgubbstwist

ca 700 gram rensad rabarber i skivor
200-300 gram jordgubbar (frysta går toppenbra)
¾ tsk kardemumma, nystött i morteln
3-4 msk vatten
ca 3 dl syltsocker

Koka upp rabarber, kardemumma och vatten och tillsätt syltsockret och låt koka i 7-8 minuter. Jag tog mindre mängd syltsocker och fyllde på med lite om konstistensen såg lös ut. (jag vill ha så lite socker som möjligt) Mixa under tiden jordgubbarna. Tillsätt jordgubbsmixet i marmeladen, låt koka upp, ev skumma av. Häll marmeladen i väl rengjorda glasburkar. Den tjocknar mer när den kallnat.

Jag som ju undviker alltför mycket sött har verkligen en hang-up, rostad macka med god marmelad är helt enkelt underbart gott ibland! Precis som en hemmagjord kräm.
 

söndag, maj 27, 2012

Mors Dag i det egna gröna

Vilka sommardagar! Total närvaro i trädgården. Många timmar i solen, solbrända armar och ben.... Bok i skuggan på altanen (jag har läst Leif GW Perssons biografi med behållning under 2 dagar) och bok i solen. Fluktar runt, vattnar bland de nyplanterade rosorna, växterna i urnorna och perennerna. Man kan nästa se hur det växer dag till dag. ALDRIG tidigare har jag varit så närvarande i vår egen grönska. Vår egna fantastiska Löjtnantshjärta strålar. Alla smultronblommor överallt. Svällande rabarber. Vår pilfinkar som byggt boi lillstugan. Vårt duvpar som alltid återkommer och sitter och kurar på samma gren ute i skogen.
Så närvarande och ändå frånvarande. För denna vecka har varit enormt jobbig och inte varit som den borde. Lyckan fastnar i halsen och oron är stor. Som den blir när en kär och nära anhörig hamnar på hjärtintensiven och kämpar för sitt liv. 
 Så mycket mer finns inte att säga så det får bli bilder istället från vår egen grönska.





 

Euphoria på många vis - the soft version

Supergrattis till Loreen och alla oss här i Sverige - vi kan känna oss rätt stolta med en sådan superseger!

Soft version från Nyhetsmorgon på TV4 för ett tag sedan

Loreen%20-%20Euphoria

tisdag, maj 22, 2012

6.e och sista cytostatikabehandlingen

Igår så var jag och gjorde den 6:e och sista cytostatikabehandlingen - EVER hoppas jag!
Jag har ju mått så himla bra efter den 5:e gången (jämfört mot 4:e då jag bytte cellgiftstyp) och nästan känt mig som helt normal! Tränat en massa, varit ute i trädgården och hållt på en massa, ja energin har varit bra. Frånsett nattsömnsproblem....

 Sammanfattningen - so far

Nu är i alla fall en del i den här cancerbehandling slut. Men än inte över alls. I mitten på juni början ca 5 veckors strålbehandling, typ 4-5 vardagar i veckan. Sedan fortsätter jag med att få en typ av medicin mot den HER2 faktor som min tumör hade, det blir var 3:e vecka och sista gången i början på mars 2013 - ett antal månader till. Och så ska jag äta hormonmedicin i 5 år - som jag ser som ganska omtalad pga biverkningar. 

När jag tittar tillbaka vad som hänt de här sista 6 månaderna så är det en resa. Inte i förtvivlan, utan i hopp. Chock - men ändå tillförsikt. Jag hade turen att få en väldigt tidig upptäckt, det betyder nog allt. Gjorde en operation 8 december då en liten tårtbit togs bort ur mitt högra bröst samt portvaktslymfkörteln ur armhålan som kan visa på om spridning fanns. Operationen gick ju himla bra, ingen smärta och trots blånader och byte av bandage som kändes allt bra snabbt. Så fick jag återtid snabbt, dagen efter annandagjul. Och då kom första kallduchen. Portvaktskörteln som INTE visade spridning under operationen visade i efterkontroll att den hade cancerceller. Så i början på januari fick jag operera igen och ta bort en chock lymfkörtlar i armhålan. Då kändes det tufft, och då förstod jag att detta inte skulle bli en "cancerlight" resa. Lyckligtvis fanns det ingen spridning vidare. Och lyckligtvis har min arm reparerat sig kanonbra. Jag har inte ont alls, börjar tom få tillbaka känseln under armen. Jag har verkligen försökt hålla mig aktiv och kan säkert tacka min styrketräning en hel del.
Så kom då domen. Min lilla prel tumör på 3 mm var 11 mm, och av aggressiv sort och HER2 positiv (1 av 5 är det) vilket tidigare var inte alls bra men nu finns en medicin för det. Var jag chockad och förtvivlad? Nja, alltså jag har nog den unika förmågan att köpa läget på ett väldigt bra sätt. Jag anpassar mig bra, och när besked kom så var bara frågan, kan jag göra igång med cellgiftsbehandling NU? Jag gjorde det 3 dagar senare.
Så att den största fasan långt tidigare över att tappa håret, mitt burriga lockiga hår som är hela min person, blev inte katastrof. 
mars 2011 - mörktonad

















Att höra om alla biverkningar, läsa allas jobbiga historier och resor under sina behandlingar är på ett sätt nyttigt men inte helt bra heller. Jag var beredd på det värsta. Att Taxotere som jag fick som första cellgift kan åstadkomma en massa smärta.
Jag hamnade på Infektion med feber efter första gången, med munsvamp och blåsor i hela munnen. Men det blev enda gången. Sedan har jag mått bra.
-  Trötthet ja, en massa förstås.
- Blåsor i munnen - ja värsta!
- Torra slemhinnor: sår i näsan, ständigt droppande näsa, torra ögon, snustorr mun - men inte alls på en gång och inte hela tiden. Efter gång 4 fick jag spraya med muntorrspray och äta tabletter hela tiden men inte efter gång 5 alls.
- Illamående och magproblem: nja, inte så farligt. 
- Smakförändringar: hemska efter 3 första gångerna! Nu allt är det mesta tillbaka
- Aptitlöshet: Hu - jag är noga att äta ofta och lite. Äter GI mat, inte en massa socker och onyttigt för det smakar blä och tillför inget bra till kroppen. Jag har tappat 6 kilo.

- Värmevallningar: att tvingas in i klimakteriet vid 47 känns tufft och jag hade räknat med många år tills det skulle hända naturligt, då jag inte heller känt dessa problem innan. Men nu svettas jag, speciellt på nätterna. Det är jäklar anamma inget roligt alls!
- Jag har inget hår på huvudet, bara mest fjun. Och sista 3 veckorna har ögonfransar och ögonbryn tyvärr tunnats ur betydligt. Det är jobbigast. Men jag är glad att det ändå är NU i slutet, då det är strax slut på celldöden.
februari 2012

Jag känner mig stark och välmående. Inga jobbiga tankar och ångest, men visst kommer det över en ibland. Jag skäms inte för något, är inte rädd för något känns det som. Tidigare kändes det som att allas liv pinnar på runt mig och mitt står still, men det har ändrat sig. Nu är det nästan tvärtom. Nu tycker jag ibland i mina stunder att många fastnar i det materiella livet som ursäkt att det är "guldkanten" och "vardagslyx", när guldkanten faktiskt är att ha hälsan och att man kan finna sin egen lycka inom sig. Att vänta och åstadkomma saker med tiden är helt ok, att inte vara otålig. Att vara glad för det egna hår man har, att man har egna naglar som man kan fixa själv om man vill, att man inte behöver längre ögonfransar utan man ska vara glad att man har några. Det som vi tar för givet och ändå inte är nöjda med. Är göra det bästa av vad man har är good enough.

