Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

torsdag, februari 09, 2012

I väntan på något man inte riktigt vet - efter cyto 1

Nu har jag varit på väg flera ggr att skriva lite här men inte hittat orden riktigt, men nu får de flöda på helt enkelt. 

Imorgon är det en vecka sedan jag gjorde den första cytostatikabehandlingen. Allt gick jättebra, kände mig trygg och omhändertagen och läste en bok under större delen av tiden. Behandlingen sker med dropp, två olika typer som den ena är hormonbehandling av nåt slag och sedan själva cytostatikan (dvs cellgifter, som man helst inte ska kalla det) så det kommer ta ett par timmar varje gång. Denna gång med extra överinseende för att se så inte allergi osv uppstår.

För att hämma att cytostatikan sprider sig till naglarna (en biverkning kan vara att naglarna tar mycket stryk) på händer (och fötter) så kan man prova att ha isvantar undertiden behandlingen pågår. Jag hade läst på runt det, och visste att det kan vara oerhört smärtsamt men ville i alla fall prova. Fick typ grillvantar på händerna med is i. HU! Det gjorde genast väldigt ont. Ni vet ju hur det är säkert när man förfryser händer och fötter, men då kommer det liksom pö och pö. Här blev det SMÄRTA genast. Men jag andades djupt och beslöt mig för att härda ut. Det gick drygt en kvart, sedan kände jag välbekanta krypningar i kroppen och jag fick ringa på sjuksköterskan som kom farande. Då var jag på killevippen att svimma och fick slänga mig framåt och hyperventilera medan svetten lackade, och jourdoktorn tillkallades. Undertrycket sjönk till 41, så det var ett rejält blodtrycksfall med andra ord. Typiskt mig! Det måste varit en stor chock för kroppen helt enkelt - så några isvantar blev det inte mer men jag återhämtade mig snabbt. Men kan säga att mitt ena lillfinger fortfarande är svullet....

Under helgen var jag ganska speedad, säkerligen pga cortinsontabletterna man tar. Städade, handlade.... var på handboll i sporthallen. Med ständig hjärtklappning. Sedan under söndagkväll kom stora tröttheten och den har jag nu levt med hela veckan.

Vaknat vid 4 om natten och har ont i av trötthet, sovit i soffan större delen av förmiddagarna, orkat göra en del saker men får hela tiden sätta mig en lång stund med hjärtklappning och utmattad kropp. Smaken för mat är inte på topp, Man kan få förändrade smaker och uppsvullen mun av behandlingen och det känner jag av litegrand, halsen känns svullen men jag hoppas dock på att slippa bli sjuk. Min man hostar fortfarande en massa och dottern är hemma och risig med. Får jag feber äver 38.5 måste jag ovillkorligen ta kontakt med akuten och åka dit, och det har jag ingen lust med.

Allt känns overkligt. Ganska deprimerande om det är såhär man ska känna sig hela tiden. Jag ser framför mig hur min friska kropp krackelerar och mina muskler förtvinar för att jag inte orkar. Det blir säkert inte så hela tiden, cyklerna i de här 3-veckors intervallerna varierar och jag kommer säkert pigga på mig dag för dag. Men allt känns spooky minst sagt. Jag väntar på att saker och ting ska hända som jag inte rår över, väntar på att alla mina lockar ska falla av och paniken försöker jag förbereda mig på, men det går ju inte. 
Det är svårt att sätta ord på denna väntan men jag ska verkligen försöka vartefter.

Tack för all uppmuntran - i en isolerad värld betyder det massor!

torsdag, februari 02, 2012

Nu kommer min värsta mardröm att bli verklighet

Igår var jag (och maken) iväg för att träffa doktorn, och en spec läkare. Jag fick reda på statusen på min bröstcancer. Tänk, i början inbillade jag mig att jag hade "cancer-light" på nåt vis. Sådär så man bara tar bort den, väck och sen går livet vidare.
Det var ju en liten tumör, 4 mm visade ultraljudet då i början men det är ju liksom bara preliminärt. Verkligheten var så att den var 11 mm och av en aggressiv sort. Man graderar enligt en skala 1-3 och denna var 3. Snabbväxande. Dessutom hormonkänslig och HER2-positiv (vilket endast 20% är) och då krävs extra behandling för det. Men de 15 lymfkörtlar som togs bort sist var helt ok, det var skönt.
Så jag är frisk! Nu ska all cancer vara bortopererad!
Men nu börjar en tuff resa - nu väntar efterbehandling så jag inte ska få återfall. Finns det cancerceller kvar -snabbdelande jäklar som de är, så ska de väck. Det sker genom cytostatiskabehandling, dvs cellgifter.


Imorgon ska jag iväg på min första cellgiftsbehandling. Jag har petat i mig 16 st cortisontabletter idag som pirrar runt lite i kroppen. Och imorrn startar då det som kommer att vara hela våren. 6 st behandlingar var 3:e vecka. 18 veckor.
Visst känns det skrämmande, som att tassa ut på isen för mig, jag är livrädd för att gå på isen hur stark den är. Alla biverkningar som man hör om känns ju skrämmande. Ungefär som när man är gravid och alla varnar för allt illamående, hälsbränna, värk överallt... Jag hade inget av det när jag var gravid. Kanske klarar jag mig bra genom detta med, men det får tiden utvisa och jag har inga förväntningar.
Men den största saken är ju ändå håret.... att tappa allt hår är den värsta mardröm man kan ha. Jag har drömt den många gånger och hade någon sagt för ett halvårsedan att jag kommer att tappa allt hår hade jag dött av förskräckelse. Om jag inte har gråtit fram tills nu, så kommer tårarna trilla då.

