På lunchen igår när jag satt i min ensamhet vid köksbordet fastnade blicken på baksidan på vår lokaltidning. Jag hajjade till kan jag säga, för där stod rubriken "Människan olyckligast vid 46 års ålder". Du milde, jag som nyss fyllt 46!!
Jag hittade sedan artikeln här på SVT/Rapport (har de haft med det i tv??) Jag citerar "Är du medelålders och känner att livet mest är ett meningslöst spring i ekorrhjulet? Lugn, det kommer snart att vända. Forskning visar att vi är minst lyckliga vid 46. Sedan blir det roligare igen."
Man har forskat kring grejen att funnit något slags U-kurva runt lycka. Nånstans mitt i livet är det som jobbigast. Det varierar i olika länder, men genomsnittet är 46.
Jag vill genast veta mer! Vad gäller för Sverige? Varför varierar det?
Sen kommer det från någon svensk lyckoforskare "Det är förmodligen en biologisk mekanism i kombination med att man lärt sig strategier för att hantera motgångar under sitt liv, som att låta bli att älta, säger han. Speciellt kvinnor blir mindre ängsliga och neurotiska med åldern".
OK jag är 46. Och jag är rätt bra på att älta saker. Jag var inte så förr, utan har blivit det mer med åren. Jag vet inte varför, men ibland kan det nästan bli en fix idé. Jag blir förbannad på saker, som jag ältar. Varför folk är som de är, varför folk förändras med ålder. (Ja och nu använder jag ordet folk också! Jag som avskyr det nymoderna ordet att använda "folk" när man pratar om typ 3 personer. Det används överallt numera när man ska prata om andra än en själv) Samtidigt som jag inte är särskilt ängslig av mig.
Jag känner många som är just runt 46 (konstigt va?) men kan inte påstå att jag märker att det är någon slags olycklighet som råder, men vi är alla i ganska likartade situtationer. Jobbat sen vi var 20, några har pluggat men lite senare i livet, vi har fått barn runt 25-30-årsåldern, men ja, man kan finna ett slag sökande, ett slags sug att upptäcka nytt, göra nåt annat, se nåt mer. Men om det är oycklighet vet jag inte. Jag ska fundera mer över saken!
Jag är dock en ganska harmonisk person som förstås som de flesta drabbas av tvivel, av jobbiga känslor, av leda - då och då. Jag vet vad som gör mig glad och vad som gör mig arg och irriterad och vad jag oroar mig över. Det är mycket värt, och att finna vägen ut ur det. Så jag gissar att den stora olyckligheten handlar om något mer, något djupare. Och att den inte har med ålder att göra egentligen.
Tisdag
1 dag sedan


Hejhej på dej! :) Jaså skulle man vara som olyckligast då? Ähhhh varför då? Jag trodde att man bara blev lyckligare ju äldre man blev. typ. Man vill ju gärna tänka så iaf, hihi, har ju inte ens fyllt 40 ju. :)
SvaraRaderaHa det så bra söta du.
KRAM