Så min resa fortsätter, nya värderingar - det påverkar ju mitt bloggliv men jag hoppas ni vill vara med ett tag till. KRAM!




lördag, maj 19, 2012

Vad hände liksom?

MEN vilka fina dagar det blev plötsligt! När man sett prognoserna tidigare i veckan så har det ju inte sett så kul ut... Lediga dagar försvinner skönt iväg!
Vi har gjort en rejäl garagerensning och städning under ons-tors. Kört massa skräp till återvinningen. Maken har gjort ett superfint jobb i garaget där allt är i ordning och städat.
Vi spontanshoppade nya stolar till altanen häromdagen, de gamla är rätt slut så nu blev det uppgradering och vi slipper olja in 4 stolar - BLÄ vad tråkigt det jobbet är!

Idag var jag lite seg - sovit med ruggiga drömmar och lite ångest men piggade på mig framåt eftermiddagen i solen. Har grävt ur jorden ur mina två pallkragar, lagt markduk och sedan grävt tillbaka all jorden. NU ska vi nog slippa ovälkommet ogräs... Tungt arbete att gräva men jag gillar det!
Sen skulle det bli grillning på nystädade altanen och nyputsade grillen - men en liten incident med ofylld gasflaska gjorde att det blev grillpannestekt kött men gick ju lika bra det och gott var det. Nu väntar snart Champions League final i fotboll, och imorgon är det ju söndag, och hoppas på en massa sol igen!

tisdag, maj 15, 2012

Trädgårdsfix

Idag är det sista dagen med lugn i huset för imorgon bitti landar Miss 21 på Arlanda efter dryga 2 veckor i Minneapolis. Oj vad jetlaggad hon ska vara och ledsen på att komma hem.

Idag har det varit full fart. På förmiddagen var jag på bilbesiktningen med min röda Audi A3 utan anmärkningar. Sen åkte jag en kort bit och strosade runt på en handelsträdgård en låååång stund. Köpte några blommor, som nu satts i en av krukorna hemma men mer kommer. Känns bra att ta lite i taget, jag blir lätt förvirrad när jag ska handla blommor och sen kommer hem och undrar hur jag tänkt... Jag spanade även in rosor, för nu jäklar i havet kan jag konstatera att alla 4 Astrid Lindgrenrosorna i rabatten dött. Tråkigt. Men nu får jag spana in nytt då. Rosor är ju en favorit! 

Har ni en favoritros (buskros) som ni gillar, gärna en som doftar litegrand, så får ni gärna tipsa!!
 Efter en handling på ICA Maxi så konstaterade jag när jag kom hem att solen lyste och jag tillbringade sedan ett par timmar ute i trädgården. Superskönt blev det, lagom arbetsväder. Så jag planterade 2 st timjan i kryddlandet. Flyttade om lite dragon och mynta som liksom spridit sig och bytt plats med varann, så jag hoppas de klarar sig på ny plats. Vattnade, och började sen det digra arbetet att med storspaden gräva upp ogräs och snygga till i häcken mot gatan. Mycket krafsande och ryckande blir det när man ska rensa bort obehöriga ogräs, men det är ju den här tiden man får ta tiden till det, innan det frodat sig för mycket.
Jag är inte en fanatisk trädgårdsperson, men jag gillar när det är ordning och inte tufsigt runt buskar och i rabatterna. Men en sak som jag inte kan gräva bort är alla smultron som spridit sig, det är ju så ljuvligt gott....



I söndags sken ju solen en hel del med så vi fick en skön eftermiddag och hann med lite på vår att-göra-lista. Bland annat så har vår mur underminerats och blivit sned och vind, förra sommaren orkade vi inte med men nu satte mannen igång med tuffa arbetet att flytta på alla murstenar och sen lägga sand där marken sjunkit.
Flytta stenar

Färdigt!

Körsbärsträdet var enormt vackert i söndags med alla blommor. Igår blåste de nog bort. Det här trädet fick maken i 30-årspresent för läääänge sen. Förra året var det massor av bär. De andra träden är ett gråpäron som nu dött, plommonet är tyvärr halvdött, och äppelträdet är totalt nedklippt på grenar och har inte gett frukt på många år men de är ju inte ens goda. 
 Natti Natti!

måndag, maj 14, 2012

Se denna underbara film och förstå budskapet!

I förmiddags såg jag denna film i ett reklamavbrott på tv. Jisses! Jag blev helt spak, tårarna trillade. SÅ vacker brud, så otroligt vackert budskap och ja, det gick rätt in i hjärtat hos mig. Ett ofantligt mod... 
Jag visar mig ALDRIG utan min sjal på huvudet. Inte ens hemma. Jag är inte bekväm med det, men det är ju ingen som tycker det är så viktigt heller. Om jag har sjal på huvudet eller inte. Men jag saknar mitt hår. Saknar att känna mig klädd i en frisyr. Det går liksom inte att förklara hur känslan är när allt hår bara försvinner, på hela kroppen! När ögonbrynen blir supertunna och ögonfransarna bara några få. Hej hopp smink!! Men vet ni, man klarar det också - och denna film ger i alla fall mig en enorm stolthet över alla som klarar sig igenom detta och faktiskt lever ett normalt liv. På ett nytt sä





Cancerfonden har sedan under dagen gått ut med budskapet och denna film lanserades faktiskt idag (finns på deras grupp på FB tex) och uppmaningen är förstås att delge alla. För vi berörs så otroligt många, och kommer att göra!   
1 av 3 får cancer. Men alla berörs.

Fint stengods från Agneta Livijn

Jag skrev ju för ett tag sedan om Dalani Home & living, kampanjsiten med en massa fina erbjudanden. Har varit massor av fina kampanjer på sistone. MEN jag är inte i köpartagen själv, men njuter av att titta på saker förstås men fyller inte mitt hem just nu med en massa nytt jag inte vet vad jag ska göra av...

Just nu finns fint stengods från Agneta Livijn, säger bara ÅH vad det är vackert och robust på samma gång! Titta in på kampanjen här, bland annat kan man köpa detta fina set med 4 muggar, skålar och små fat till väldigt bra pris.Turkost är så fräscht!