Men allt har sin tid och allt kommer ordna sig. Jag är sjukskriven till sista juni. Jag kommer leva i en bubbla med projektet att hålla mig så frisk som möjligt. Och stark.
Hoppas även ni orkar med den resan, ni som finns här och peppar betyder massor ska ni veta! Jag är bara ledsen att min värld kommer stå still medan resten snurrar.

tisdag, januari 31, 2012

Lte pladder och nytt virkprojekt på G

Burr vad kallt det blev! Frost i träden och lite lagom snö gör allt vackert, men man är ju ovan vid det här... Komsi komsi våren! Men vi vet ju alla att var sak har sin tid och det går inte att lura tiden. Här och nu har alltid sin charm. Och det är en fröjd att lyssna och iaktta alla fåglarna!

Min förkylda och hostiga man är hemma från jobbet, jämmer och elände. Jag var och tränade igår igen men idag är det lite lugnare.
Jag är ganska matt idag. Passade på att - äntligen - passa på att baka G-frallorna som finns med i GI-boken. Nu har vi fikat och ätit varsin. Supergoda, eller kanske mest för att vi inte ätit bröd alls på över en vecka!


Igår satt jag på händerna hela dagen :=) Nordljus hade 30% rabatt och jag som drömmer om denna ljuvliga Creamblus som är som klippt och skuren för MOI!!! Men nope, inte just nu... Och tänk om jag köper den i min vanliga storlek och se blir den plötsligt för STOR!! Det är ju stor WASTE - så jag avvaktar... avvaktar och drömmer vidare.

Ja faktiskt - nu har jag plockat fram virknålen och har fått nytt garn på posten. Nu ska jag virka en liten väska, och ja - det är över två år sen jag virkade. Vad hände liksom?

söndag, januari 29, 2012

Vecka 1 med GI - så här har det funkat

Så lite uppdatering om hur vår första GI-vecka (av 6) har varit!Vi kör ju det både jag och min man. Han får med sin matlådor till jobbet (som alltid annars med) samt en del mellisgrejor så lite extra pyssel runt det har det varit. Har det blivit mat över sedan middagen före så får han den med sig som lunch, och jag gör egen lunch hemma - så vi äter lite olika. Hans avslut på veckan har inte varit den bästa med dunderförkylning så han är halvdö, men har i alla fall gått ned drygt 3 kilo. Men han är alltid hungrig, säger han men så är det annars med :=)

Så här har veckan sett ut i matväg:
Frukost - jag har ätit turkisk yoghurt (utspätt med lite vatten) med halvtinade bär (hallon, blåbär), plus kokt ägg.

Mellanmål, förmiddag och eftermiddag har varit lite blandat. Någon smoothie, men mest lite kalkonskivor med brieost eller Philadelphiaost mellan, ibland en FinnCrisp (som jag äter annars med till fikat) när det känns som att det behövs något att tugga på. Kokt ägg med majonäs har varit ett komplement.

Mån lunch: Fetaostsallad med äpple och timjan
Mån middag: Ugnsbakad kyckling (file) med salsa verdesås
Tis lunch: Skinka med legymsallad
Tis middag: Räkpaj (med sallad)
Ons lunch: rester från räkpaj (jag åt sallad)
Ons middag: Mozzarellafylld falukorv med ajvar relish (och vitkålssallad)
Tors lunch: kycklingsallad med bacon (fast jag tog lax istället och maken åt rester)
Tors middag: Oxrullader med blomkålspuré (jag blandade med broccoli)
Fre lunch: broccolisoppa (åt vi ej, jag åt sallad som dagen innan och maken rester)
Fre middag: Kycklingspett med jordnötssås
Lör lunch: skulle vara Kycklingfilé med ädelostsås, vi åt sen frulle och skippade lunchen
Lör middag: bytte med söndagen så det blev kalvstek provencale (tog broccoli till)
Sön lunch: Gazpacho, men vi åt sen frulle och skippade lunch
Sön middag: Lax(kotlett) med romsås och grönsaker, tog laxfileer istället


Höjdarna var Oxrulladerna, räkpajen och kycklingspetten med jordnötssås!
Jag har känt mig mätt efter varje måltid, utom efter första lunchen, den salladen blev inte bra. Annars har det känts toppenbra och jag har fått flow med mina grönsaker!
Värst är kvällarna, så vi har ätit senare middag än annars, typ halv 7 för att stå sig längre. Men jag tar hellre en kopp te med en Finncrisp än går och lägger mig småhungrig, det är inte bra för sömnen. Vi har skippat bröd rakt igenom. Det är tufft!

Helgerna blir lite annorlunda, vi äter alltid frukost sent så det blir mer en brunch, och då tar vi ett mellanmål vid kanske kl 2 och senare middagen, och är den tidig så tar vi ett mellis på kvällen istället. Och igår faktiskt, tog vi ett när vi kom hem från bion, lite salami med brieost och varsitt glass rött vin. Det kändes som en helt ok lördagkväll!

På det hela har allt funkat över förväntan så här som en slutsummering för min del. Jag har gått ned 2 kilo och har sista dagarna fått mycket energi, men då är jag ju i en särskilt situation då jag är sjukskriven och varit trött efter operationen.

Boken jag använder heter "6 kilo på 6 veckor" av Ulrika Davidsson & Ola Lauritszon. Det finns även en hemsida http://6kilo6veckor.se/. Där kan man läsa en massa bra - tips och recept. Senast finns där ett inlägg om LCHF (som Ulrika har skrivit en bok om) kontra vilken blodgrupp man har. Intressant!

Nu kör vi vidare med vecka 2! Ställ gärna frågor om ni har några - jag är själv helt ny på det här men ofta kan man hjälpa varandra med att tänka rätt och ha en bra attityd till förändringar och jämföra med hur man upplever en kostförändring.

Söndag - och nya MI "Ghost Protocol"

Söndag igen. Och energin har hållt i sig :=)  Idag har jag och Miss 20 tagit en 50 minuters promenad i stundtals molnskymda solskenet. Så skönt! Min arm har sista dagarna blivit mycket bättre, nu tar jag typ endast någon värktablett per dag. Det känns himla bra, det kommer nog att komma och gå vartefter allt läker ihop i nervtrådarna men svullnaden har gått ned.
Sen har jag varit och handlat lite, tycker att jag handlar hela tiden och kylskåpet är helt proppat med en massa grejs. Grönsaker tar en enorm plats!!?
Jag ska snart skriva ett separat inlägg om vår GI-vecka.

