Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

måndag, april 30, 2012

Valborg

Så var det då valborgsmässoafton igen. Lite märklig dag idag då det är en måndag. Hur många är lediga egentligen? Sonen går i skolan och maken jobbar. Imorse var jag och åkte bil tidigt och sannerligen var trafiken väldans lugn. Handlade på ett folktomt Erikslund före 10, var är alla?
Nu sitter i alla fall dottern på ett flygplan till New York, och sen vidare till Minneapolis. Nu ska hon hälsa på sin värdfamilj, sina vänner som finns kvar där och sin pojkvän som gör sin "graduate" från college snart. Hon är borta drygt 14 dagar. Jag hoppas hon blir insläppt i landet (man vet aldrig med immigrationen, även om ESTA är ok) och även blir utsläppt därifrån...
Det var rätt mysigt att vara ute och köra bil tidigt, väldigt lugnt på Arlanda och så otroligt vackert ute då det börjar grönska så skirt kring Sigtuna, som jag åkte via. Känns som att jag vill pusta ut nu.... I lördags hade jag mina två goa vänner här på fika (varav den ena bor i Sigtuna förresten) och det är härligt varje gång vi ses. Igår firade vi svärmor (som fyller år idag) men idag vill jag bara softa känns det som. 

Många Valborg har man firat på många olika sätt och vädret kan sannerligen vara varierande. Som liten firade vi  alltid Valborg vid Sundbyholms slott med vid morfar och mormors stuga, åt korv med pulvermos och ibland frös man som den och ibland inte. 1984, det året jag tog studenten var jag på bal på detta slott, och då var det hur varmt som helst och faktiskt ställdes brasan in det året av någon anledning. Några år senare när jag och maken hade båt låg vi ute och guppade på Mälaren och vädret var helt fantastiskt, medan jag vill minnas att när våra barn var riktigt små orkade vi inte ut på firande och det var ruskans kallt...
Nu finns det ju eget firade här på vår idrottsplats sen ett antal år men vi får välan se hur det blir till kvällen. Jag vill helst äta nåt gott och relaxa lite, kanske blir det räkor eller kanske lammracks. 


Ha så gott allihopa i alla fall!



 

fredag, april 27, 2012

5 gången av 6 avklarad

Så då är det fredag igen! Solen skiner ju faktiskt, och jisses vad det blir grönt av bara farten - och min stackars Miss 21 nyser 1000 ggr om dagen.
Idag har jag varit iväg och fått min 5:e portion av cellgifter. Nu är det bara en gång kvar...
Det har verkligen varit en resa de här veckorna. Jag har aldrig någon gång levt så nära inpå livet och ta dagen som den är. Man tvingas och lär sig. Jag har ju känt mig ganska risig med de här nya cellgifterna jag får gång 4-6. Tröttare. Det vimsar framför ögonen så fort jag sitter på huk och reser mig upp och ja, orken tryter verkligen ibland. Och en massa andra saker som jag inte ska trötta er med. Men det känns ändå så helt överkomligt alltihopa! 

 
  Jag fick träffa idag en kontaktperson som har kontakt med läkare och försäkringskassan och varje patient, så att rehabiliteringen ut i livet ska gå så smidigt som möjligt. Det känns skönt. Jag har fått min sjukskrivning förlängd fram till i mitten på augusti. I början/mitten på juni kommer jag att påbörja strålbehandling, som pågår typ varje vardag i 5 veckor. Hela jäkla sommaren kan man tycka är pest att åka till sjukhuset varje vardag. Men vi har inte bestämt något särskilt (förstås!) och jag blir klar förhoppningsvis i slutet på juli. Då får vi åka på en resa!
Vi pratade även om det här med hur man mår just nu, men kanske inte mår likadant om en månad. Jag utryckte en viss ängslan för att kanske vakna upp en morgon och allt bara ramlar över mig och det tar stopp i all styrka och hopp. Men alla behöver ju inte alls vara så, kom vi överens om. Min styrka i livet kanske ligger i en stark trygg självinsikt som inte vacklar av en kris. Jag har varit med om en tidigare som verkligen ruskade om, denna runt min egen hälsa har inte alls varit i närheten. Är det konstigt kanske, att få cancer är väl en av de värsta rädslorna man har? 

Just dessa saker gör att jag ändå tar varje dag lite som den kommer, har svårt att tänka alltför lång tid framåt. Fånga dagen har verkligen fått sin innebörd. Kris eller inte, så låt den då komma om den behövs. Kanske behöver alla krisa lite då och då?


Nu ska jag snart sätta in läckraste Baby Back ribsen i ugnen. Fredagkväll. Hela familjen samlad. Miss 21 ska åka till sitt älskade Minnesota på måndag, hon ska minsann få ha i minnet att mammas mat är den bästa! 

Så ok, här kommer färsk bild av idag. Lite trött idag i ögonen och lite sliten. Fjärilsblusen på och kameran döljer faktiskt plåstret över min "port" som sitter där under nyckelbenet.


Ha en härlig kväll!

onsdag, april 25, 2012

Tjejmiddag coming up!

Imorse vaknade jag före kl 6 (igår natt hade jag dock underbar sömn och sov till kl 9) och funderade en stund och sen kom jag plötsligt på "Shit jag har ju tjejträff hemma IDAG, inte imorgon!" Hur det nu plötsligt klarnade... Hade ju varit snyggt om brudarna kommit hem till mig som lever hemmafruliv och inget varit fixat. Haha!

Nu så är jag helt förberedd dock. Key Lime Pie är gräddad och står på avsvalnande. Laxen är på upptining och det ska bli en kombination av denna meny "Getostfyllda laxfiléer med sparrissallad" och "Quinoasallad". Finns även med i boken GI Gourmet av Ulrika Davidsson och Ola Lauritzson som jag kan rekommendera.