 Jag har dock spanat in en superfina muggar på Indiska som jag är lite sugen på. 4 muggar är dock lite för några om man vill ha dem när man ska bjuda gäster. Och 6 muggar i skåpet tar en himla plats när det redan finns några omgångar där sedan tidigare. 
Hur gör ni? Slänger ni muggar osv när ni tröttnat på dem efter några år? Ger bort? Eller köper nytt och sen trycker in det gamla i nåt skåp där det står och ledsnar? Jag är ingen samlare, men är heller ingen slösare som bara hivar iväg saker för att man "tröttnat" på det, då slår alltid mitt miljötänk till av full kraft!

torsdag, maj 10, 2012

Åsså blev det o-flow - plus tankar om sjukskrivning och jobb

Asch då, förr eller senare blir det oflow bara för att man kaxar sig ena dan...
Imorse ringde det på dörren typ kl 07.00 - maken var uppe förstås, och man visste ju genast vad det gällde. Den f-askade avloppspumpen vi har gemensamt för våra 10 hus på gatan stod still igen. Vi  föreningen vi har gemensamt håller ju på med göra en ny lösning, gräva helt nytt med nya rör och ansluta till kommunen, massor av kraft och arbete har gått åt. Nu har pumpen lagt av rätt många gånger på slutet, det är inget lustig historia när det händer - men ytterligare än gång lyckades grannskapet få igång den... PUST!!
När jag sen skulle kliva upp så snurrade det bara till i huvudet, inte den vanliga yrseln jag får när jag reser mig lite hastigt utan här snurrade det rejält. Det har blivit bättre under dagen, men jag har tillbringat tiden i soffan tittandes på Revange, Arga Snickaren och Lyxfällan och förundrats hur knasigt det kan bli i livet när man sticker huvudet i sanden eller gör helt tokiga val....

Så idag är det en eftertänksamhetens dag. Och en sån där som påminner att jag faktiskt inte är helt frisk. Igår hittade jag ett klipp på Expressens hemsida, där Katarina Hultling berättar om sitt statusläge i sin bröstcancer. Som jag säkert nämnt tidigare så gick hon ut med sin diagnos i pressen strax efter att jag fått min behandling klar för mig. Dvs vi har opererats ungefär samtidigt och hon ligger lite före i behandlingstiden och gjort sin sista cytostatika. Ni kan se klippet här
Hon är en skön person och visar kraft, men visst ser hon ganska så sliten ut. Jag känner igen det! Dock, det som hon beskriver att skeletten känns som cement har jag ju lyckats klara mig ifrån. Visst är det trötthet ofta, men jag är lycklig att ha klarat mig ifrån den där värsta påfrestningen rent fysiskt. Hon säger så bra saker, och precis det som jag själv känner "se det som ett jobb" dvs att gå in med full kraft att bli frisk.
Därför känns det ju bra att sambandspersonen på onkologen ringde häromdagen och berättade om mötet det haft med doktorn och Försäkringskassan; att min sjukskrivningstid till i mitten på augusti är befogad, dvs ingen har något att invända mot det. Jag läser ibland om Försäkringskassan konstiga beslut (för att inte tala om den nu aktuella historien om mannen som förlorat sin dotter i cancer som varit en stor grej på FB och i media) men det finns säkerligen en hel del massa bra beslut som sker. Man  blir dock inte rik på att vara sjukskriven! OM jag nu varit ensamstående till exempel hade det nog var lite utav en katastrof att ha en 4-5000 kr mindre per månad. Nu är det inte katastrof för mig, vi är två med hyfsade inkomster och rätt låga kostnader och jag kan koppla av.

Däremot så hände en sak häromdagen. Jag tackade nej till ett erbjudande som jag säkerligen tackat ja till om det varit 7 månader tidigare, då jag dessutom flaggade för att jag kunde vara intresserad. Jag ska inte gå in på det i detalj, men det var i alla fall ett erbjudande om 14 månadslöner och att lämna min arbetsgivare. Som jag sagt tidigare så har jag långt till jobbet, 13 mil enkel resa till HQ. Så var det inte förr, vårt lokalkontor lades ned 2005 och jag har sedan dess jobbat med samma kund och jobbat mycket på distans, och sedan rest till läkemedelsföretaget i Södertälje som varit mitt kontor. Men det är slitigt att alltid jobba ensammen och inte ha arbetskamrater runt sig. Det tärde enormt på mig sista året, i höstas var jag nog rätt deprimerad av det och längtade bara efter att få jobba närmare, träffa arbetskamrater och prata svenska, göra saker som man förstår. Men i nuläget är det alldeles för osäkert att lämna ett ställe som jag faktiskt trivs på, och inte veta om man kan hitta ett nytt jobb. Det är inte enkelt att var 47 år och nyligen gått igenom en cancerbehandling, vem vill anställa en sådan människa även om hon är trevligast i världen??  Och vet ni, jag längtar efter att bli redo att jobba igen, massor!

Underliga är vägarna som man tar i livet, och valen man gör är oftast inte helt oberoende av andra saker som sker. Att ha en väg helt utstakad är inte enkelt om det händer något på vägen. För mig är jobbet viktigt, men inte allt i världen. Jag har sett alltför många kollegor gå in i väggen, ta allt alldeles för allvarligt och inte säga ifrån i tid när det inte går längre - prestationsnördar finns det alldeles för många av. Ingen tackar oss någonsin för att vi tappar kraft och hälsan på vägen. Detta kan jag säkert säga nu när jag har ett slags facit på handen och gått igenom en del, men allt handlar inte om lön och bekräftelse, även om jag råkar jobba i en sådan bransch där det går att påverka detta genom sin egen prestation. 
Så allra bästa vänner och bloggläsare - glöm inte att hälsan ALLTID är det viktigaste vi har. Leva här och nu är underskattat...  KRAM!!


onsdag, maj 09, 2012

Flow ....

OJ vad det regnat idag! Men inte helt fel säkerligen. Jag som vattnade mina rabatter igår. Jag har varit dålig på att blogga. Inte för att jag inte har tid, men jag har sista veckan levt i ganska bra flow i mina dagar. Dvs det bara flyter på. Jag gör lite som jag tycker, och har varit ute en hel massa i trädgården eftersom det varit fint väder. Gjort en hel massa, och dessutom suttit och latat mig massor på altanen med en bok och lapat sol. Solen gör mig stark!! Får återkomma om mina böcker.
Igår morse satt jag här ute på altanen och åt frulle och läste tidningen i bara morgonrocken medan näkergalen höll låda. Alltså, vilken tillvaro man har ibland! Jag börjar bli värsta smålata hemmafrun.... 

 Det är nåt helt fantastiskt med denna tid! Då allt är ljusgrönt, så skirt och nygrönt. Björkarna som är ljusgröna och inte börjat rassla ännu. Ekarna som är så vackra när man ser trädgrenarna. Naturens egen tavla.
På min egen altan är allt lite kalt ännu. Rosorna är klippta, bara pinnar sticker upp. Lite tulpaner javisst. Krukorna är än så länge oplanterade. Jag har oftast inte bråttom med sånt, det får ta en stund till. 
Olivträdet dock är nytt, hittade ett fint på City Gross för en bra peng. De är tjusiga men trickiga att övervintra.

Jag har tränat idag, i måndags med. Tror det är dessa endorfiner som fått fart på mitt välmående, känns underbart att jobba med musklerna och bli stark. Just nu är det bara flow i tillvaron att njuta av!