Nya "Mission Impossible" nr 4, som heter "Ghost Protocol" var himla bra och underhållande! Jag har inte sett de andra på bio och inte varit helförtjust i dem kanske, Tom Cruise är inte min största filmidol (nej inte ens då "Top Gun" var  hot) men han är ju Ethan i alla fall. Och den här filmen var klart underhållande - den som sett 3:an och observerade Benji, "inne-tekniker" så har han nu blivit agent ute på fältet och med sin engelska accent så var han en tillgång. Vår lokaltidning gav filmen lågt betyg pga att hon inte gillade den sk humor som lagts in i filmen. Jag kan förstå hennes poäng, men jag tyckte det inte gjorde något alls, den fanns där med en viss finess. Och sen får vi inte glömma bort Michael Nykvist i rollen som skurk!! Han gjorde skurkrollen med bravur, superkul att se honom i en amerikansk film. Och förresten, han ÄR ju faktiskt Mikael Blomqvist - the original liksom.

Så gillar ni filmer typ Mission Impossible så tycker jag ni kan se denna om ni ska gå på bio nångång.

lördag, januari 28, 2012

Sköna lördag

Bara en liten minut mitt i lördagseftermiddagen... Här hemma fejas det på lite olika håll. Efter en riktigt fin frukost med äggröra och bacon gjord av far i huset (och sen lite yoghurt med bär) så fick jag världens energi. Har röjt runt i köket sådär lite extra i lådor och skåp och torkat överallt, kastat en mass jox och fått ordning. Visst är det skönt att göra sånt ibland!!?
Energin har varit större två sista dagarna. Igår var jag t o m på gymmet. Min stackars man har blivit jätteförkyld och ligger i soffan och tittar på golf och suckar, så jag har väl snott hans energi med.
Det är härligt att ha hela familjen samlad och äta frukost ihop, och sannerligen har jag två goa ungar som städar sina rum och river ut sängkläder utan att behöva påminna och tjata. Den ena av dem är dock inget vidare på att hålla ordning så det är som ett bombnedslag som jag hoppas nu blir uppstädat... Men hon är väl förlåten, ikväll ska vi på bio och se nya Mission Impossible filmen och det är dotra som bjuder eftersom hon fått biobiljetter på sitt jobb. Det var läääängesen vi var på bio tillsammans hela familjen!

Så mitt i energin så blir jag ändå så allvarsamt melankolisk. Vad vad annat kan man bli av att lyssna på First Aid Kit. Ni har väl inte missat dem? Den underbara syskonduon som välter världen med sitt nya album. Deras framgång är som en saga...
Denna låten Lion's Roar kan man höra tusen gånger om och gripas tag varje gång! Lyssna och njut och ha en härlig lördag!!

torsdag, januari 26, 2012

Kickstarta - boosta eller bara vara?

Jag blev tyst några dagar men har haft det ganska bra ändå. Häromdagen var min syrra här och vi tog en halvmils snabb promenad även om det var lite gråkallt. Det där som jag har så svårt att göra själv.... Igår tog jag tåget in till stan (tar 10 min) och träffade 3 av mina tjejkompisar och åt lunch. Det var ruskans trevligt, jättegott att få prata och lyssna. Jag minns knappt vad jag åt men det var en sallad på Waynes Coffee - med parma, chevre men utan bulgur/pasta och lät bli brödet -så inte blev det så mycket kvar....

Idag har jag pysslat med lite papper, räkningar och grejs och försökt undvika att bli trött, som jag blivit sista dagarna då jag somnat till ett tag på eftermiddagen. Men det är väl ok - tröttheten kommer inifrån och jag måste nog acceptera den. Ibland blir det väldigt tilt i huvudet och tankarna far som stjärnsmällar, alltså vara stressad på jobbet med 1000 saker på gång samtidigt har jag upplevt många gånger. Det här är något helt annat.


Har ni tänkt på att den här tiden på året är det extra poppis med inneorden "kickstarta" (komma igång hette det tidigare) "boosta" och "powerboosta" . Särskilt när det gäller hälsa och träning. Det är nästan lite skrattretande vad det plötsligt används hit och dit för att trycka till (eller pusha - haha!) vad man menar.
Så hur går det med våran kickstart av GI då? Jag tänker inte avslöja allt, men det har gått ganska bra faktiskt. Idag är jag fortfarande fruktansvärt mätt efter lunchen (sallad med bacon, en avocado, nötter och bytte ut kyckling till lax) så jag har droppat mellanmellan och undrar hur jag ska orka middag om nån timme.... Nu har inte min man ätit denna lunch så jag hoppas inte han är vrålhungrig.
Man känner sig lite matt, och i måndags första dagen var tuff, rätterna var inte perfekta då, vet inte om det var för att chocka kroppen men resten av dagarna har gått  bra. Vi har avstått bröd helt. Jag skulle baka ut GI-bröd som inte blivit av ännu. Men det funkar bra att äta annat istället, yoghurt med hallon blir det för mig till (sen) frukost och ett kokt ägg. Det klarar jag mig bra på när jag inte är upp tidigt med tuppen eller kräver så mycket energi.

En summering kommer på söndag!

måndag, januari 23, 2012

6 veckor framöver med nya vanor

Måndag! Ljus himmel och vinter. Ny vecka framför oss utan något alls på agendan, förutom lunch på onsdag med mina vänner. Känns .... ja det är ganska stressande. En stor väntan. Ska försöka fylla det med bra saker, men jag har verkligen märkt under helgen då jag vart iväg och fladdrat lite att tröttheten slår till brutalt.