Annars HAR jag nu piggat på mig. Min värkande dunderkraterblåsa har äntligen gett med sig, lite tufft att äta ännu dock. Det gör enormt mycket på övriga humöret. Och nu ser jag fram emot att träffa mina tjejkompisar ikväll och höra lite från livet som pågår där ute.


Ny kudde i soffan. Öh, kom den från Hemtex måntro?

måndag, april 23, 2012

Tips om en shoppingklubb för heminredning

Bara för att jag var lite blogglow tidigare så måste jag komma med ett inlägg till....
Kände att jag var tvungen att tipsa om en fin shoppingsite med kampanjer, typ Campadre, men mer fokuserad på inredning.

Det är Dalani Home & Living - style director för Sverige är Helena Aro som ni kan känna igen från Aftonbladets inredningsbilaga. Finns fina varumärkeskampanjer - jag ska titta in där oftare! De har också ett online magasin att kolla in! Snapshot:



Jag har varit inne och beställt 3 fina Parismotiv som jag bla (äntligen!) tänkte försöka klä en tom vägg med i vardagsrummet. De är tagna av Magdalena Martin (som möblerade Malous studio för ett par veckor sedan) och jag har kikat på hennes motiv länge. Tyvärr tar kampanjen slut ikväll. 

Knotar framåt

Igår tog vi en promenad på Åholmen, ett mindre naturreservat någon mil från oss. Luften  var fuktmättad och skogen med alla gamla träd blev ganska ful med sina kala grenar. På marken fanns gröna mattor av vitsippor med inslag av blåsippor. Men what, alla nickade liksom och det fanns ett slags vårdepp över allt.
Jag tog lite grå bilder som inte är värda att ses men det här trädet är i alla fall ganska imponerande, vad är det är för träd får jag kolla in senare när det grönskar. Under det står en skylt som vittnar om att här har Carl von Linné haft sina andar och en gång låg här en fantastisk park. 

 Jag känner mig så här ganska spretig med grenar som söker sig mot ljuset. Just nu. Sista veckan har inte varit något vidare. Jag/vi har varit hundvakt en vecka och jag har lyckligtvis kommit ut en del via jycken, men jisses han vill ju inte alls gå ut när det regnar... och det känns som om allt verkligen kommit av sig totalt. Det här med våren. Jag fryser ständigt, är iskall om händerna och urrar hela dagarna. Hälsan har inte varit så himla bra, mest pga att jag drabbats av blåsor i munnen och andra bekymmer, ger städig värk och mitt humör och förmågan att äta är smärtsam.
Så jag håller låg profil ett tag. Haft en hel del idéer runt blogginlägg men de har verkligen kallnat. Jag är tillbaka när allt känns lite bättre, för just nu är det förhatliga biverkningar som begränsar min tillvaro.

fredag, april 20, 2012

En bloggpost som vaccinerar 95 barn

Det finns inget viktigare än det som ständigt sker ute i världen så denna utmaning är inte svår alls att hänga på:

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
 
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Foto: © UNICEF/Asselin
UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

torsdag, april 19, 2012

Handboll semifinal och när sporten kom i andra hand

Igår var jag och ca 2200 personer till med om något fruktansvärt ruggigt live i Sporthallen.
Vårt lag GUIF spelade hemma sin första semifinal i handboll, mot Kristianstad. Jag och min syster var där och satt på 1:a raden. Man kan nästan ta på spelarna (eller få en boll i huvudet).
Kristianstad inledde med att panga in mål och det var supertufft. 10 minuter in i halvleken gjorde vår unga stjärna (ja han var ju med och spelade i landslaget nyss) Zacke mål. Sen vet man inte helt vad som hände riktigt, men han fick i alla fall samtidigt en armbåge i ansiktet och föll handlöst i golvet på rygg.

Sen följde ruskiga scener. Ni kanske har sett på tv när en fotbolls -eller hockeyspelare blir alldeles nockad och ändå ska resa sig upp och fortsätta. Detta hände här. Storblödande försökte den unga mannen resa sig och springa vidare och det gick inte, det var kramp i hela kroppen. Medspelarna fick nästan kasta sig över honom för att få honom lugn och ned på golvet. Det var helt fruktansvärt att bevittna, och alla liksom höll andan, samtidigt som en del i publiken bara skrek. Ingen av spelarna visste väl inte riktigt hur de skulle agera.
I alla fall så tillkallades ambulans och matchen avbröts i 10 minuter ja den var nog nära på att avbrytas ett tag.
Då, där, ser man verkligen hur olika människor reagerar, nu tänker jag på publiken. En del blir förbannade och bara skriker och typ vill lyncha den som gjorde detta. En del fokuserar helt på den skadade och liksom att själva sporten kommer helt i andra hand. Att det som sker på banan är en lek, trots allt. Nu råkade vi sitta precis så vi hade icke-spelande spelare från Kristianstad precis bredvid oss, och de reagerade väldigt sansat och vi samtalade en del. Jag är ju själv en person som avskyr hätskt stämning och att folk genast ska hitta syndabockar oavsett om det är spelare eller domare eller vem som helst. Det är konstigt hur folk kan reagera sig himla galet på en idrottsarena - hur är de då i verkliga livet?


Nu slutade allt rätt hyfsat. En spelare fick rött kort, tur nog för han hade ju inte kunnat spelare vidare i hallen.... Zacke var vid medvetande och hälsade från sjukhuset i pausen till alla via speakern "kämpa och vinn". Ja hur gick matchen då?? Ja Kristianstad spelade brutalt bra och ledde med 4 mål ett tag. När det var ett par minuter kvar gick GUIF om och vann matchen med 2 mål. Helt osannolikt!! Vilken galen stämning i sporthallen, det är som att gå på en värsta mastodont-rock-konsert. 