Åh yes - jag ska tillägga att sorgen var stor i söndags, då jag tillbringade en svettig stund i Sporthallen - igen! GUIFs 5:e och avgörande match mot Kristianstad i semifinalspelet i handboll. Vårt lag som haft chans att ta sig till final flera ggr om har inte lyckats så det blev en 5:e match på hemmaplan. De spelade bra, ledde en stor del av matchen. Ja när det var 5 minuter kvar ledde de med tre mål. Och när slutsignalen gick var förlusten ett mål... 
Jag önskar Kristianstad lycka till i finalen, har imponerat stort och våra killar får vila ett tag innan det är dags för ny säsong...  
Det här är en stor grej i vår stad, vår stolthet i sportväg och som knyter ihop vårt folk. Det där som behövs i en mellanstad. Men nu är det över för den här gången.

fredag, maj 04, 2012

Träning!

Jag har varit tyst några dagar. Jag har njutit för fullt och krälat runt i trädgården. Solat och läst bok och bara känt hur ljuvligt det är med skir grönska.


Nu är det dags att dra iväg och träna! Ha en härlig fredag!


 

måndag, april 30, 2012

Valborg

Så var det då valborgsmässoafton igen. Lite märklig dag idag då det är en måndag. Hur många är lediga egentligen? Sonen går i skolan och maken jobbar. Imorse var jag och åkte bil tidigt och sannerligen var trafiken väldans lugn. Handlade på ett folktomt Erikslund före 10, var är alla?
Nu sitter i alla fall dottern på ett flygplan till New York, och sen vidare till Minneapolis. Nu ska hon hälsa på sin värdfamilj, sina vänner som finns kvar där och sin pojkvän som gör sin "graduate" från college snart. Hon är borta drygt 14 dagar. Jag hoppas hon blir insläppt i landet (man vet aldrig med immigrationen, även om ESTA är ok) och även blir utsläppt därifrån...
Det var rätt mysigt att vara ute och köra bil tidigt, väldigt lugnt på Arlanda och så otroligt vackert ute då det börjar grönska så skirt kring Sigtuna, som jag åkte via. Känns som att jag vill pusta ut nu.... I lördags hade jag mina två goa vänner här på fika (varav den ena bor i Sigtuna förresten) och det är härligt varje gång vi ses. Igår firade vi svärmor (som fyller år idag) men idag vill jag bara softa känns det som. 

Många Valborg har man firat på många olika sätt och vädret kan sannerligen vara varierande. Som liten firade vi  alltid Valborg vid Sundbyholms slott med vid morfar och mormors stuga, åt korv med pulvermos och ibland frös man som den och ibland inte. 1984, det året jag tog studenten var jag på bal på detta slott, och då var det hur varmt som helst och faktiskt ställdes brasan in det året av någon anledning. Några år senare när jag och maken hade båt låg vi ute och guppade på Mälaren och vädret var helt fantastiskt, medan jag vill minnas att när våra barn var riktigt små orkade vi inte ut på firande och det var ruskans kallt...
Nu finns det ju eget firade här på vår idrottsplats sen ett antal år men vi får välan se hur det blir till kvällen. Jag vill helst äta nåt gott och relaxa lite, kanske blir det räkor eller kanske lammracks. 


Ha så gott allihopa i alla fall!



 

fredag, april 27, 2012

5 gången av 6 avklarad

Så då är det fredag igen! Solen skiner ju faktiskt, och jisses vad det blir grönt av bara farten - och min stackars Miss 21 nyser 1000 ggr om dagen.
Idag har jag varit iväg och fått min 5:e portion av cellgifter. Nu är det bara en gång kvar...
Det har verkligen varit en resa de här veckorna. Jag har aldrig någon gång levt så nära inpå livet och ta dagen som den är. Man tvingas och lär sig. Jag har ju känt mig ganska risig med de här nya cellgifterna jag får gång 4-6. Tröttare. Det vimsar framför ögonen så fort jag sitter på huk och reser mig upp och ja, orken tryter verkligen ibland. Och en massa andra saker som jag inte ska trötta er med. Men det känns ändå så helt överkomligt alltihopa! 

 
  Jag fick träffa idag en kontaktperson som har kontakt med läkare och försäkringskassan och varje patient, så att rehabiliteringen ut i livet ska gå så smidigt som möjligt. Det känns skönt. Jag har fått min sjukskrivning förlängd fram till i mitten på augusti. I början/mitten på juni kommer jag att påbörja strålbehandling, som pågår typ varje vardag i 5 veckor. Hela jäkla sommaren kan man tycka är pest att åka till sjukhuset varje vardag. Men vi har inte bestämt något särskilt (förstås!) och jag blir klar förhoppningsvis i slutet på juli. Då får vi åka på en resa!
Vi pratade även om det här med hur man mår just nu, men kanske inte mår likadant om en månad. Jag utryckte en viss ängslan för att kanske vakna upp en morgon och allt bara ramlar över mig och det tar stopp i all styrka och hopp. Men alla behöver ju inte alls vara så, kom vi överens om. Min styrka i livet kanske ligger i en stark trygg självinsikt som inte vacklar av en kris. Jag har varit med om en tidigare som verkligen ruskade om, denna runt min egen hälsa har inte alls varit i närheten. Är det konstigt kanske, att få cancer är väl en av de värsta rädslorna man har? 

Just dessa saker gör att jag ändå tar varje dag lite som den kommer, har svårt att tänka alltför lång tid framåt. Fånga dagen har verkligen fått sin innebörd. Kris eller inte, så låt den då komma om den behövs. Kanske behöver alla krisa lite då och då?


Nu ska jag snart sätta in läckraste Baby Back ribsen i ugnen. Fredagkväll. Hela familjen samlad. Miss 21 ska åka till sitt älskade Minnesota på måndag, hon ska minsann få ha i minnet att mammas mat är den bästa! 

Så ok, här kommer färsk bild av idag. Lite trött idag i ögonen och lite sliten. Fjärilsblusen på och kameran döljer faktiskt plåstret över min "port" som sitter där under nyckelbenet.


Ha en härlig kväll!

onsdag, april 25, 2012

Tjejmiddag coming up!

Imorse vaknade jag före kl 6 (igår natt hade jag dock underbar sömn och sov till kl 9) och funderade en stund och sen kom jag plötsligt på "Shit jag har ju tjejträff hemma IDAG, inte imorgon!" Hur det nu plötsligt klarnade... Hade ju varit snyggt om brudarna kommit hem till mig som lever hemmafruliv och inget varit fixat. Haha!

Nu så är jag helt förberedd dock. Key Lime Pie är gräddad och står på avsvalnande. Laxen är på upptining och det ska bli en kombination av denna meny "Getostfyllda laxfiléer med sparrissallad" och "Quinoasallad". Finns även med i boken GI Gourmet av Ulrika Davidsson och Ola Lauritzson som jag kan rekommendera.



Annars HAR jag nu piggat på mig. Min värkande dunderkraterblåsa har äntligen gett med sig, lite tufft att äta ännu dock. Det gör enormt mycket på övriga humöret. Och nu ser jag fram emot att träffa mina tjejkompisar ikväll och höra lite från livet som pågår där ute.


Ny kudde i soffan. Öh, kom den från Hemtex måntro?

måndag, april 23, 2012

Tips om en shoppingklubb för heminredning

Bara för att jag var lite blogglow tidigare så måste jag komma med ett inlägg till....
Kände att jag var tvungen att tipsa om en fin shoppingsite med kampanjer, typ Campadre, men mer fokuserad på inredning.

