Ibland kan man låtsas att tillvaron i så bra. Om jag hade bloggat i lördags hade jag berättat om att min lilla Ipod Shuffle var kanon att ha på träningen, att jag fyndat lite presenter och annat, att jag varit och hämtat en ny skänk på Jysk - som visade sig ha en del skadad när vi skulle packa upp den.... ja allt var rätt bra.
Idag kom verkligheten ikapp mig med våldsam kraft. Eller rättare sagt igår, och en orolig natt med oro, hjärtklappning och djupa samtal som pågick i mitt inre. Imorse visst jag inte riktigt om jag skulle klara dagen, hur skulle jag kunna jobba, hur skulle jag kunna fatta ett beslut överhuvudtaget?
För ganska exakt ett år sen var vår son sjuk och vi hade en jobbigt tid med en massa sjukbesök och tester framför oss angående hans yrsel och illamående.
Han mår ju inte bra nu heller, nu är det ju magen som inte alls mår bra, den funkar helt enkelt inte som en mage ska fungera. Nu har han varit hemma massor från skolan - och förra veckan ringde jag till vården och sa att nu går det inte längre. Man måste verkligen ta i med all kraft och be på sina bara knän för att få något att funka i vården, verkar det som. Nu har vi fått en remiss till Barn. Den hade inte kommit fram än. När jag frågade vad som händer när den kommer fram, så började sköterskan prata om 3 månadersgaranti och jag fick spel. 3 månader GÅR inte att vänta!
Så idag har jag pratat med Barn igen, jag har pratat med rektorn i skolan om skolgången, jag har pratat med mentorn om skolgången, jag har pratat med underbara kuratorn som vi gått hos i vintras, jag har fått samtal av kuratorn igen som ordnat första bästa läkartid hos en magspecialist nästa måndag. Utan att remissen kommit ännu. Jag orkade trots allt, jag tackade min stjärna för min verbala kraft och min uppriktiga oro att det gick att genomföra en sådan dag. Jag vill ha en glad son som kan må bra och genomföra sin skolgång. Inte som det är nu. Vi har en tuff tid framför oss och jag undrar om jag kommer att orka. Nu när jobbet är inne i en fruktansvärt jobbig fas med en massa saker som ska ske kommande två veckor, men jag måste fixa det, måste lyfta huvudet och se framåt. Det finns bara framtid just nu.
Tisdag
1 dag sedan

Stor kram till dig Milla!
SvaraRaderaDet är tufft att se sina barn må dåligt. Ni har kämpat på länge och behöver verkligen hjälp nu och inte sen.
Jag håller tummarna för att ni får den hjälp ni så väl behöver och att man kommer underfund med vad det är som strular.
Kram kram
Åh, vad jobbigt att behöva stånga sig blodig men vad gör man inte för sina barn?
SvaraRaderaSkickar en varm styrkekram.
Sköt om dig!
Jag skickar dej en stor styrke kram att orka fortsätta kämpa och så hoppas jag verkligen att de hittar vad som är roten till det onda, så sonen får den hjälp han behöver.
SvaraRaderaMassor med kramar till dig, det är sååå sjukt att man måste slåss för att få hjälp, jag hoppas verkligen att de kommer på vad som är fel. Det är ju så jobbigt att inte veta.
SvaraRaderaMassor med styrkekramar till dig.
kramis
Styrkekramar till dig och jag är övertygad om att du kommer att orka.
SvaraRadera