Vad vill jag säga med det här då? Inget särskilt mer än att sport är helt underbart när det är spännande och stämning och helt enormt - men som alltid; det är bara en lek. När det blir blodigt allvar och hälsan eller kanske livet står på spel försvinner allt annat. Det fick vi uppleva ett par minuter igår kväll. I helgen dog en italiensk proffsfotbollspelare av hjärtinfarkt. Låt aldrig våra barn träna eller spela när de mår dåligt, prestationsbehovet kan göra fel saker med vår hälsa oavsett ålder.
Heja GUIF!
 

tisdag, april 17, 2012

Favoritmat - Ugnstekta kycklinghalvor med vitlöksdoft i hela huset

Nu ska jag förtälja en av familjens favoriträtter hemma hos mig! Det är "Mammas kyckling" - dvs ugnstekta kycklinghalvor med knaprigt skinn. 

För det första:
Köp hel färsk kyckling och tillaga i ugnen! Det tråkigaste som finns på kycklingen tycker jag är filéerna. För det mesta torrtråkiga. Det är liksom tillagningen i kombination med sås osv som gör dem ätbara. Jo, vi äter mycket filé med, men inget slår helstekt kyckling. Jag tycker det är synd att det försvinner allt mer.

För det andra:
Var inte larviga och rädda att skära i en rå kyckling. Man vänjer sig. Med en bra rejäl kniv så funkar det bäst. Jag delar alltid kycklingen och gör halvor. Sen är det lättare att dela dessa i portionsbitar när den är färdigstekt. Googla om ni vill lära er stycka en kyckling i bra bitar, det finns filmer på nätet.

För det tredje:
Ta inte bort skinnet! Det är det godaste, knaprigt och underbart kryddigt.


Jag kryddar alltid olika, med vad som finns hemma. Men jag smälter alltid en rejäl bit smör, och blandar sedan i lite soja, sweetchilisås (rejält), kanske lite tomatpuré eller ketchup. Eller hoisinsås. Vispa ihop med smöret så det blir en bra sås. Sedan penslar jag kycklinghalvorna, under och ovansida med klägget. Och efter det kryddar jag med någon slags mexikansk grillkydda. In i ugnen i 175 grader ca 45 minuter. Man kan sätta en termometer på ett bra ställe på i köttet, 82 grader ska den vara. På senare tid har jag börjat dra ned temperaturen på det mesta jag lagar för att få saftigare smak. Så senast körde jag ca en timme på ca 100 grader, vred sen upp till 175 grader.
Till det som doftar i hela huset: Ta valfritt antal vitlöksklyftor, släng in efter ca 20 minuter. Ös gärna kycklingen och vitlöken ett par gånger. 



 Ta ut kycklingen, låt  vila en stund och dela sedan i portionsbitar. Lägg vitlöken i en skål som tillbehör. Allt det gottiga som blir kvar i långpannan hamnar i en kastrull, kokas ihop lite och sedan moffas i grädde och kokas ihop till en mustig sås.


Servera med ris eller valfritt tillbehör. Vi stekte små goa morötter till oss som skippar riset. Jäklar vad gott det blir!
Jag gör alltid två kycklingar. Då kan alla få sin favoritdel. Och det som blir kvar får bli delat i mindre bitar till Flygande Jacob eller gratäng. Och gissa vilka delar som brukar bli över? Jo filéerna förstås...

söndag, april 15, 2012

Hunger games - boken och filmen

IGÅR lördag skulle jag och min dotter åka till stan Västerås på lite shopping och bio. Tyvärr mådde jag inte alls bra igår. En sömnlös natt, magen bråkade och mådde inte alls bra, fy tusan blä var det men på kvällen lyckades jag förlora den lilla mat jag ätit och det blev trots allt bättre... Vi tittade lite i affärer men så var vi då på bio, nyöppnade Filmstaden, och såg Hungerspelen - Hunger games.

Alltså, jag har ju ganska precis nyss läst boken, triologin på nästan 1000 sidor. Det är en av mina  bästa läsupplevelser ever faktiskt! Jag vill inte kalla det ungdomsbok, alla åldrar kan läsa triologin - men med öppet sinne för den här typen av genre. Det är en oerhört stark berättelse om en framtidsvärld - men ändå tidlös - i ett samhälle som är byggt på vårt mediasamhälle, med en oerhörd twist. Del 1 - som filmen bygger på - är fokuserad på Hungerspelen som huvudpersonen Katniss och hennes medspelare Peeta från distrikt 12 tvingas delta i. Del 2 och 3 - är betydligt grymmare och mörkare och innehåller en hel del fruktansvärda händelser. Det finns ingen romantiserad försköning av något, även de bästa förolyckas. Boken är skriven i  Katniss jag-form (en form som jag gillar minst men funkar ypperligt här). Jag grips verkligen av hennes mod, men framförallt av hennes smärta, hennes ångest, hennes ibland apatiska tillstånd och viljan att trotsa; allt annat är enbart heroiska men mänskliga. Språket är frankt, rättpå, beskriver händelser utan målande omskrivningar och utgår ofta från Katniss resonemang och frågeställningar.
Ja - jag var oerhört ledsen när boken tog slut, drog ut på det i det längsta med del 3 - efter att ha slukat del 1 på ett dygn typ.

 
 Filmen då? Jo - jag tycker den var riktigt bra. Den går i ett ganska långsamt tempo. Det är ingen actionfilm, även om det händer massor i actionväg så är just dessa scener gjorda med finess och rätt så mycket "skak"kamerasekvenser. Bilderna från distrikten, där människor lever i misär, är starkt gjorda - men kan inte alls motsvara hur de beskrivs i böckerna förstås. Miljöerna från huvudstaden är fascinerat visuellt gjorda, tekniken snygg. Huvudpersonerna är alla så klockrena, Jennifer Lawrence ÄR Katniss (ni kan se henne i Winter Bones, en oerhört stark film) och alla de andra lika trovärdiga sina rollfigurer. Och Lenny Krawitz snyggast, haha.
Måste man ha läst boken för att se filmen? Det kan jag inte säga ja eller nej på eftersom jag redan läst boken. Man har alla miljöer och eventuella känslor redan klara för sig och mycket utelämnas ju i en film, och fokus flyttas. Överraskningsmomenten infinner sig ju inte men eftersom man vet vad som ska hända kan man fokusera på hur det framställs.
Jo - man kan se filmen utan att ha läst boken - och sen vill man läsa den! För det kommer ju en fortsättning som man inte vill missa...