Det är Dalani Home & Living - style director för Sverige är Helena Aro som ni kan känna igen från Aftonbladets inredningsbilaga. Finns fina varumärkeskampanjer - jag ska titta in där oftare! De har också ett online magasin att kolla in! Snapshot:



Jag har varit inne och beställt 3 fina Parismotiv som jag bla (äntligen!) tänkte försöka klä en tom vägg med i vardagsrummet. De är tagna av Magdalena Martin (som möblerade Malous studio för ett par veckor sedan) och jag har kikat på hennes motiv länge. Tyvärr tar kampanjen slut ikväll. 

Knotar framåt

Igår tog vi en promenad på Åholmen, ett mindre naturreservat någon mil från oss. Luften  var fuktmättad och skogen med alla gamla träd blev ganska ful med sina kala grenar. På marken fanns gröna mattor av vitsippor med inslag av blåsippor. Men what, alla nickade liksom och det fanns ett slags vårdepp över allt.
Jag tog lite grå bilder som inte är värda att ses men det här trädet är i alla fall ganska imponerande, vad är det är för träd får jag kolla in senare när det grönskar. Under det står en skylt som vittnar om att här har Carl von Linné haft sina andar och en gång låg här en fantastisk park. 

 Jag känner mig så här ganska spretig med grenar som söker sig mot ljuset. Just nu. Sista veckan har inte varit något vidare. Jag/vi har varit hundvakt en vecka och jag har lyckligtvis kommit ut en del via jycken, men jisses han vill ju inte alls gå ut när det regnar... och det känns som om allt verkligen kommit av sig totalt. Det här med våren. Jag fryser ständigt, är iskall om händerna och urrar hela dagarna. Hälsan har inte varit så himla bra, mest pga att jag drabbats av blåsor i munnen och andra bekymmer, ger städig värk och mitt humör och förmågan att äta är smärtsam.
Så jag håller låg profil ett tag. Haft en hel del idéer runt blogginlägg men de har verkligen kallnat. Jag är tillbaka när allt känns lite bättre, för just nu är det förhatliga biverkningar som begränsar min tillvaro.

fredag, april 20, 2012

En bloggpost som vaccinerar 95 barn

Det finns inget viktigare än det som ständigt sker ute i världen så denna utmaning är inte svår alls att hänga på:

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
 
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Foto: © UNICEF/Asselin
UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

torsdag, april 19, 2012

Handboll semifinal och när sporten kom i andra hand

Igår var jag och ca 2200 personer till med om något fruktansvärt ruggigt live i Sporthallen.
Vårt lag GUIF spelade hemma sin första semifinal i handboll, mot Kristianstad. Jag och min syster var där och satt på 1:a raden. Man kan nästan ta på spelarna (eller få en boll i huvudet).
Kristianstad inledde med att panga in mål och det var supertufft. 10 minuter in i halvleken gjorde vår unga stjärna (ja han var ju med och spelade i landslaget nyss) Zacke mål. Sen vet man inte helt vad som hände riktigt, men han fick i alla fall samtidigt en armbåge i ansiktet och föll handlöst i golvet på rygg.

Sen följde ruskiga scener. Ni kanske har sett på tv när en fotbolls -eller hockeyspelare blir alldeles nockad och ändå ska resa sig upp och fortsätta. Detta hände här. Storblödande försökte den unga mannen resa sig och springa vidare och det gick inte, det var kramp i hela kroppen. Medspelarna fick nästan kasta sig över honom för att få honom lugn och ned på golvet. Det var helt fruktansvärt att bevittna, och alla liksom höll andan, samtidigt som en del i publiken bara skrek. Ingen av spelarna visste väl inte riktigt hur de skulle agera.
I alla fall så tillkallades ambulans och matchen avbröts i 10 minuter ja den var nog nära på att avbrytas ett tag.
Då, där, ser man verkligen hur olika människor reagerar, nu tänker jag på publiken. En del blir förbannade och bara skriker och typ vill lyncha den som gjorde detta. En del fokuserar helt på den skadade och liksom att själva sporten kommer helt i andra hand. Att det som sker på banan är en lek, trots allt. Nu råkade vi sitta precis så vi hade icke-spelande spelare från Kristianstad precis bredvid oss, och de reagerade väldigt sansat och vi samtalade en del. Jag är ju själv en person som avskyr hätskt stämning och att folk genast ska hitta syndabockar oavsett om det är spelare eller domare eller vem som helst. Det är konstigt hur folk kan reagera sig himla galet på en idrottsarena - hur är de då i verkliga livet?


Nu slutade allt rätt hyfsat. En spelare fick rött kort, tur nog för han hade ju inte kunnat spelare vidare i hallen.... Zacke var vid medvetande och hälsade från sjukhuset i pausen till alla via speakern "kämpa och vinn". Ja hur gick matchen då?? Ja Kristianstad spelade brutalt bra och ledde med 4 mål ett tag. När det var ett par minuter kvar gick GUIF om och vann matchen med 2 mål. Helt osannolikt!! Vilken galen stämning i sporthallen, det är som att gå på en värsta mastodont-rock-konsert. 


Vad vill jag säga med det här då? Inget särskilt mer än att sport är helt underbart när det är spännande och stämning och helt enormt - men som alltid; det är bara en lek. När det blir blodigt allvar och hälsan eller kanske livet står på spel försvinner allt annat. Det fick vi uppleva ett par minuter igår kväll. I helgen dog en italiensk proffsfotbollspelare av hjärtinfarkt. Låt aldrig våra barn träna eller spela när de mår dåligt, prestationsbehovet kan göra fel saker med vår hälsa oavsett ålder.
Heja GUIF!
 

tisdag, april 17, 2012

Favoritmat - Ugnstekta kycklinghalvor med vitlöksdoft i hela huset

Nu ska jag förtälja en av familjens favoriträtter hemma hos mig! Det är "Mammas kyckling" - dvs ugnstekta kycklinghalvor med knaprigt skinn. 

För det första:
Köp hel färsk kyckling och tillaga i ugnen! Det tråkigaste som finns på kycklingen tycker jag är filéerna. För det mesta torrtråkiga. Det är liksom tillagningen i kombination med sås osv som gör dem ätbara. Jo, vi äter mycket filé med, men inget slår helstekt kyckling. Jag tycker det är synd att det försvinner allt mer.

För det andra:
Var inte larviga och rädda att skära i en rå kyckling. Man vänjer sig. Med en bra rejäl kniv så funkar det bäst. Jag delar alltid kycklingen och gör halvor. Sen är det lättare att dela dessa i portionsbitar när den är färdigstekt. Googla om ni vill lära er stycka en kyckling i bra bitar, det finns filmer på nätet.

För det tredje:
Ta inte bort skinnet! Det är det godaste, knaprigt och underbart kryddigt.


