Igår tog vi en promenad på Åholmen, ett mindre naturreservat någon mil från oss. Luften var fuktmättad och skogen med alla gamla träd blev ganska ful med sina kala grenar. På marken fanns gröna mattor av vitsippor med inslag av blåsippor. Men what, alla nickade liksom och det fanns ett slags vårdepp över allt.
Jag tog lite grå bilder som inte är värda att ses men det här trädet är i alla fall ganska imponerande, vad är det är för träd får jag kolla in senare när det grönskar. Under det står en skylt som vittnar om att här har Carl von Linné haft sina andar och en gång låg här en fantastisk park.
Så jag håller låg profil ett tag. Haft en hel del idéer runt blogginlägg men de har verkligen kallnat. Jag är tillbaka när allt känns lite bättre, för just nu är det förhatliga biverkningar som begränsar min tillvaro.


Åhh, jag skickar dig en stor kram och hoppas att du får må bättre snart. Det här vädret som har varit har ju inte precis bidragit till att göra det lättsammare i tillvaron precis.
SvaraRaderaTa hand om dig, jag finns här när blogglusten infinner sig igen.
Kram Victoria
Åå,stackars dig, jag hoppas det lägger sig snart och att du snart mår bättre igen. Ta det lugnt och ta vara på dig så hoppas jag vi hörs snart igen!
SvaraRaderaAgneta kram