En viktig sak till. Filmen är från 11 år vilket är helt fel. Det gör att en man kan ta med en liten pojke på ca 9 år som hela tiden sitter och frågar, pratar och kommenterar allt filmen igenom. Det är INTE OKEY! Frågan är om en 9-åring kan förstå filmen, och beteendet är inte absolut inte ok på bio, på en sådan film. Och utanför hör jag (ev) pappan säga "ja nu fick du se en riktig film på bio för första gången istället för annat dravel". Man häpnar!!

Så - har ni läst boken? Tänker ni se filmen??

fredag, april 13, 2012

Att vidga världen - resa i Californien

Vet inte om såg den nya serien Alcatraz som började på 4:an häromdagen? Ganska lovande, jag gillar ju såna serier med lite Lostkänsla. Och Sam Neill. Ni kan se de första 2 avsnitten här på TV4 Play.
Lite extra kul var det ju förstås att se alla miljöerna, dels från Alcatraz och San Francisco. Vi var ju där förra året i juni. Jag är jätteglad att vi åkte ut till Alcatraz, en turistfälla visserligen men en ganska fascinerade sådan. Så nära stan men ändå så långt bort. Man fick gå runt där i fängelset med egna hörlurar och en skickligt gjord berättelse uppspelad. Vi hade tur med vädret när vi var där och ändå blåste det svinkallt på vissa ställen på ön. Men det var även otroligt vackert med blommor och planteringar som sköts om av frivilliga. Några bilder därifrån!









Häromdagen låg jag sen i soffan och såg filmen Valentines Day. Nej - jag har inte sett den tidigare. Härlig film med en massa kändisar och mysigt tema. Då fick jag återigen vibbar från Los Angeles, jamen där var vi ju också! Däremot kan jag ju tycka att de i filmen band ihop alla miljöer som i en småstadskänsla. Att någon ena stunden stod på en bro över en kanal i Venice, och sedan var någon i Malibu. Det är jättelångt emellan! Hela LA är långsträckt och stort och vart man än ska ta sig så är det kaos i trafiken. När vi skulle åka till Universal Studios en söndagförmiddag stod trafiken still in till downtown. Vart man än ska måste man åka bil och bryta ihop över 8-filigt och tänka på att åka i rätt tid.
 Men ändå. Så magiskt! Havet i Venice. Downtown-vyn.


 Och jag tänker verkligen på att resa och verkligen få uppleva alla de där miljöerna och vyerna på riktigt, är verkligen en underbar del av livet. Jag är så himla glad just nu att vi fick göra den där resan förra året. Att det inte var NU som vi skulle resa, och jag var där som frisk och ovetande. Jag skulle verkligen vilja göra om resan på Highway One, med massor av tid att uppleva miljöerna runt Big Sur, bo i Monterey.
Men det finns så många andra platser att uppleva i världen. Just nu drömmer jag om ett resmål som jag hoppas vi ska kunna genomföra snart. För man måste passa på medans man kan.

Har ni något drömresmål? 

onsdag, april 11, 2012

Att krympa världen

Först måste jag säga tack för tipsen jag fått ang blogginställningar jag fått! Ska kolla dem så fort jag får tid (haha som är det enda jag har) och även tack till Victoria för vintipset Vina Santa! De blev en bib förstås...
 Annars går livet just nu inte i 110. Alltså jag bryr mig inte så mycket om vädret men när man fryser om mornarna och det bara regnar så är det väl inte nån direkt uppmuntran. Äntligen blev det tisdag igår och vardagen kom åter, familjen lämnade hemmet och fick krypa upp i soffan.... Där har jag varit en hel del dessa två dagar. Förutom idag då jag förirrade mig iväg till ICA Maxi och kom hem med... ja jag undrar vad för idag blev det 2 burkar Felix ravioli gratinerade i ugnen med osttäcke. Samt att jag precis innan fick rusa iväg med magsmärtor...
Nä jag ska inte tynga er, men jag har väl drabbats av det som kallas "betingat illamående" dvs jag mår småilla mest hela tiden, ibland mer och ofta ihop med att jag ska äta. Så det blir små portioner och kaffe har jag låtit bli helt i två dar och det märks väl på humöret. Men de blir säkert bättre om några dagar tröstar jag mig med. 
Jag har blivit expert på att göra ingenting. Jag kan sitta och stirra rakt ut i luften en lång stund utan att det bekommer mig. Jag kan ligga kvar i sängen och lyssna på fågelkvittret och ha sovit klart, men bara ligga och fundera och plötsligt ha somnat om. Jag är en jäkel på att fundera! Men det har jag nog alltid varit, och jag är en person som kan konsten att koppla av, utan att det bekommer mig. Det borde folk göra mer. Men jag vet, om några dagar slår rastlösheten till och då terrar jag familjen med allehanda fårhållningsorder om att de inte packar diskmaskinen rätt osv... ja allt det där världsliga man har runt sig, när den egna världen liksom krymper. Och så måste det få vara ett tag. Alla är nog med om det några ggr i livet, mer eller mindre frivilligt.
Igår ringde en kontaktperson de har på onkologen som är till hjälp att slussa ut cancerfriska till yrkeslivet igen, tillsammans med Försäkringskassan. Det känns jättebra att det finns en sådan person, när man har tankar om hur det ska bli sen. När världen ska vidgas igen. 