Jag kryddar alltid olika, med vad som finns hemma. Men jag smälter alltid en rejäl bit smör, och blandar sedan i lite soja, sweetchilisås (rejält), kanske lite tomatpuré eller ketchup. Eller hoisinsås. Vispa ihop med smöret så det blir en bra sås. Sedan penslar jag kycklinghalvorna, under och ovansida med klägget. Och efter det kryddar jag med någon slags mexikansk grillkydda. In i ugnen i 175 grader ca 45 minuter. Man kan sätta en termometer på ett bra ställe på i köttet, 82 grader ska den vara. På senare tid har jag börjat dra ned temperaturen på det mesta jag lagar för att få saftigare smak. Så senast körde jag ca en timme på ca 100 grader, vred sen upp till 175 grader.
Till det som doftar i hela huset: Ta valfritt antal vitlöksklyftor, släng in efter ca 20 minuter. Ös gärna kycklingen och vitlöken ett par gånger. 



 Ta ut kycklingen, låt  vila en stund och dela sedan i portionsbitar. Lägg vitlöken i en skål som tillbehör. Allt det gottiga som blir kvar i långpannan hamnar i en kastrull, kokas ihop lite och sedan moffas i grädde och kokas ihop till en mustig sås.


Servera med ris eller valfritt tillbehör. Vi stekte små goa morötter till oss som skippar riset. Jäklar vad gott det blir!
Jag gör alltid två kycklingar. Då kan alla få sin favoritdel. Och det som blir kvar får bli delat i mindre bitar till Flygande Jacob eller gratäng. Och gissa vilka delar som brukar bli över? Jo filéerna förstås...

söndag, april 15, 2012

Hunger games - boken och filmen

IGÅR lördag skulle jag och min dotter åka till stan Västerås på lite shopping och bio. Tyvärr mådde jag inte alls bra igår. En sömnlös natt, magen bråkade och mådde inte alls bra, fy tusan blä var det men på kvällen lyckades jag förlora den lilla mat jag ätit och det blev trots allt bättre... Vi tittade lite i affärer men så var vi då på bio, nyöppnade Filmstaden, och såg Hungerspelen - Hunger games.

Alltså, jag har ju ganska precis nyss läst boken, triologin på nästan 1000 sidor. Det är en av mina  bästa läsupplevelser ever faktiskt! Jag vill inte kalla det ungdomsbok, alla åldrar kan läsa triologin - men med öppet sinne för den här typen av genre. Det är en oerhört stark berättelse om en framtidsvärld - men ändå tidlös - i ett samhälle som är byggt på vårt mediasamhälle, med en oerhörd twist. Del 1 - som filmen bygger på - är fokuserad på Hungerspelen som huvudpersonen Katniss och hennes medspelare Peeta från distrikt 12 tvingas delta i. Del 2 och 3 - är betydligt grymmare och mörkare och innehåller en hel del fruktansvärda händelser. Det finns ingen romantiserad försköning av något, även de bästa förolyckas. Boken är skriven i  Katniss jag-form (en form som jag gillar minst men funkar ypperligt här). Jag grips verkligen av hennes mod, men framförallt av hennes smärta, hennes ångest, hennes ibland apatiska tillstånd och viljan att trotsa; allt annat är enbart heroiska men mänskliga. Språket är frankt, rättpå, beskriver händelser utan målande omskrivningar och utgår ofta från Katniss resonemang och frågeställningar.
Ja - jag var oerhört ledsen när boken tog slut, drog ut på det i det längsta med del 3 - efter att ha slukat del 1 på ett dygn typ.

 
 Filmen då? Jo - jag tycker den var riktigt bra. Den går i ett ganska långsamt tempo. Det är ingen actionfilm, även om det händer massor i actionväg så är just dessa scener gjorda med finess och rätt så mycket "skak"kamerasekvenser. Bilderna från distrikten, där människor lever i misär, är starkt gjorda - men kan inte alls motsvara hur de beskrivs i böckerna förstås. Miljöerna från huvudstaden är fascinerat visuellt gjorda, tekniken snygg. Huvudpersonerna är alla så klockrena, Jennifer Lawrence ÄR Katniss (ni kan se henne i Winter Bones, en oerhört stark film) och alla de andra lika trovärdiga sina rollfigurer. Och Lenny Krawitz snyggast, haha.
Måste man ha läst boken för att se filmen? Det kan jag inte säga ja eller nej på eftersom jag redan läst boken. Man har alla miljöer och eventuella känslor redan klara för sig och mycket utelämnas ju i en film, och fokus flyttas. Överraskningsmomenten infinner sig ju inte men eftersom man vet vad som ska hända kan man fokusera på hur det framställs.
Jo - man kan se filmen utan att ha läst boken - och sen vill man läsa den! För det kommer ju en fortsättning som man inte vill missa...

En viktig sak till. Filmen är från 11 år vilket är helt fel. Det gör att en man kan ta med en liten pojke på ca 9 år som hela tiden sitter och frågar, pratar och kommenterar allt filmen igenom. Det är INTE OKEY! Frågan är om en 9-åring kan förstå filmen, och beteendet är inte absolut inte ok på bio, på en sådan film. Och utanför hör jag (ev) pappan säga "ja nu fick du se en riktig film på bio för första gången istället för annat dravel". Man häpnar!!

Så - har ni läst boken? Tänker ni se filmen??

fredag, april 13, 2012

Att vidga världen - resa i Californien

Vet inte om såg den nya serien Alcatraz som började på 4:an häromdagen? Ganska lovande, jag gillar ju såna serier med lite Lostkänsla. Och Sam Neill. Ni kan se de första 2 avsnitten här på TV4 Play.
Lite extra kul var det ju förstås att se alla miljöerna, dels från Alcatraz och San Francisco. Vi var ju där förra året i juni. Jag är jätteglad att vi åkte ut till Alcatraz, en turistfälla visserligen men en ganska fascinerade sådan. Så nära stan men ändå så långt bort. Man fick gå runt där i fängelset med egna hörlurar och en skickligt gjord berättelse uppspelad. Vi hade tur med vädret när vi var där och ändå blåste det svinkallt på vissa ställen på ön. Men det var även otroligt vackert med blommor och planteringar som sköts om av frivilliga. Några bilder därifrån!









Häromdagen låg jag sen i soffan och såg filmen Valentines Day. Nej - jag har inte sett den tidigare. Härlig film med en massa kändisar och mysigt tema. Då fick jag återigen vibbar från Los Angeles, jamen där var vi ju också! Däremot kan jag ju tycka att de i filmen band ihop alla miljöer som i en småstadskänsla. Att någon ena stunden stod på en bro över en kanal i Venice, och sedan var någon i Malibu. Det är jättelångt emellan! Hela LA är långsträckt och stort och vart man än ska ta sig så är det kaos i trafiken. När vi skulle åka till Universal Studios en söndagförmiddag stod trafiken still in till downtown. Vart man än ska måste man åka bil och bryta ihop över 8-filigt och tänka på att åka i rätt tid.
 Men ändå. Så magiskt! Havet i Venice. Downtown-vyn.


 Och jag tänker verkligen på att resa och verkligen få uppleva alla de där miljöerna och vyerna på riktigt, är verkligen en underbar del av livet. Jag är så himla glad just nu att vi fick göra den där resan förra året. Att det inte var NU som vi skulle resa, och jag var där som frisk och ovetande. Jag skulle verkligen vilja göra om resan på Highway One, med massor av tid att uppleva miljöerna runt Big Sur, bo i Monterey.
Men det finns så många andra platser att uppleva i världen. Just nu drömmer jag om ett resmål som jag hoppas vi ska kunna genomföra snart. För man måste passa på medans man kan.