Men lite nyheter:

Från och med idag så påbörjar jag och maken några veckors nya vanor och ska helt enkelt följa ett GI-program.
Jag köpte tidigare i höstas boken "6 kilo på 6 veckor" av Ulrika Davidsson och Ola Laritzson och kände att detta är något vi skulle kunna följa. Jag gillar inte att följa vissa program och dieter. Jag vill hellre använda det sunda förnuftet, och inte behöva börja äta en massa saker jag aldrig annars äter. Överlag har vi ganska bra matvanor, men man är ju vanemänniska och det är ibland väldigt svårt att göra nytt. Därför känns det som att det kan bli bra att följa ett program med menyer. Det blir en utmaning. Att slopa bröd - visseligen äter vi alltid fullkorn och inte alls mycket, typ en skiva på morgonen - pasta, ris men framförallt potatis (som jag älskar) blir lite tufft. MEN att ersätta det med annat, framförallt en massa goda grönsaker är ju det jag ser fram emot. Det som jag är så dålig på annars att fokusera på, trots att jag själv älskar grönsaker.
Detta gör vi framförallt för hälsan. Jag kan inte just nu träna som jag tänkt, men jag behöver bli av med de 4 kilo som ligger extra och som absolut inte ska bli fler vilket annars är risken. Jag måste må bra. Min man fick ju förra året högt blodtryck, och lever i en stor riskzon- med stress och prestation i sin vardag - för att kunna råka ut för hjärtinfarkt. Hälsan är det viktigaste vi har.
Kroppsfixering utöver det avhåller jag med helt ifrån.

Det gäller helt enkelt att försöka fokusera på det positiva i detta med att i 6 veckor avstå vissa saker som blir lite extra svårt att avstå, och det på helgen. Fredagssnacksen och fredagsdrinken. Den goda starkölen med lite nötter på lördagsseftermiddagen innan middagen. Rödvin till maten.
Annars så har jag inga svårigheter att avstå vissa saker, lite såhär ser min profil ut:

Jag dricker inte läsk alls
Vi äter inte mycket godis alls i familjen, och jag är inte en godisråtta som handlar godis på egen hand
Jag gillar inte choklad värst, inte alls nåt jag längtar efter
Äter sällan fikabröd, bakar inte nåt sött bara sådär och har inte sug efter sådana saker. Jag blir snarare matt och helt väck av att äta ett wienerbröd eller kakor.
Vi äter sällan dessert i familjen. Det vi snarare är bra på att unna oss är god mat

Vet ni vad jag gjorde igår? Jag slängde en hel låda med Rocky Road som ingen ätit upp. Jag ska inte göra skräpet fler gånger. Varför lurar vi oss själva med att tro att vi gillar vissa saker, att man ska unna sig vissa tider bara för att det är helg/firande av olika saker och för att "alla andra" gör det? Det är dags att förstå att den enda man lurar är sig själv...
Det är väl dessa tankar jag ska försöka bära med mig under den här perioden, dessutom jag som är sjuksskriven i några veckor till och lätt kan få griller i huvudet.

Jag tänkte rapportera lite efter hand hur Utmaningen går för oss, och har en summering varje söndag! Jag inspirerar gärna andra!   KRAM

lördag, januari 21, 2012

Med hjärtat i halsgropen och aussievin i glaset

Förbannade sport - lika underbart det är med spänning i sportens värld (ni vet väl att jag är är sporttokig??) lika hemskt är det. Sveriges handbolls-EM match idag mot Polen bjöd på drömläge efter 1:a halvlek. 11 måls ledning liksom. Som blev 29-29 i slutet och totalt kaos i spelet. Yippeekayyey liksom....

Det var TUR att det stod baby back ribs i ugnen, färdiga att äta. Marinerade med Famous Daves barbequesås. Famous Dave är en kedja i USA som vi åt på i somras på Mall of America i Minneapolis. De har helt sagolika ribs och en egen sås. Som jag fick en flaska i julklapp. Det var gott. Och jag blev tvungen att öppna en flaska Merlot...
En Lindeman Bin 40 Merlot. Smakrikt och gott, fyllig eftersmak och smakrikt. Lagom. Sånt som jag gillar. Börjar allt mer gå över till flaskviner igen, med kvalitet före kvantitet liksom.


Idag var jag på systembolaget. Med min dotter. Hon skulle handla vin, och inte jag. Det känns ganska konstigt att gå på Systembolaget med sin dotter överhuvudtaget och nu är det hon som handlar, helt lagligt förstås. Hon fyller ju 21 om en månad.
Nu ska hon ut och roa sig med lite killkompisar i Västerås, och ja, hon är värd det. I måndags började hon sitt nya jobb som hon fick förra veckan. Intervju på onsdagen, fick jobbet på torsdagen (av 30 st på intervju) och gick på utbildning på fredagen. Hon har börjat jobba i en bransch där inte många ungdomar väljer att jobba. Hon jobbar på ett konsultföretag till Tele2, och är ute på fältet och säljer Tele2tjänster. Knackar dörr helt enkelt. Jobbar 11-21 varje dag. Får coachning och stöd. Här somnar man inte in utan gör karriärtveckling; hela tiden. De var två som började nya i måndags, den andra tjejen har redan hoppat av, men min tjej är triggad av den goda stämningen och tempot. Jag var bekymrad i början på veckan, kunde inte sova alls då hon kom hem 22.45 första kvällen. Hur ska hon orka liksom? Ska vi aldrig få äta middag ihop en vardag?
Det är hennes val, hennes eget liv. När hon var yngre var hon den blyga, jätteosäkra tjejen som inte ville stöta sig med någon. Nu är hon ute och säljer mobiltelefoni och Iphone. Hon blir allt mer lik sin pappa (säljare i grunden) och det är ju ett gott omen för rätt inställning i yrkeslivet.... Det är supertufft att vara ungdom idag och få jobb och hon har sina mål klara. Tjäna pengar och åka till USA i sommar.