Men det bryr jag mig inte så mycket om just nu. Just nu funderar jag på när jag får se solen igen. Och plantera ut mina kryddväxter i kryddlandet, de nya som nu står i köksfönstret. Persilja, rosmarin och nån slags pepprig mynta.



söndag, april 08, 2012

Påskdagsloj

Hoppas ni haft en fin påskhelg. Vi har haft det lugnt, på shopping i fredags och igår var vi på födelsedags -och påskmiddag hos svärföräldrarna.
Idag har jag inte varit så pigg och det är nog en del biverkningar som slagit till, trötthet och en del magvärk men tur som så har jag inte behövs göra många knop idag. Vi hann vara ute i trädgården ett tag i solen, kändes skönt att gräva runt lite. Även om det är fabulöst enerverande att bli snurrig i huvudet och svimfärdig varje gång man ska resa sig upp...
 Vi har ätit makalöst god oxfilé med gorgonzolasås och gratinerad frukt till efterrätt, och glatt oss åt att Sverige gått vidare till OS i handboll, OCH att våra GUIFare Zacke och Aren fick vara med och spela en hel massa idag, ja det ÄR landslaget för er som inte har koll på handboll. ;=)
 Igår såg vi en bra film, den norska filmen "Huvudjägarna" . Himla snygg gjord, ganska så makaber stuntals med mycket sevärd. Och jo, dansken Nikolaj Coster-Waldau är med. Man kan se honom i "Game of Thrones" som Jamie Lannister. Inte visste jag at han var dansk storstjärna....


Jag har en fråga till er som läser. Dels om det är så att ordverfieringen är påslagen eller inte när man gör kommentarer? Jag har försökt slå av den men man kanske ska göra på nåt visst sätt? Någon som vet? Sen funderar jag på en sak till er som har egna bloggar, jag har sett att en del kan göra en egen kommentar på en kommentar i den egna kommentarsrutan, om ni är med på vad jag menar. Jag skulle gärna vilja ibland ge en kommentar till den som kommenterat så det syns under, men hur tusan gör man det? Någon som vet??


Nu tar jag några klunkar vin och sen ska vi se GOLF hela kvällen eftersom svensken Peter Hansson leder US Masters nu när sista omgången ska spelas, och det är konstigt nog ganska rogivande och spännande att se på golf på tv. När det är spännande. Fast inte hela natten för min del...

torsdag, april 05, 2012

Inge påskris ...

Njahadå, så är väl härliga påskvädret på gång då. Det har mulnat ihop sig, och imorrn ska det visst bli ett riktigt skitväder. Det bästa med påsken brukar verkligen vara då man inte tänker på att det är påsk utan man bara kan vara ute och greja!

Nu har vi alla fall ledigt allihopa i familjen, dvs far i huset har varit ledig idag och resten av helgen förstås. Sonen har ju haft lov den här veckan och Miss 21 är ju hemma i "in between jobs". Det blir nog en del film och myshäng tillsammans i helgen misstänker jag. Påskpyntet är sparsmakat minst sagt, inget påskris blir det alls detta år eftersom Miss 21 är allergisk mot sånt och jag tar inga risker eftersom hon redan nyser och går an mot en massa.

Idag har jag varit och fått en ny dos cellgifter - bytt till en ny sort sk FEC som är 3 olika egentligen, dvs 3 olika påsar som fås via dropp, som sker via den "port" eller dosa som sitter inopererad under huden nedanför nyckelbenet. Smidigt funkar det, och hela behandlingen tar drygt 2 timmar. Då jag hinner läsa en del, dricka lite kaffe och prata med min härliga sköterska som har koll på det mesta och är härligt rättfram. Nu har jag fått med mig pillar att ta för illamående eftersom denna sort kan åsamka en del sånt, så vi får väl se vad som händer.



Glad Påsk på er så länge!

tisdag, april 03, 2012

Äntligen träning - och tankar om sjukdom

Idag lyser solen så fint utomhus men burr... jag försökte ta en kaffe ute på altanen men det var kyligt. Tänkte en tanke att ta en promenad istället men no... spar det. För vet ni vad?! Jag har träningsvärk - eftersom jag varit på gymmet och tränat!
Jag hade bestämt mig att inleda träningen igen förra veckan, men det dröjde till söndagen innan det blev nåt. Det satt metalt lite mer hårt åt än jag tänkt att komma iväg, och sen strulade ögonen en del. (Det är en biverkning av cellgifterna, ögonen blir jättekänsliga och torra och går man ut och in så blir man alldeles blinkig. Men ögondroppar från Apoteket har hjälp jättebra!) Men i söndags kom jag iväg i alla fall och körde en del styrketräning i "funktionella gymmet", med betydligt lättare vikter än förr...
Men åh, när jag åkte hem var jag tårögd och endorfiner och lycka i kroppen! 
Igår var jag iväg igen och fick instruktion av en PT för "Milon". Vad är då detta? Jo, Det är ett antal träningsmaskiner som står i en cirkel. Man får ett chipkort som sätts in i varje maskin, och det håller ordning på de individuella inställningarna, så allt ställs in automatiskt när man landar i en ny maskin. Om man ändrar belastningen memoreras det på kortet. Man kör 1 minuter på varje maskin, vilar i 30 sek då man byter maskin. Alla deltagare i cirkeln byter samtidigt, så det blir aldrig stopp så att säga. Så kör man på, intensivt sina minuter. Två av maskinerna är cykel och crosstrainer, de kör man i 4 minuter. Ett varv tar 17.5 minut och det är det riktigt intensivt, så effektiv träning med andra ord!
Det kändes bra, riktigt tufft för benmusklerna som jag tror är de jag tappat en hel del av. Så nu  hoppas jag på att verkligen orka att ta mig iväg 3 ggr i veckan!