Har ni något drömresmål? 

onsdag, april 11, 2012

Att krympa världen

Först måste jag säga tack för tipsen jag fått ang blogginställningar jag fått! Ska kolla dem så fort jag får tid (haha som är det enda jag har) och även tack till Victoria för vintipset Vina Santa! De blev en bib förstås...
 Annars går livet just nu inte i 110. Alltså jag bryr mig inte så mycket om vädret men när man fryser om mornarna och det bara regnar så är det väl inte nån direkt uppmuntran. Äntligen blev det tisdag igår och vardagen kom åter, familjen lämnade hemmet och fick krypa upp i soffan.... Där har jag varit en hel del dessa två dagar. Förutom idag då jag förirrade mig iväg till ICA Maxi och kom hem med... ja jag undrar vad för idag blev det 2 burkar Felix ravioli gratinerade i ugnen med osttäcke. Samt att jag precis innan fick rusa iväg med magsmärtor...
Nä jag ska inte tynga er, men jag har väl drabbats av det som kallas "betingat illamående" dvs jag mår småilla mest hela tiden, ibland mer och ofta ihop med att jag ska äta. Så det blir små portioner och kaffe har jag låtit bli helt i två dar och det märks väl på humöret. Men de blir säkert bättre om några dagar tröstar jag mig med. 
Jag har blivit expert på att göra ingenting. Jag kan sitta och stirra rakt ut i luften en lång stund utan att det bekommer mig. Jag kan ligga kvar i sängen och lyssna på fågelkvittret och ha sovit klart, men bara ligga och fundera och plötsligt ha somnat om. Jag är en jäkel på att fundera! Men det har jag nog alltid varit, och jag är en person som kan konsten att koppla av, utan att det bekommer mig. Det borde folk göra mer. Men jag vet, om några dagar slår rastlösheten till och då terrar jag familjen med allehanda fårhållningsorder om att de inte packar diskmaskinen rätt osv... ja allt det där världsliga man har runt sig, när den egna världen liksom krymper. Och så måste det få vara ett tag. Alla är nog med om det några ggr i livet, mer eller mindre frivilligt.
Igår ringde en kontaktperson de har på onkologen som är till hjälp att slussa ut cancerfriska till yrkeslivet igen, tillsammans med Försäkringskassan. Det känns jättebra att det finns en sådan person, när man har tankar om hur det ska bli sen. När världen ska vidgas igen. 

Men det bryr jag mig inte så mycket om just nu. Just nu funderar jag på när jag får se solen igen. Och plantera ut mina kryddväxter i kryddlandet, de nya som nu står i köksfönstret. Persilja, rosmarin och nån slags pepprig mynta.



söndag, april 08, 2012

Påskdagsloj

Hoppas ni haft en fin påskhelg. Vi har haft det lugnt, på shopping i fredags och igår var vi på födelsedags -och påskmiddag hos svärföräldrarna.
Idag har jag inte varit så pigg och det är nog en del biverkningar som slagit till, trötthet och en del magvärk men tur som så har jag inte behövs göra många knop idag. Vi hann vara ute i trädgården ett tag i solen, kändes skönt att gräva runt lite. Även om det är fabulöst enerverande att bli snurrig i huvudet och svimfärdig varje gång man ska resa sig upp...
 Vi har ätit makalöst god oxfilé med gorgonzolasås och gratinerad frukt till efterrätt, och glatt oss åt att Sverige gått vidare till OS i handboll, OCH att våra GUIFare Zacke och Aren fick vara med och spela en hel massa idag, ja det ÄR landslaget för er som inte har koll på handboll. ;=)
 Igår såg vi en bra film, den norska filmen "Huvudjägarna" . Himla snygg gjord, ganska så makaber stuntals med mycket sevärd. Och jo, dansken Nikolaj Coster-Waldau är med. Man kan se honom i "Game of Thrones" som Jamie Lannister. Inte visste jag at han var dansk storstjärna....


Jag har en fråga till er som läser. Dels om det är så att ordverfieringen är påslagen eller inte när man gör kommentarer? Jag har försökt slå av den men man kanske ska göra på nåt visst sätt? Någon som vet? Sen funderar jag på en sak till er som har egna bloggar, jag har sett att en del kan göra en egen kommentar på en kommentar i den egna kommentarsrutan, om ni är med på vad jag menar. Jag skulle gärna vilja ibland ge en kommentar till den som kommenterat så det syns under, men hur tusan gör man det? Någon som vet??


Nu tar jag några klunkar vin och sen ska vi se GOLF hela kvällen eftersom svensken Peter Hansson leder US Masters nu när sista omgången ska spelas, och det är konstigt nog ganska rogivande och spännande att se på golf på tv. När det är spännande. Fast inte hela natten för min del...

torsdag, april 05, 2012

Inge påskris ...

Njahadå, så är väl härliga påskvädret på gång då. Det har mulnat ihop sig, och imorrn ska det visst bli ett riktigt skitväder. Det bästa med påsken brukar verkligen vara då man inte tänker på att det är påsk utan man bara kan vara ute och greja!

Nu har vi alla fall ledigt allihopa i familjen, dvs far i huset har varit ledig idag och resten av helgen förstås. Sonen har ju haft lov den här veckan och Miss 21 är ju hemma i "in between jobs". Det blir nog en del film och myshäng tillsammans i helgen misstänker jag. Påskpyntet är sparsmakat minst sagt, inget påskris blir det alls detta år eftersom Miss 21 är allergisk mot sånt och jag tar inga risker eftersom hon redan nyser och går an mot en massa.

Idag har jag varit och fått en ny dos cellgifter - bytt till en ny sort sk FEC som är 3 olika egentligen, dvs 3 olika påsar som fås via dropp, som sker via den "port" eller dosa som sitter inopererad under huden nedanför nyckelbenet. Smidigt funkar det, och hela behandlingen tar drygt 2 timmar. Då jag hinner läsa en del, dricka lite kaffe och prata med min härliga sköterska som har koll på det mesta och är härligt rättfram. Nu har jag fått med mig pillar att ta för illamående eftersom denna sort kan åsamka en del sånt, så vi får väl se vad som händer.



Glad Påsk på er så länge!

tisdag, april 03, 2012

Äntligen träning - och tankar om sjukdom

Idag lyser solen så fint utomhus men burr... jag försökte ta en kaffe ute på altanen men det var kyligt. Tänkte en tanke att ta en promenad istället men no... spar det. För vet ni vad?! Jag har träningsvärk - eftersom jag varit på gymmet och tränat!
Jag hade bestämt mig att inleda träningen igen förra veckan, men det dröjde till söndagen innan det blev nåt. Det satt metalt lite mer hårt åt än jag tänkt att komma iväg, och sen strulade ögonen en del. (Det är en biverkning av cellgifterna, ögonen blir jättekänsliga och torra och går man ut och in så blir man alldeles blinkig. Men ögondroppar från Apoteket har hjälp jättebra!) Men i söndags kom jag iväg i alla fall och körde en del styrketräning i "funktionella gymmet", med betydligt lättare vikter än förr...
Men åh, när jag åkte hem var jag tårögd och endorfiner och lycka i kroppen! 
Igår var jag iväg igen och fick instruktion av en PT för "Milon". Vad är då detta? Jo, Det är ett antal träningsmaskiner som står i en cirkel. Man får ett chipkort som sätts in i varje maskin, och det håller ordning på de individuella inställningarna, så allt ställs in automatiskt när man landar i en ny maskin. Om man ändrar belastningen memoreras det på kortet. Man kör 1 minuter på varje maskin, vilar i 30 sek då man byter maskin. Alla deltagare i cirkeln byter samtidigt, så det blir aldrig stopp så att säga. Så kör man på, intensivt sina minuter. Två av maskinerna är cykel och crosstrainer, de kör man i 4 minuter. Ett varv tar 17.5 minut och det är det riktigt intensivt, så effektiv träning med andra ord!
Det kändes bra, riktigt tufft för benmusklerna som jag tror är de jag tappat en hel del av. Så nu  hoppas jag på att verkligen orka att ta mig iväg 3 ggr i veckan!



