Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

söndag, augusti 11, 2013

#GTSOMMAR - sista konserten


Tack tjejer som kommenterat runt semestertankar.... och nu är den här, obönhörligen. Den sista dagen. Imorgon ska jag slå upp datorn för att jobba första dagen. När dessutom resten av familjen är hemma och lediga. Men det ska nog funka det med! Som jag sa, jag har inte ångest för att börja jobba, jag har mer ångest för att släppa semestern. Det där lediga. 

Igår var jag uppe på morgonen och var så trött, så jag gav mig iväg på en morgonpromenad. Trodde jag! Det slutade med en ca 8 km 50% PW/50% springrunda. Kändes bra, som att kroppen längtar efter att ta ut sig fysiskt. 

Igår var vi iväg på en happening. Det var jag, min syster, mamma och mina två godaste vänner sedan barnsben. Ja och sen en 12000 andra personer som var i slottsparken i Sundbyholm och såg Gyllene Tider. Sista konserten på deras turné. Underbar inramning! Fint, varmt väder. Bussar ut till Sundbyholm från stan. Massor av folk i alla åldrar. Toppenkonsert, bra ljud, hitsen på rad. Även om jag förstås saknade en och annan låt...

Jag var femton år då Gyllene Tider slog igenom med "Flickorna på TV2". Den första lp:n betydde oerhört mycket för mig, den präglade ett antal månader i den där åldern som var smärtsamma, lyckliga, olyckliga... ja allt sådär som det kan vara när man är femton år. Jag var klädd i ljustvättade pösjeans och jeansjacka, färgade håret kastanj och körde moppe. Hängde med en kompis ihop med ett killgäng som också körde moppe. Dessutom mötte jag den första kärleken, åh ack så smärtsamt för den blyga tjejen och mer omsusade killen. Och hela tiden fanns Gyllene Tider där som en bakgrundsridå... Sen gick åren. Under 90-talet var jag inte alls intresserad/imponerad längre, tycker GT  hade ett antal svaga låtar då, mer mainstream kanske, och sen kände jag nog en slags fnysförakt för den nya generationen som plötsligt sjöng alla de sånger man själv älskat. De fattade ju ingenting av magin....


Det var ganska mycket kaos när alla dessa människor sedan skulle hemåt. Gratisbussarna hem fastnade i ett stort trafikvirrvarr. Vi lyckades i alla fall få skjuts och jag var hemma igen med nattbussen halv 2 i natt med ett leende på läpparna.
Jag är ganska brydd ändå. Publiken var en salig blandning av olika generationer. Men man undrar hur en del tänker när de festar till det och blir ganska dragna. Medelålders män (och kvinnor) som vinglar fram på mörka vägar och uppträder minst sagt pinsamt, hur tänker de?! På konsert tycker jag man ska vara fokuserad och inte redlös... oavsett genre. 

Har ni någon Gyllene Tider history?!
 

5 kommentarer:

  1. Så kul med Gyllene Tider-konsert! Härligt att uppleva gamla minnen.
    Här är det verkligen jobbångest just nu...
    Många sovrum som ska göras om men inte några bra planer ännu men jag återkommer när jag är där ;) kram Suss

    SvaraRadera
  2. Tack för dina ord hos mig. Jag förstår att du har ångest över att semestern är slut.. Hörde om andra som varit på GT som sa precis som du, att folk betedde sig riktigt illa. Kram och sov gott
    Helena

    SvaraRadera
  3. Vad kul att läsa om dig som 15-åring! Så bra beskrivet, man ser alltsammans framför sig - så äkta 80-taligt! Jag har inga särskilda minnen till deras musik - de ingick i den för mig ointressanta musikstilen med Noice, Magnum Bonum m.fl. Jag hade nog för fullt upp med småbarn, men gillade framförallt discomusik. Roligt med minnen!
    Jag började också jobba igår och ingen mjukstart, det var fullt ös - "medvetslös", tur jag är utvilad och full av energi!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Anonym2:23 em

    Härligt att läsa om dina Gyllene Tider minnen från när du var femton år. Då var jag ett par år äldre än dig. Det var häftigt att få vara med om deras resa från början. Jag satt i baksätet på en Opel Manta. Vi var fyra grabbar som skulle spela dubbel i tennis. Chauffören jobbade extra på Hallandsposten, sedan han pryat där i nian. Jag var rastlös och trött på att vi aldrig kom iväg. Då tryckte chauffören in en demo i bilsteron och sa "Lyssna på detta". Efter den lyssningen har jag aldrig tröttat på Per och de andra grabbarna. "Billy" och "När alla vännerna gått hem" fanns med bland dessa 6-7 låtar. Just balladen väntade de med att släppa på skiva eftersom de inte tyckte att den passade in på debutskivan. Efter chauffören skrivit om dem i HP gick det fort. Överallt i vår småstad dök det upp affischer om en spelning. Vilken hysteri det blev. När dessutom Per och Göran dök upp som blondiner på scen... Det bästa tycker jag är att Per verkar vara samma goa kille som då, trots att han tjänat en och annan krona och inte skäms för det. När jag skrev min debutbok "Mina fotsteg i ditt hjärta" kunde jag inte låta bli att ta med en kille med namnet Paul Gessle. Då var det 1974 och livet lekte. Ps. Jag halkade in här som man kan göra på Blogglandia. Nu ska jag ut i solen och njuta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att höra en GT-story! När jag lyssnat nu på de två första skivorna (vilket var väldigt längesen) minns jag dem som lite mer rockiga och sådär lekfullt poppigt. Minnen är härligt! Ha så gott.

      Radera

Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*