 Så till det mer djupsinniga.... drop this, om du inte orkar...
Den sista tiden har jag nästan inte tänkt på att jag är en cancer-drabbad-människa. Jag funderar på om det är för att jag inte vill kännas vid det, eller om det bara är bra att vara helt som vanligt, eftersom det är så jag är. Just nu. Jag vet inte om det finns en mall för hur man ska må egentligen, och ibland blir jag nästan rädd för att en dag kraschlanda mitt i nån slags... vetskap. Över vad? Jag kan korta stunder grubbla över varför jag drabbbades av detta. Som säkert de flesta gör som får en cancerdiagnos. Varför just jag? Och då kan jag tänka, ja varför INTE just JAG! Som en slags obstinat tvärtomtanke! Vad det än var som utlöste en reaktion i mina celler som startade en rasande celldelning, så kan det ju verkligen drabba vem som helst.
Och jag skulle verkligen vilja veta varför. Var det nåt jag gjorde? Var det nåt jag åt, var det nåt som kunnat undvikas? Jag läser artiklar och rubriker om vad som framkallar en "ökad risk för cancer" på ett helt annat sätt än tidigare. Vad är en "ökad risk" egentligen? En risk är inget man begriper förrän det blir realitet och då är det redan för sent, risken är ingen risk längre. Kanske borde vi alla ta det till oss i vårt leverne. Bröstcancer (och annan cancer) ökar och ingen vet varför men det är väl ändå ganska uppenbart att det finns saker och ting i vårt leverne och miljö som påverkar. Ändå är vi mer nu än tidigare medvetna om vår miljö - eller är det kanske det vi bara tror? 
Jag grubblar en hel del på det, och det är väl det som är ganska typiskt mig. Analytikern. Iställer för att bekymra mig om MIG och min egen bröstcancer så lyfter jag det till en nivå där jag mest tänker på allas cancerrisk. 
Jag tänker en hel del på maten, jag tänker en hel del på vad vi stoppar i oss och tror är så himla bra, eller det som vi tror att vi alltid kan unna oss då och då men allt oftare mot tidigare. Att vi äter en massa mer procent kött mot för 20 år sen, att vi i genomsnitt äter 17 kilo godis per år och dricker 70 liter läsk. Alltså, det är för mig ofantliga mängder. Jag kan inte låta bli att grubbla över vad det är som händer i kroppen, vad som är skillnaden mot för 20 år sen. Nu dricker inte jag läsk och äter definitivt så mycket godis men jag tänker ändå på alla människor där ute som kommer att drabbas.... de som har sitt elände kvar. Jag har ju nyss påbörjat mitt elände, livet kommer faktiskt aldrig se likadant ut, inte vara aningslöst och troskyldigt längre. Jag kommer att ha ett mer kritiskt öga till saker ocg ting och jag vet inte om jag tycker om just det. Jag vill inte bli en pekpinnemänniska. Eller är det kanske sådana som vi måste bli lite mer till mans för att ta ansvaret för det egna livet på allvar?
Ja vem vet.... Hojta till om du vet nån som vet....

måndag, april 02, 2012

Påskmaten - lax och annat gott

Påsken är min favorithelg på året! Dels för att man slipper julen, dels så är den ju längre - och har klart godare mat! Fast går man ut på alla matwebsiter blir det lätt övermäktigt, man ska tydligen frossa i påskbord och gud vet allt. Jag föredrar att äta en del favoriter. Ägg förstås, men det äter vi redan massor av här hemma. Mina två favoriter till påsk är lamm och lax. Lammstek är underbart gott, men ännu mer de små lammrostbiffarna man kan få tag på, ganska små "stekar" som man kan helsteka i ugnen (med termometer) och sen skära upp.

En annan favvo - alltid - är ju lax. Idag hamstrade jag två stora, färska sidor på ICA Maxi när det nu var billigt för 59 kr kilot. Vi har ätit en rejäl bit till middag idag. Jag gjorde en egen liten version på det här receptet "Asiatisk lax" men tog tex färskriven ingefära, uteslöt sockret och tog lite soya i grädden. Laxen blev som smöööör. Resten av laxen delar jag upp i bitar och stoppar i frysen. En bit ska ev få bli gravad lax. Var inte rädd att grava lax själv, det är enkelt och tar man en bit som varit fryst behöver man inte vara rädd för ev parasiter.
 Jag hittade ett recept som var spännande, som innehåller röksalt, lite socker och sen mörk rom. Jag gillar sånt med rejäl smak. Du hittar receptet här. Blir ni sugna??


Har ni några matpåskfavoriter förresten??




Jag som knappt äter fikabröd och sånt alls, testade att göra ett recept jag läste för ett tag sen hos Viktoria på "Matplatsen" och blev nyfiken. Man kan hitta recept lite överallt på nätet såg jag. För mig som mest gillar det enklaste - kanelbullar - passade dessa Philadelfiabullar mig utmärkt! Jag bjöd mamma och syrran som kom och fikade och de blev poppis. Går snabbt och enkelt att baka, eftersom de jäser en gång i långpannan och fyllningen är supergod. Godast nybakta men släng in resten i frysen och plocka fram bitar.


Receptet:
5 dl mjölk
150 gram rumsvarmt smör
1 pkt jäst (50 gram)
1 dl strösocker
½ tsk salt
10-12 dl vetemjöl
Fyllning : 
150 gram rumsvarmt smör
200 gram philadelphiaost
3 dl florsocker
2 msk vaniljsocker

 Värm mjölken till 37 grader och rör ut med jäst. Tillsätt det rumsvarma smöret, sockret, saltet och nästan allt mjöl. Arbeta degen smidig, gärna i maskin. Ta fram en långpanna täckt med bakplåtpapper. Häll ner degen i långpannan och tryck ut i den försiktigt.  Låt jäsa 30 minuter. Gör sedan små hål med mjölad tumme jämnt fördelat över degen, Rör ihop ingredienserna till fyllningen, jag använde elvispen.
Fyll varje hål med fyllningen, ta hjälp av en sked och det gör inget att det "svämmar över" lite, Pensla hela ytan med uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 200 grader ca 15-20 min, eller tills den fått fin färg, jag körde med 20 minuter. Skär i fyrkantet mellan hålen, så ju fler hål desto fler fyrkanter, eller också rejält stora bitar...