Mammahjärtat vill protestera. Jag kan lovar er, alla ni med yngre barn som växer och blir stora; man slutar aldrig att oroa sig och vill göra allt det rätta för sina barn, med målet att klara sig själva. En dag klarar de sig själva och man står där som ett fån. Vad hände liksom??
Nu blir det lite mer vin och lite bok och lite film.
KRAM!

fredag, januari 20, 2012

Fredag hela veckan lång

Även fastän man är hemma hela veckan - så är fredag verkligen just .... fredag! Extra skönt med andra ord.
Idag har jag varit på stan och ätit lunch med en mycket god vän. Vi var på kinakrogen och jag åt mixed grill saté spett och åt som bara den.... Gott, och trevligt att prata av sig lite. Sa hej till lite andra personer jag mötte på stan, ja t o m min pappa var ute på promenad på stan :)  Hela min inköpslista jag skrivit glömde jag hemma (hade en massa nya spännande saker på den som jag inte köper annars) men blev en tur till Maxi alla fall. Och hem kom jag med två stora färska laxsidor. ATT jag aldrig kan låta bli att handla lax när det kostar 89 kr kilot! Haha - men kommer  bli många mumsiga middagar framöver. Jag delar dem i bitar och stoppar i frysen helt enkelt.

Nu har maken stuckit på den traditionstyngda Sälenresan med gubbgänget, och jag och barnen får mysa för oss själva här hemma. Jag ska slänga mig i soffan med Alvedon och nåt att läsa eller så och så blir det sista fredagsmyset på länge. På måndag börjar andra tider! Det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg!

KRAM!

torsdag, januari 19, 2012

Visst blir man förbannad ibland på bloggvärldens sjuka??

Jag skriver inte så ofta om andra, eller rättare sagt om andra bloggar men idag måste man ju få bli förbannad! Ni vet kanske en del vad jag menar redan....
Jag har läst bloggen "House of Philia" länge, sen den nästan var ny och Philia är en härlig, positiv tjej - lite extra previligerad i livet än många av oss kanske men det finns ju faktiskt många som har det så och ännu fler som inte har det... Vi formar ju våra egna liv trots olika förutsättningar. Jag gillar Philia för sina generositet och nästan ibland aningslösa glädje och sin härliga kärlek till sina barn - för det finns ju en baksida i denna bloggvärld. När man får lite för mycket framgång och många läsare och inte följer en slags mall för hur man ska vara (hur nu DEN ser ut??) då kommer negativa kommentarer direkt. Det har vi sett hos Philia och många andra, och det är ju helt ok att då själv styra sitt kommentarsfält. Problemet verkar ju då i alla fall att det inte är NOG för en del att trots allt gå vidare med sin negativism och total avsaknad av förnuft; utan totalt kränka en person på det sätt som nu skett. Hur kan man göra en sån sak? Hur är man funtad i sin egen futtiga värld för att ljuga och skicka anmälan till Skatteverket....
Alla babblar så mycket om svenska avundsjukan, den tror jag faktiskt inte på i det här fallet, det är nåt helt annat. Och inte är den avundsjukan särskilt svensk egentligen, det finns överallt och det görs en massa konstiga saker i avundsjukans tecken världen över, man kallar det hämnd ibland, och heder ibland.
Jag önskar så att alla med vanan att sitta och skicka hemska kommentarer till personer på nätet - i alla dess forum oavsett bloggar eller andra ställen kunde få sig en riktig näsbränna på nåt vis och förstå att MOBBING inte är ok!

Jag fick en tankeställare när jag i boken om mindfullness läser avsnittet om känslor. Att faktiskt en del människor föds med större förmåga att uppleva positiva känslor och ha en positiv syn på livet och uppleva lycka. Men vi kan alla med hjälp träna upp denna förmåga, att känna välbefinnande i livet. Känslor lämnar spår i hjärnan, så har man upplevt sorg, vanmakt eller ilska ofta så förankras det i hjärnan, och det är lättare att fastna där igen. Det som blivit förorättat eller anser sig orättvist behandlad söker sig tillbaka till den känslan vid nya tillfälle.
Det finns en amerikans psykolog som på 60-talet publicerade en teori om människans 9 biologiska affekter, som kan uppleves mer eller mindre starkt och de utgör grunden till vår motivation.
Märk väl, endast två av dessa är positiva!! Lycka och Intresse är dessa. En är neutral, nämligen Förvåning. Och hela sex stycken är negativa! Sorg, Rädsla, Ilska, Skam, Avsky och Äckel.
Är det undra på att det är svårt att känna lycka, när så många andra negativa affekter är negativa och på något vis så mycket starkare...
Det finns mycket att fundera över detta - men det är ju tydligt att vi har ett samhälle där människor inte kan hantera sina affekter, och detta med stalking, ilska över andras lycka eller att bara finnas till blir allt vanligare. Individualismens stora negativa följder... För det är klart att bloggandet är ett tidens tecken på den stora individualism som finns i denna nutid, och även kommersialism.
Och ändå.... så mycket gläjde och tacksamhet som det finns i denna bloggvärld. De flesta är ju trots allt uppmuntrande, ger inspiration och tar emot inspiration på samma ödmjuka vis, delar med sig av visdom, erfarenhet och stöttar i alla lägen. Det finns hopp!

Så hur ska vi protestera och kunna påvisa att dessa kränkningar inte är okey? Kan man göra något tillsammans? Det är en fråga att bolla vidare till någon som kanske har en idé.
Och till House of Philia önskar jag all kärlek och tankar - vi är många
som håller på dig!

onsdag, januari 18, 2012

Trött-shoppat lite

Så fort en dag går när man inte gör så mycket.... Imorse vaknade jag tidigt och kunde inte sova och pallrade mig upp när make och son stack iväg strax före 5 halv 8. Idag hade jag tänkt ge mig ut och promenera med det grå utanför skrämde mig och våra gator här hemma är minst sagt halkiga. Nope, jag har skrivit en del mail idag, pratat lite i telefon, loggat in på ett forum, läst i min bok och så somnade jag i soffan på eftermiddagen och sen var det mörkt ute. Idag värker armen en del (och jag har inte tagit värktablett) och det är väl inte helt på topp.
Igår var jag inne i stan dock och klippte håret en 5 cm. Egentligen skulle det kanske tagits mer, vi får se vad som händer längre fram. Än så länge vet jag inte vad jag kommer råka ut för behandlingar, det är nog det som gör mig mest nedstämd just nu.

