Redan torsdag igen! Igår kom maken hem från 2 intensiva dagar i Oslo - konferens med en leverantör och sen VM-skidor på det. Sån tur var de där igår när Sverige tog guld i sprinten. Fast det var så dimmigt där att de inte såg nånting knappt!
Jag ska alldeles strax ta mig iväg de 13 milen till huvudkontoret i Kista där jag ska jobba ett tag och senare i eftermiddag ge mig ut med min grupp på lite begivenheter. Vi ska till O´learys och spela bowling och äta mat. Jag gillar att spela bowling (i färskt minne finns ju förstås segerns sötma häromsistens mot man och son) och gillar absolut att äta mat på O´learys så det är en toppenkombo! Jag känner inte mina kollegor som jobbar i samma grupp som mig, jag tillhör ju numera "Security" som profession - så det blir ju trevligt att träffa på dem.
Solen lyser gott ute och det var rejält takdropp igår. Fåglarna kvittrar och vi har sedan en tid en fasantupp (Jag skulle slå upp vad fasantupp heter på engelska. Terror bird blev det, haha!!) som släntrar omkring i kvarteret. Inte en helt vanlig syn. Speciellt inte igår, när han satt högst upp i grannens äppelträd och gonade sig. Säkerligen för att hålla sig borta från alla katterna i kvarteret. Jag fångade en bild med teleobjektivet från mitt sovumsfönster på fasanen.
Det får mig att tänka på fågeln Roger. Minns någon hitlåten för ett par år sedan som seglade upp som en av de mest nedladdade låtarna på diggi-listan? Den är gjord av en kompis till min dotter här hemma på byn... rätt skön - och rätt tragisk!


Och jag fyller 43 nu i mars, herregud vad gammal jag börjar bli men känner mig inte så inuti. Inte är vi olyckliga, mer lyckliga eller hur. Skulle aldrig vilja vara 20 igen/ Kramkram Anne
SvaraRadera