London 2010
Jag har bloggat jäkligt länge! Sen 2005. När jag gick igenom några bilder så reflekterade jag över tiden från bilden ovan, jag och min dotter var i London precis den här tiden i maj, år 2010. Hon skulle ta studenten och jag hade själv fyllt typ 45. När jag började blogga var mina kids 14 och 12 år - idag är de unga vuxna. Det är en lång tid, när jag tänker efter runt allt det som varit. Bloggen har ändrat karaktär med tiden - på gott och ont. Mer reflektioner och babblighet i början, mer detaljer från vardagslivet. Idrotten. Jobbet. Kanske har jag omedvetet dragit mig tillbaka från det senare år, kanske av hänsyn till min egen integritet, eller säkert mest av den omkring mig. Det är inte alltid så enkelt i livet, och då finns det saker jag inte alls berör här. Det är väl därför jag valt att blogga i viss anonymitet och inte satsat på spridning.
Det är ju lite som att skriva dagbok i mångt och mycket, något jag gjorde massor förr, i ungdomen. Jisses vad jag skrev! Här i bloggen blir det ju inte alls på DET viset lyckligtvis - men jag kan vid återblick minnas tillbaka, runt det man minst anar och plötsligt minns.
Jag har träffat många vänner via nätet under åren - internet-tidig och sociala medier innovatör kanske. Mina kära cybermammor, ni vet vilka ni är *kram*.
Innan bloggarna kom så kunde man mötas på andra sätt, via slutna mailinglistor som på sätt och vis vara mycket bättre än bloggeriet. Där var man sin slutna grupp och ingen kunde "näthata" på samma sätt. Vi är många som sedan började blogga då år 2005, när det exploderade. Sedan har många kommit och gått. Själv har jag läst otaliga bloggar inom många ämnesområden - vissa har slutat, vissa har utvecklats. Nya har tillkommit. Ni känner säkert igen er, flera av er som läser det här nu. Att man utvecklas och hittar nya saker man vill skriva om, och framförallt läsa om. En del i omvärlden förstår ingenting runt detta. Ni känner säkert igen er i det med...
Jag vet att många av er - av de bloggar som jag idag läser och som gläjder mig mycket - kommer att träffas imorgon på Bloggdagen - ett superbt initiativ (av en blogg jag tyvärr inte läst själv). Jag kommer inte själv att vara där. Jag var sjuk när biljetterna släpptes och sedan har jag tvekat och skyllt på en massa saker som händer häromkring.
Jag vet att det funnits biljetter - och som goa Helena påtalat mig, tack snälla du - och att jag kunnat haffa chansen. Det vore så kul att träffa er alla som jag "känner" och inte känner! Men nu väljer jag att stanna hemma, för den här gången. Jag vet inte riktigt varför, jag är inte den som är rädd att åka själv på saker och ting och inte rädd att vara lite spontan - men det är lite kontra den sociala återhållsamhet som för mig blivit en slags livlina sista året. Ytterligheter. Jag ska verkligen försöka tänka mer på att göra roliga saker och tänka mig på mig själv i den andan, men inte just nu.
Ni är många som setts tidigare i olika konstellationer och kanske hade det varit lättare då att bli övertalad. Och ni är nog säkerligen många som är lika nervösa idag, som jag skulle vara... Och jag vet att jag skulle riva runt i mina garderober jag med. Haha!
Jag hoppas så att ni som deltar kommer att få en toppendag på bloggdagen! Ni måste berätta ALLT, lova det! Och nästa gång något händer i mälardalsområdet hoppas jag på att vara med!
Vi andra som inte är där kan väl skåla lite extra imorgon för oss själva. Eller hur??