Jag loggade in på Odd Mollys egen webbshop (som inte funkade med IE, bara Mozilla) och jag kunde inte låta bli att göra en liten investering trots allt. Jag har ju inte handlat på rea tidigare. Jag hade lite svårt att välja typ av coat men det blev till slut denna "Plain back jumble knit coat" till 50%. Jag har ingen sådan fin tröja sedan tidigare så det blir fint och passar ju även till bra till våren.



Roligare än så blev det inte idag.

måndag, januari 16, 2012

Livet efteråt - hur gör jag nu?

Sådär, då är jag tillbaka igen. Jag kom hem i fredags, blev hämtad av min dotter och sen har helgen gått. Har känt mig ganska däven, lite kluven, lite förvirrad, ganska trött. Sovit gott om nätterna och har nog ett stort vilobehov just nu, vilket jag accepterar fullt ut.
Jag är sjukskriven till den 8 februari. Flera veckor med tid bara för mig ligger framför mig, och det är både stressande och skönt. Förra gången var det full fart, kommande jul, dotter som kom hem från USA. Nu kan jag göra som jag vill.
Idag var det skönt när hela familjen lämnade hemmet. Jag har suttit och grinat till "Doctors" på förmiddagen, läst, pysslat med blommor och sovit en stund. Det behövs en del tabletter, och en hel del rörelse och gymnastik. Idag är värken i armen och axeln värre, eftersom det säkert börjar läka ihop sig en del. Det är som svår träningsvärk i axeln, leden funkar inte som tidigare helt enkelt och ibland är armen bortdomnad, ibland ilar det som bara den. Ja det är svårt att förklara men det är ju så här jag var beredd på att det skulle vara, och det är synd att det var tvunget att bli så när allt kändes så bra innan.


Jag funderar på hur jag ska blogga framledes och har lite svårt att formulera min tanke. För faktum är ju, detta är en livsomvälvande situation i mitt liv. Jag kan inte bortse från det och jag vill gärna berätta om hela processen. Fast finns det någon som är intresserad? Jag vill inte vara en självömkande person, det ligger inte för mig alls, men jag kan inte och vill inte vara som tidigare. Vissa saker är inte alls viktiga just nu, blir jag en tråkmåns för det?
Min blogg är inte heller "officiell" - dvs jag bloggar inte för mina närstående utan är en ganska anonym typ sedan länge - även om jag känner flera av er personligen - av många olika skäl som vuxit fram med åren. Jag har ganska mycket integritet och vill så ha, men jag är inte alls rädd att möta er läsare och berätta min historia. På mitt vis.
Jag hade hoppats att 2012 skulle bli ett gladare år, lite mer glamourigt och lättsamt, både i verkliga livet och bloggledes. Så blir det väl inte riktigt. Men jag vill verkligen försöka hitta det lilla och det fina i vardagen, trots skuggan av en svår sjukdom som jag fortfarande har svårt att förhålla mig till. Jag är glad för alla jag kan följa och få de små ingredienserna av glamour, vardag, allvar och skoj.
Ni får gärna ge er synpunkt om mitt resonemang - gamla som nya läsare.
Jag är glad för all er feedback, tack alla som skriver små ord och uppmuntran. Det är guld värt ska ni veta!

torsdag, januari 12, 2012

Några ord från sjukhussärken

Nu är jag som folk igen! Sitter i den tjusiga särken man får här på landstinget och är glad att ha blivit kvitt droppslang och syrgas. Endast en dränageslang kvar. Förra gången efter operationen mådde jag verkligen superbra. Denna gång gick uppvaknandet hur trögt som helst. Illamående sådär diffust, somnade hela tiden och fick mer smärtlindring för hela armen kändes borta liksom. Men nu på kvällskvisten är allt bra igen. Och måste säga det återigen. Alla dessa fantastiska människor som jobbar med att bistå till ens bästa. Klappar på kinden, frågor och omtanke.
Tacksamhet!

onsdag, januari 11, 2012

Dags igen imorgon...

Jag är en ganska tråkig bloggare just nu utan större fantasi. Sista dagarna, då jag dessutom jobbat (försökt i alla fall) har jag fokuserat på operationen som sker imorgon.
Igår gjorde jag misstaget igen att gå söka lite på nätet runt det jag ska göra, dvs ta bort lymfkörtlar i armhålan. Jag trillade in på någon persons dagbok, och så fort jag läser om andras bröstcancerhistoria blir jag alldeles kall. Jag ska nog inte göra så helt enkelt. Men när man ibland känner ett stort behov av en slags bekräftelse blir det lätt så. Jag har gått med i ett forum nu, får se vad jag kan ta del av där. I alla fall hade den här personen hanterat beskedet om cancer på ett helt annat vis, och sättet att berätta det. Jag har själv inte gråtit en tår och berättat det ganska rättframt för mina anhöriga osv. Ibland tänker jag att en dag kanske jag vaknar upp och känner en fruktansvärd förtvivlan... ännu har det inte varit så. Ångest jo. Den driver tag och stormar då och då.
Nu är jag mest oerhört fokuserade på det som ska ske. Så är väl jag som person, när det väl är skarpt läge finns det inga tveksamheter.
Så....
Dags att snart ta en sån där härlig dusch med en massa konstigt medel och man måste ha rena kläder, inga strumpor och får inte smörja in sig alls nånstans....sen får det bli två bananer och kall Oboy för att överleva svälten imorrn bitti ;=)
Rapport följer om någon dag.

Ta hand om er!

måndag, januari 09, 2012

På resande fot en måndagvardag

BÄST jag skriver några rader innan jag somnar till, men är ännu uppe i varv!Efter att såsat hemma i en månad så chockade jag kroppen med att gå upp kvart i 5 imorse, vilket gick bra. Skjutsade amerikanen till Arlanda, sorgsamt avsked där mellan ungdomarna blev det.... Sen fick jag skjuts av dottern till jobbet i Kista. Och där har jag jobbat idag. Sen blev det en 10 min promenad till Kista centrum, ta tunnelbanan 20 min till Centralen, hoppa på tåget till Västerås. Och där blev jag upphämtad av make och pendlarkompisar. Jag har sett fler ställen och massa folk på en dag än sista månaden!
Och en del pendlar såhär varje dag!!

