Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, februari 24, 2012

Fredag - och cytobehandling 2 av 6

Tänk vad kul att Victoria och Daniel fick en dotter. Och ett riktigt häftigt namn de valde. Estelle. Smakar otroligt bra. Gillar att de tar ut svängarna!
Att de födde på sjukhuset dessutom, och sen åkte hem ändå så snabbt. Men hoppas de får tid att ta det lungt nu.
 När jag fick min prinsessa för 21 år sedan (stenåldern?) låg jag EN VECKA på BB. Och jag fattar inte varför! Jag hade en extremt lättsam förlossning. Sen kom jag upp på en överfull avdelning, fick ligga mellan 2 tjejer som fött tidigare. Det var inte självklart att ha sin baby hos sig på rummet men det hade någon och det var omöjligt att sova. Jag fattar inte att jag var där så länge och hade sömnbrist och inte trivdes så bra, men det var helt enkelt så... Min mormor berättade att när hon var ung jobbade hon ett tag på BB och där fick de nyförlösta inte ens stiga UPP, så de fick springa med bäcken hela tiden. Visst är det sunt att tiderna ändras!!

Idag har jag varit på min cytostatikabehandling nr 2. Käka idegran igen, Taxotere som det heter på medicinspråk. Allt gick bra. Jag mår toppebra och känner mig pigg. Lite värre var det igår för då var jag till Katrineholm och opererade in en venport. En liten box som sitter nu under skinnet vid nyckelbenet, och en lång "tråd" går ned i en ven. Den ska underlätta all medicinering så man slipper bli stucken på nytt varje gång. Och det kan ju vara bra, jag har blåmärken överallt. Operationen var lite suspekt, för denna gång var det enbart med lokalbedövning dvs jag var vaken hela tiden. Det tog en dryg timme och jag spände armarna hela tiden märkte jag. De grejade en massa, ingen smärta kändes ju alls men de tryckte och bände och sydde och det var en märklig känsla. Men skönast var ju att jag kunde lämna stället 20 minuter senare och må hyfsat bra.

Jag vet att flera av er skrivit om styrkan. Jag är en ganska stark person när det kommer till "nödlägen" - jag är en känslomänniska men väldigt mycket så att jag accepterar läget. Jag är inte speciellt rädd för saker och ting, allt det jag går igenom just nu är helt nya saker för mig - men jag känner mig enormt trygg med alla människor jag möter. Så gå inte omkring och var rädd för saker och ting är mitt råd till er. Var inte rädd för sprutor och att smärta är allt det värsta i livet, för när det väl blir på riktigt så finns ingen tid för att onödig oro. När man tvingas göras saker man inte tidigare anat så blir man stark, för att man måste helt enkelt.
Det förtar dock inga andra vanliga känslor i vardagen. Jag kommer säkert bli lika upprörd av orättvisa saker som händer och när människor gör konstiga saker runt omkring mig. Det är därför jag är tacksam för att jag inte behöver jobba just nu, jag vill fokusera ALLT på hälsan och inte saker som just nu inte betyder så mycket.
Tack för era kommentarer - fortsätt gärna fundera och ställ gärna frågor om ni har några!

KRAM och ha en härlig fredag! Jag inväntar mina killar som varit i Romme hela dagen och åkt skidor - de lär nog vara trötta när de kommer.

4 kommentarer:

  1. Hej Fina du! Ja man tänker på sin egen första förlossning när man läser om Viktoria och Dsniels. Du tänker klokt och bra tycker jag! jag har också lärt mig genom livets erfarenheter att inte oroa mig över saker i onödan. Energin kan man då lägga på att samla kraft till det det behövs. ha en underbar helg och all pepp till dig! kram

    SvaraRadera
  2. Jamenvisst var det kul med den lilla prinsessan Estelle - jag gillar namnet jättemycket jag också! Och dom är så gulliga Victoria och Daniel, man blir nästan lite förälskad i hela paketet, liksom.
    Ha det gott, kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  3. Vad härligt någonstans i allt det fruktansvärt jobbiga du går igenom att du ändå finner styrkan och ser vad som är viktigt för dig. Du är underbar! Kram

    SvaraRadera
  4. Ha ha ha ja vi får det nog "roligt" när våra tre döttrar kommer in i tonåren... ;)

    Jag gillar också Estelle.
    Grattis till din 21-åring och ha det så bra. Kram

    SvaraRadera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*