lördag, mars 31, 2012

Rastlös vår/vinter och ett vintips

Men HU! Eftersom man följer med i väderprognoserna som visste vi att det kunde bli snö till helgen. Och det blev det! Och hu vad kallt och urrigt det blev. Och vad gör man då??
Städat hade jag redan gjort, och handlat. Inget shoppingsug. Jag och maken tog en tur och handlade lite smått vi kom på, sen fikade vi hos svärföräldrarna. Dottern har kämpat med högskoleprovet idag hela dagen. Har ni gjort det någongång? Jag gjorde det 2 ggr under år 2000, och kom in på min utbildning jag gick då. Det är INTE enkelt. Speciellt inte om man inte har mattekunskaper som räcker. Min dotter är kreativ, social och ganska lik mig när det gäller att uttrycka sig med text och analys. Högskoleprovet passar inte alla i sin mall att utföras under tidspress och strikt frågeintriktat, tyvärr.


Vi ska snart se en film, "Seeking Justice" med Nicholas Cage och med tanke på hans ojämna filmer sista åren så får vi sätta förväntningarna rätt lågt.
Vi har ätit lövbiffsgryta ikväll och drack ett mycket gott vin till! Jag är rätt så trött på mainstream boxviner och köper gärna flaskviner runt en 90-100 kr som ofta smakar så mycket mer.
En glad smakrik sort blev tummen upp, såna här viner som är kryddiga och mustiga älskar jag "Kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, kaffekaramell och vanilj".
 Detta heter Masi Passo Doble Malbec Corvina (nr 6156) och kostade 89 kr. Önskar dock att det hade varit en box... så det räckte längre för det var så gott!! 

Nu släcker vi snart lamporna och myser!

fredag, mars 30, 2012

Fredagsblues

Idag är jag lite "bluesig" av mig... kanske för att jag sov trött på morgonen och låg och lyssnade på fågelkvitter och kom inte upp. Då ringde telefonen, och jag upptäckte plötsligt att klockan var nästan 10, min klocka hade jag inte ställt om efter nya tiden ännu... Kan man bli lite mosig i skallen eller? 
Barnen är hemma, sonen är superförkyld och hemma hela veckan och nu börjar ju lovet. Imorgon ska en dotter skriva högskoleprovet, och det har varit lite turbulent för henne med jobb på sistone. Det är inte lätt att vara ung!

Igår hade jag en mysig dag! Då stack jag iväg på förmiddagen och åkte till Barkaby Outlet. Ganska dött där, jag tycker inte det är så kul att kliva in på en affär när det är alldeles tomt därinne. Känner mig lite obekväm när man tittar runt. Var absolut inte inne på alla affärer, men några säkra kort. Det är ju inte alltid billigt utan mindre dyrt i vissa fall. Besvikelse var Ecco och Vagabond, brukar alltid kunna hitta nåt snyggt där.
Jag handlade ett par jeans i baggystuk och en del snygga detaljer från Part Two. I storlek 38! Riktigt nöjd blev jag och bra pris. Jag tycker det ju just nu i bloggvärlden är lite småtöntigt när alla plötsligt ska köpa Pleasejeansen, men hallå hur är det med fantasin... och inte alltid de sitter helt snyggt.

Sen var jag inne på Odd Molly butiken och där kunde man hitta en massa fint faktiskt! Provade ett par plagg. Och de slutade med en begonia cardigan i old rose. Som här ligger slarvigt tillsammans med den nya blusen med enormt söta rosor, Mesh Lace Blouse. Den kom från Noos igår. (fick skicka tillbaka det söta rib jerseylinnet som var för stort).





Efter Barkaby så åkte jag till jobbet i Kista. Anledningen var att det nu var ett avslutsmöte för alla som jobbat med den kund som jag jobbat med sedan hösten 2004, fram tills nu i december. Tråkigt, ett ledande globalt företag inom läkemedelsindustrin lämnar ett ledande globalt IT företag.... 
Det var roligt att komma till jobbet och jag träffade på en hel del kollegor (inte alla!) jag jobbat ihop med under åren - jätteskoj! 
Och det var faktiskt skönt att få ett avslut. Det hände så snabbt allt i vintras, cancerbeskedet och att mitt uppdrag tog slut. Men också att jag för två år sedan kände mig ganska så överkörd och ledsen för att jag hastigt fick avsluta ett uppdrag, och trots att jag visste mycket väl varför så blev det en spiral ned för mig. Men nu, nu kände jag att det där trots allt är historia och att nu är det bara att se framåt. Många med mig måste påbörja något nytt. Och faktiskt så känner jag mig jobbsugen! Jag hoppas det kommer hålla i sig...

Nu är det fikadags och så hoppas jag mitt "bad mood" försvinner!

 

tisdag, mars 27, 2012

Tappat stinget lite, och lite nostagi

Jag har tappat bloggstinget litegrand. Mest för att jag inte är helt alert, lite oinspirerad. Igår var jag och handlade blommor på Plantagen, lite penseer och kryddväxter. Alltså, är ni som jag, men ofta när jag ska åka och handla växter för tex lite uteplantering så tappar jag modet helt därinne på butiken när det liksom inte FINNS det jag trodde.... Idag har i alla fall penseerna åkt i jorden utanför entrén. 
Det har varit ganska gråaktigt två dar nu, men i helgen var vi ute en massa och det var klart njutbart på altanen. Lite kratt, lite räfs och lite solande, visst är det gött!!