At jobba kändes helt ok, och träffade lite kollegor. Hade årsavslutssamtal för 2011 med chefen, som vanligt "betygsutdelning" - prestationen har varit godkänd jämtemot uppsatta mål. Ingen arbetsplats att vila på precis!
Någon frågade om mitt jobb och att jag förlorat mina arbetsuppgifter. En liten förklaring kan vara på sin plats. På många stora IT-företag jobbar man som "konsulter" - mot olika kunder tex inom IT-infrastruktur som jag jobbar inom. Jag har haft förmånen att jobba med samma kund sedan 2004, dock har jag fått byta "roll" - rättare sagt arbetsuppgifter vid 3 tillfällen då det skett besparingar ("cost takeout") eller att jag vid ett tillfälle jobbade i ett projekt, som jag sedan lämnade för det blev en paus i det. Vi kan jobba med längre uppdrag hos en kund, eller mer internt med flera olika kunder som bas, eller jobba som projektledare. Då kan man byta "jobb" ofta. Ibland sker det som nu hänt mig, och flera andra råkar ut för det då kunden försvinner snart, att man inte har något nytt uppdrag. Man är fortfarande anställd på företaget, men får passa på att utbilda sig eller annat tills man får något nytt uppdrag. Om det nu sker. Jag är en udda fågel med min kompetens som inte är direkt IT-relaterat (längre) så vi får se var det slutar.
Jag köper läget, men vet inte hur länge. Och jag vill verkligen inte pendla 26 mil om dagen, varje dag. Det ska till ett förbaskat roligt och välbetalt jobb för den uppoffringen!

Nu ska jag vila ögonen en stund innan det är dags att sova. Nej ingen bra idé, det får bli en kopp te istället!

söndag, januari 08, 2012

Tillbaka till verkligheten...

Söndagkväll... Tur jag sov gott inatt. För kommande natt lär det inte bli så om jag känner mig själv rätt.
Nu ska vi tillbaka till verkligheten på nåt mystiskt vis efter alla helger:

  • Imorgon bitti går vi upp supertidigt för då ska amerikanska pojkvännen vara på Arlanda 7.40 - vi måste åka två timmar innan då det är köer på mornarna.
  • Jag ska jobba, första dagen på en månad. Jag ska till HQ i Kista och träffa chefen. Passade ju bra eftersom det är nära Arlanda, så jag får åka till jobbet efteråt och dotter får ta bilen hem.
  • Jag jobbar 3 dagar. Sen är det dags för operationen på torsdag. Sen vet jag inte alls hur länge jag blir borta eller hur jag mår. Det får bli som det blir.
Jag ser fram emot vardag och ljuset. Idag var vi ute på en långprommis i kylan och solen och det var sådär skönt som vinter ska vara. Jag hoppas januari får bli en fin månad. I övrigt så börjar jag länga efter den här tiden....


Ha en bra inledning på veckan!

lördag, januari 07, 2012

Det såsälskande svenska folket - apelsin och whiskeysås

Den amerikanska pojkvännen är fortfarande kvar här, men ska snart åka hem. Idag har vi ätit lördagsmiddag, och vi har fått verkligen introducera en hel del av den svenska maten. Och vi är ju verkligen SÅS-folket! Min dotter märkte ju snabbt att man i USA inte äter sås på samma sätt som vi, och det kunde vi ju märka när vi var på besök. Även om vi gläds åt deras barbecuesås.... ja jag fick en flaska barbecuesås från "Famous Dave" i julklapp :=)
Idag fick det bli helstekt rostbiff, som verkligen blev perfekt. Jag helsteker nästan alltid kött i ugnen numera, och har lärt mig efter en ca 15 år att man ska vila köttet läääänge innan man skär upp det. Då blir det perfekt!
Och så fick det bli favvon hasselbackspotatis (och HUR översätter man det till engelska? Min ordbok säger "baked potatoes pl. thinly sliced sideways down to the middle") och till det en ny bea från Jensen Böfhaus. Plus en sås jag hittade på nätet, som ni nu får här.
Om ni gillar mustig smakrik sås, testa denna. Jag ska nog minska ned på sojan nästa gång.

Apelsin- och whiskysås

•½ dl farinsocker
•¾ dl whisky
•5 dl kraftig buljong (sky från steken + köttfond)
•3 msk tomatpuré
•½ dl kinesisk soja
•saften av en pressad apelsin
•1 ½ msk potatismjöl
Häll farinsocker och whiskey i en kastrull och värm tills sockret smälter. Späd med buljongen. Rör ner tomatpuré, soja och apelsinsaften utrörd i mjölet. Låt såsen koka upp under omrörning. Smaka av med salt och peppar.

Amerikanska svärsonen gillade all mat och så har vi haft en diskussion om hans nya synsätt på Sverige, han gör ju ett skolarbete om entreprenörskap, och den socialistiska synen på Sverige har förändrats en del under hans tid här... Ja vad är vi egentligen?

