Välkommen!
Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.
"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.
Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!
Så kul med Gyllene Tider-konsert! Härligt att uppleva gamla minnen.
SvaraRaderaHär är det verkligen jobbångest just nu...
Många sovrum som ska göras om men inte några bra planer ännu men jag återkommer när jag är där ;) kram Suss
Tack för dina ord hos mig. Jag förstår att du har ångest över att semestern är slut.. Hörde om andra som varit på GT som sa precis som du, att folk betedde sig riktigt illa. Kram och sov gott
SvaraRaderaHelena
Vad kul att läsa om dig som 15-åring! Så bra beskrivet, man ser alltsammans framför sig - så äkta 80-taligt! Jag har inga särskilda minnen till deras musik - de ingick i den för mig ointressanta musikstilen med Noice, Magnum Bonum m.fl. Jag hade nog för fullt upp med småbarn, men gillade framförallt discomusik. Roligt med minnen!
SvaraRaderaJag började också jobba igår och ingen mjukstart, det var fullt ös - "medvetslös", tur jag är utvilad och full av energi!
Kram Eva
Härligt att läsa om dina Gyllene Tider minnen från när du var femton år. Då var jag ett par år äldre än dig. Det var häftigt att få vara med om deras resa från början. Jag satt i baksätet på en Opel Manta. Vi var fyra grabbar som skulle spela dubbel i tennis. Chauffören jobbade extra på Hallandsposten, sedan han pryat där i nian. Jag var rastlös och trött på att vi aldrig kom iväg. Då tryckte chauffören in en demo i bilsteron och sa "Lyssna på detta". Efter den lyssningen har jag aldrig tröttat på Per och de andra grabbarna. "Billy" och "När alla vännerna gått hem" fanns med bland dessa 6-7 låtar. Just balladen väntade de med att släppa på skiva eftersom de inte tyckte att den passade in på debutskivan. Efter chauffören skrivit om dem i HP gick det fort. Överallt i vår småstad dök det upp affischer om en spelning. Vilken hysteri det blev. När dessutom Per och Göran dök upp som blondiner på scen... Det bästa tycker jag är att Per verkar vara samma goa kille som då, trots att han tjänat en och annan krona och inte skäms för det. När jag skrev min debutbok "Mina fotsteg i ditt hjärta" kunde jag inte låta bli att ta med en kille med namnet Paul Gessle. Då var det 1974 och livet lekte. Ps. Jag halkade in här som man kan göra på Blogglandia. Nu ska jag ut i solen och njuta.
SvaraRaderaVad kul att höra en GT-story! När jag lyssnat nu på de två första skivorna (vilket var väldigt längesen) minns jag dem som lite mer rockiga och sådär lekfullt poppigt. Minnen är härligt! Ha så gott.
Radera