I lördags var jag och träffade några gamla tjejkompisar och det var nostalgi på hög nivå då vi hade med oss lite olika skolkataloger och foton sen lång tid tillbaka. Vi tjejer umgicks flitigt en period i slutet på 80-talet, i lite olika konstellationer. De andra var singlar lite längre än mig, men jag hängde ofta på och vi var ute del i det hektiska utelivet i vår stad. Ja hm, det fanns ETT ställe att gå ut på.... Lite senare öppnade faktiskt en PUB, det var supernytt! Men vi gillade ju att dansa, och att det bara fanns ett ställe var ju rätt praktiskt. Man visste att de som gick ut just den kvällen faktiskt var just DÄR - så man inte missade några :=)
Ja, kära nån, våra bilder visade att det faktiskt har gått sisådär nästan 25 år .... Damerna var betydligt yngre om man så säger och ganska så mycket smalare. För att inte tala om frisyrerna. Och kläderna. I slutet på 80-talet - och att vi faktiskt var lite äldre och inte tonåringar - var modet lite mera diskret men det var fortfarande en hel del axelvaddar. Jag hade alltid kjol, rätt mycket kavaj och blusar, ja hur var stilen egentligen i slutet på 80-talet. Nån som minns??
Ja oj vad vi skrattade och mindes en hel del saker som vi inte nämner här, tänk vad man kan sakna en viss tid i livet då allt kändes ganska obekymrat och man träffade mycket folk hela tiden, och hade en rätt stadgad tillvaro fastän man bara vara 23 med bra jobb och underbar lägenhet... Ja så såg mitt liv ut i alla fall på den tiden. 

Nu ska jag försöka hitta tillbaka energin igen!

fredag, mars 23, 2012

Nostalipremiär med Lakritspuck

Fredag igen! Härlig sol! Fast just nu på kvällskvisten har det dykt upp lite moln och det blir genast lite kyligare, men finns en anledning att vara inne.
Matra: det är ju bara mars. Allt kommer inte på en gång. 


Igår var jag lite spak, för kvällen innan vräkte jag lite osmart i mig ett gäng chokladöverdragna hasselnötter. Aptiten under dagen hade inte varit stor, och dessa nötter smakade väldigt bra. Smart av mig. När jag gick och lade mig hade jag ont i magen och slängde ur mig att det kändes som att jag skulle helst vilja gå och s*y. Haha, realitet en timme senare och några ggr till på natten. Nope, det var nog inget magsjukevirus utan helt enkelt en överbelastning i systemet :) gissa om jag slängde den där påsen med chokladnötter.

Idag har jag försökt göra lite fredagsfint hemma, och sen fastnade jag på altanen i solen med ett knepigt korsord - och sen en prommis till affären med min dotter och en det blev en nostalgipremiär med lakritspuck. Jag kommer ihåg när den kom första gången och blev en sån succé, då gick jag på gymnasiet.
Det blev ingen annan handling idag så plan B tog fart. Sonen ska iväg på Bauerhack under helgen (skolans LAN helg) och eftersom han ska ha skjuts in till stan så tänkte jag passa på att handla sushi! DET kommer bli spännande eftersom min käre man inte är speciellt förtjust i det MEN tänkte handla på mig lite andra varmrätter, så han lär blir nöjd! Så för en gång skull blir vi själva hemma ikväll med vår vuxna dotter, som inte ska iväg någonstans.
Man kanske kan dricka rosé till sushin?

 Ha en skön kväll!

onsdag, mars 21, 2012

Det som håller livet uppe i vardagen

Nu hade jag en massa saker jag hade tänkt bladdra om men glömt hälften....
Efter härliga dagar där i slutet på veckan så är vardagen tillbaka igen, och ja... ganska tuff för min del efter fredagens cellgifter. Först speedad under helgen, städeri av allt möjligt och en del terror av min familj (de är ju inte speedade) och sedan förlösande vardag.

Ni kanske såg Skavlan i fredags med härliga Katarina Hultling? Som har bröstcancer, och ligger typ en behandling före mig i tiden. Hon beskrev situationen så himla bra, min man som såg programmet före mig sa "jag kände igen ALLT!" Han tänkte nog mest på det där med peruken kanske...
 Katarina beskrev att hon varit på en ny typ av behandling och mådde skit av den i leder och skelett. Och det är den jag genomgått nu i 3 omgångar, skulle jag tro. Bara det att jag känner typ inte en bråkdel av de eländes biverkningar som man kan få. Blir jag nästan besviken, kan man ju undra? Nej förstås inte, men rätt knepigt kan det kännas när man hör hur illa många mår. Jag hade en dag igår jag inte var så pigg, jag har vilat och sovit länge och mest läst och kämpat igenom hjärtklappningen. Idag har jag varit ute en massa i lugn och ro, och känner mig fräsch.
Frånsett att naglarna värker, fingrarna är fumliga är lite svullna. Frånsett att smaksinnet är helt galet, och aptiten helt borta, lite magont som att jag ätit 5 påsar chips eller nåt men i verkligheten ätit en äggmacka och en skål med stekta äpplen, hallon och vispgrädde. Japp en lustig måltid jag vet. Allt smakar konstigt, men bäst det som är surt och syrligt. 

Och det är klart jag nu som mest lever för stunden och bara verkligen ser de små sakerna. ;yrorna på altanen (Myrr!), smultronbladen som växer. Hänger en maskin tvätt och puffar en kudde. Och läser!
 


Två lästips:
Jag har börjat att läsa denna boktriologi "Hungerspelen" - jag plöjde första delen på en dag men tar det lite lugnare nu med del 2 - men OJ en fascinerande historia!! Alldeles snart kommer den som film och är oerhört hajpad i USA  - här har väl inte böckerna än blivit stora succen men kommer nog att bli. Det är inte enbart en ungdomshistoria tycker jag.
Dessförinnan läste jag del 1 i serien som nu går som tvserie på SVT  "Games of Thrones" - en härlig fantasy-medeltidshistoria, om man nu gillar sådana med massor av släktnamn att hålla reda på, grymma riddare, svek och maktkamp.... Jag gillar det! Tvserien följer boken rätt bra - men de är rätt bra på att hajpa upp sexscener och annat för så upplever jag det inte på samma sätt i boken.