fredag, januari 06, 2012

En dygn i huvudstaden med en härlig matupplevelse

Så har vi då tillbringat ett dygn i Stockholm. Som inte direkt visade sig från sin bästa sida vädermässigt... snacka om ymnigt snöfall på dagen igår, jag såg ut som en pudel i huvudet när blötsnön singlade ned.
Vi tog tåget igår och började med en fika på Sturekatten. Checkade sedan in på Clarion Hotell Sign en bit bort. Stort men trivsamt skandinaviskt hotell med berättande design att utforska. Vi var sedan ut på stan en rejäl sväng. Utforskade rean på ett antal sportaffärer (som jag sagt förut, i år har man verkligen kunnat fynda jacka osv) och lite andra ställen. Vi var uppe på Pub och kikade på R.O.O.M - ja där fanns en hel del inspiration där. Likaså på Newport på NK, vi gillar båda New England och den koloniala stilen i sina olika skepnader som finns hos dem. I love!! Jag tittade och insöp alla detaljer. Handlade lite burkar och grejor på Granit. En randig tröja på Esprit. Men annars inget annat. Det var inte syftet. Jag var inne på Mathilde som hade 50% på nästan allt, massa fina plagg från Hundy Dory, och en hel del Odd Molly på nedervåningen. Jag insöp, fingrade och tittade. Men handlade inte. Som sagt, det var inte syftet.
När snön började falla ymnigt hittade vi in på en irländsk pub på Kungsgatan och åt en god Club Sandwich och drack en härlig ale. Satt och gonade oss i glammet. (Förstod inte varför två damer kom in och drack varsitt glas champagne. På en irländsk pub där det finns så gott öl??). Sen vilade vi oss på hotellet och tittade på den uberspännande skidskyttet där Sverige blev 3:a.

Sen gick vi och åt, och här måste jag verkligen ge min stora tacksamhet till Frida som har den härliga och trivsamma bloggen Snor och Glamour (titta in där!). Frida har en Stockholmguide hos sig som jag tittade in på, och där fanns en del restaurangtips. Jag blev nyfiken på stället Griffins Steakhouse Extraordionaire som Frida rekommenderade varmt, och bokade bord där. Och WOW Frida, all tacksamhet och kram till dig!

För vilket ställe! Ligger helt anonymt och "illa till" om man så säger, skulle aldrig nånsin hitta dit. Jag är inte så mycket för "finställen" med svindyr minimal mat, utan gillar mer bistro - pub - och steakhouse stilen. Så man känner sig hemma liksom och inte obekväm.

Och detta ställe var helt perfekt! Supercool och skön inredning men en härlig mix, går liksom inte att beskriva! Gillade skarpt baren! Och de härliga "båsen" med kakelplattor, ja allt var trivsamt. Vi hade bokat bord 21.15 och fick vänta på bordet, men tog en öl i baren. Och fick hela tiden uppdatering om att bordet var på gång och att vi skulle få ett bättre bord än tänkt först, och sen fick vi faktiskt även en smakbit där i baren som smakade mums!
baren, bild lånad från hemsidan

Sen åt vi middagen sittandes i varsin rutig öronlappsfåtölj och myste. Servicen var superb. Och maten... vi åt kött båda två, jag åt lammstek som kom in skivor och var gudomligt god. Jag gör lamm rätt ofta, och stek är trickigare än filé - förstås - men denna var fanastiskt. Mandelpotatispuré valde jag till (maken tog fantastiska pommes till sitt kött) och så fick man en skål med sallad, beasås och lite annat fanns som tillbehör. Ja jösses, mat som det ska vara! Rikligt, spännande och gott! Vinet vi valde var gott (men svindyrt) och till efterrätt blev det en Creme Brylee som inte gick av för hackor. Man blev gråtmild nästan .... Ja oj vi trivdes gott på detta ställe och kan verkligen rekommenderas, från en landsortsbo *smajl*

Sen gick vi till hotellet och sov supergott, orkade inte vakna och titta på hockeyfinalen inatt och det var ju synd men sova var bättre! (Grattis SMÅKRONORNA!) Frukosten i morse blev ganska stökig, såååå mycket folk överallt var det. Skönt att ta tåget hem sen, en dag i storstaden räcker för mig....

Hoppas ni har det bra alla på den röda Trettondagen!

onsdag, januari 04, 2012

I am a loser - men glad ändå!

IDAG känner jag mig nog piggare än på många dagar. Fast så var det inte imorse, då vaknade jag superstressad i kroppen. MEN som alltid, göra saker hjälper till. Om man dessutom lägger sig för sent blir man inte så pigg till en början. Vi satt uppe och tittade på den hopplösa ishockeymatchen som Småkronorna tillslut vann och har gått till final. Som är kl 02.00 natten mot fredag. HM!

Idag stack vi iväg, jag maken och sonen, till stan och spelade bowling. Förra året vi gjorde det på lovet så vann jag över dem båda. Jag brukar kunna vara rätt bra på bowling och slå en del strike - men det var jag inte idag. Jag kom sist. Hu vad illa det gick stundtals. Ofokus är en bra sammanfattning på mitt liv just nu, så även i bowlingspel. Haha!!
Men jag var förstås glad ändå - och ännu gladare min man som vann - och sen gick på stans bästaste kinarestaurang och åt sen lunch.
Sen när har typ 10åringar börjat gå ut och äta lunch själva? In kommer 3 tjattrande tjejer men väldigt artiga och vältaliga och de skulle dela på 2 rätter. Lite skrämmande ändå känns det som... När jag var 10 fanns inte ens hämtpizza.

I förmiddags stack dotter med pojkvän iväg till Stockholm. I värsta regnet. Stackars amerikan att få se Sverige i sin mest miserabla klädesdräkt då han varit här... De villle ju gärna stanna kvar i stortstan för att hinna med lite (och orka) men det är ju rätt dyrt att bo i Stockholm. Nu i mellandagarna fanns det dock hotellrum även en vardag och med hjälp av en vän som är hotellchef så fick de nu bo på Clarion Hotel Sthlm på söder, så jag hoppas det blir bra för dem. Och här hemma får vi sannerligen lite andrum....

Och imorgon så sticker jag och maken iväg till samma storstad för att övernatta på "Hotel Sign" - välja samma dag gjorde vi inte :=)
Vi ska inte göra nåt särskilt utan bara titta runt lite, kanske handla nåt fynd eller så men inget alls i planen. Bara vara. Om ni har några Stockholmstips - nåt som ni tycker är värt att kika på, hojta till!
Annars så har jag nu, efter ett tips av en go´ härlig bloggare som jag för ett tag sedan hittat, bokat bord på en restaurang inte så långt från hotellet. Jag är lite hemlighetsfull och berättar mer när vi kommit hem! Hihi!


SÅ ses om någon dag igen när vi är hemma igen.