 Så till det mer djupsinniga.... drop this, om du inte orkar...
Den sista tiden har jag nästan inte tänkt på att jag är en cancer-drabbad-människa. Jag funderar på om det är för att jag inte vill kännas vid det, eller om det bara är bra att vara helt som vanligt, eftersom det är så jag är. Just nu. Jag vet inte om det finns en mall för hur man ska må egentligen, och ibland blir jag nästan rädd för att en dag kraschlanda mitt i nån slags... vetskap. Över vad? Jag kan korta stunder grubbla över varför jag drabbbades av detta. Som säkert de flesta gör som får en cancerdiagnos. Varför just jag? Och då kan jag tänka, ja varför INTE just JAG! Som en slags obstinat tvärtomtanke! Vad det än var som utlöste en reaktion i mina celler som startade en rasande celldelning, så kan det ju verkligen drabba vem som helst.
Och jag skulle verkligen vilja veta varför. Var det nåt jag gjorde? Var det nåt jag åt, var det nåt som kunnat undvikas? Jag läser artiklar och rubriker om vad som framkallar en "ökad risk för cancer" på ett helt annat sätt än tidigare. Vad är en "ökad risk" egentligen? En risk är inget man begriper förrän det blir realitet och då är det redan för sent, risken är ingen risk längre. Kanske borde vi alla ta det till oss i vårt leverne. Bröstcancer (och annan cancer) ökar och ingen vet varför men det är väl ändå ganska uppenbart att det finns saker och ting i vårt leverne och miljö som påverkar. Ändå är vi mer nu än tidigare medvetna om vår miljö - eller är det kanske det vi bara tror? 
Jag grubblar en hel del på det, och det är väl det som är ganska typiskt mig. Analytikern. Iställer för att bekymra mig om MIG och min egen bröstcancer så lyfter jag det till en nivå där jag mest tänker på allas cancerrisk. 
Jag tänker en hel del på maten, jag tänker en hel del på vad vi stoppar i oss och tror är så himla bra, eller det som vi tror att vi alltid kan unna oss då och då men allt oftare mot tidigare. Att vi äter en massa mer procent kött mot för 20 år sen, att vi i genomsnitt äter 17 kilo godis per år och dricker 70 liter läsk. Alltså, det är för mig ofantliga mängder. Jag kan inte låta bli att grubbla över vad det är som händer i kroppen, vad som är skillnaden mot för 20 år sen. Nu dricker inte jag läsk och äter definitivt så mycket godis men jag tänker ändå på alla människor där ute som kommer att drabbas.... de som har sitt elände kvar. Jag har ju nyss påbörjat mitt elände, livet kommer faktiskt aldrig se likadant ut, inte vara aningslöst och troskyldigt längre. Jag kommer att ha ett mer kritiskt öga till saker ocg ting och jag vet inte om jag tycker om just det. Jag vill inte bli en pekpinnemänniska. Eller är det kanske sådana som vi måste bli lite mer till mans för att ta ansvaret för det egna livet på allvar?
Ja vem vet.... Hojta till om du vet nån som vet....

måndag, april 02, 2012

Påskmaten - lax och annat gott

Påsken är min favorithelg på året! Dels för att man slipper julen, dels så är den ju längre - och har klart godare mat! Fast går man ut på alla matwebsiter blir det lätt övermäktigt, man ska tydligen frossa i påskbord och gud vet allt. Jag föredrar att äta en del favoriter. Ägg förstås, men det äter vi redan massor av här hemma. Mina två favoriter till påsk är lamm och lax. Lammstek är underbart gott, men ännu mer de små lammrostbiffarna man kan få tag på, ganska små "stekar" som man kan helsteka i ugnen (med termometer) och sen skära upp.

En annan favvo - alltid - är ju lax. Idag hamstrade jag två stora, färska sidor på ICA Maxi när det nu var billigt för 59 kr kilot. Vi har ätit en rejäl bit till middag idag. Jag gjorde en egen liten version på det här receptet "Asiatisk lax" men tog tex färskriven ingefära, uteslöt sockret och tog lite soya i grädden. Laxen blev som smöööör. Resten av laxen delar jag upp i bitar och stoppar i frysen. En bit ska ev få bli gravad lax. Var inte rädd att grava lax själv, det är enkelt och tar man en bit som varit fryst behöver man inte vara rädd för ev parasiter.
 Jag hittade ett recept som var spännande, som innehåller röksalt, lite socker och sen mörk rom. Jag gillar sånt med rejäl smak. Du hittar receptet här. Blir ni sugna??


Har ni några matpåskfavoriter förresten??




Jag som knappt äter fikabröd och sånt alls, testade att göra ett recept jag läste för ett tag sen hos Viktoria på "Matplatsen" och blev nyfiken. Man kan hitta recept lite överallt på nätet såg jag. För mig som mest gillar det enklaste - kanelbullar - passade dessa Philadelfiabullar mig utmärkt! Jag bjöd mamma och syrran som kom och fikade och de blev poppis. Går snabbt och enkelt att baka, eftersom de jäser en gång i långpannan och fyllningen är supergod. Godast nybakta men släng in resten i frysen och plocka fram bitar.


Receptet:
5 dl mjölk
150 gram rumsvarmt smör
1 pkt jäst (50 gram)
1 dl strösocker
½ tsk salt
10-12 dl vetemjöl
Fyllning : 
150 gram rumsvarmt smör
200 gram philadelphiaost
3 dl florsocker
2 msk vaniljsocker

 Värm mjölken till 37 grader och rör ut med jäst. Tillsätt det rumsvarma smöret, sockret, saltet och nästan allt mjöl. Arbeta degen smidig, gärna i maskin. Ta fram en långpanna täckt med bakplåtpapper. Häll ner degen i långpannan och tryck ut i den försiktigt.  Låt jäsa 30 minuter. Gör sedan små hål med mjölad tumme jämnt fördelat över degen, Rör ihop ingredienserna till fyllningen, jag använde elvispen.
Fyll varje hål med fyllningen, ta hjälp av en sked och det gör inget att det "svämmar över" lite, Pensla hela ytan med uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 200 grader ca 15-20 min, eller tills den fått fin färg, jag körde med 20 minuter. Skär i fyrkantet mellan hålen, så ju fler hål desto fler fyrkanter, eller också rejält stora bitar...