Vissa dagar har man inte så mycket att säga. Man tar in världen - i sin egen lilla värld. Jag är den där personen som lyssnar och tar in omvärlden mycket och påverkas av den. Och vet ändå att jag oftast inte kan göra ett skit åt den, vissa i detta tänker "jamen varför ska jag då bry mig om jag ändå inte kan göra nåt".
Så medan jag imorse gjorde min stora kopp kaffe i glaskopp, bredde min surdegsknäcke med kokt ägg och kaviar och intog till nyheterna - så tänkte jag det. Vad kan vi göra för att bry oss??!
Förstås tanker jag på den fruktanstvärda katastrofen i Filippinerna. Det går liksom inte att ta in, och när jag tuggade på min macka ser jag en desperat ung flicka skrika ut sin oro för sina sjuka syskon och över hjälpen, "dom lovade att dom skulle hjälpa oss, vart är dom?!". Jag VILL INTE sudda bort denna bild på näthinnan och tänka på nåt roligare, vill inte fundera på om det ska bli korv eller fläskkotletter till middag - för det är fruktansvärt att det ska vara så orättvist i vår värld.
Visst pågår det en massa katastrofer hela tiden. Tex finns det flera "glömda" nödsituationer i Afrika. Kriget i Syrien - där har givmildheten varit rätt trög från oss i väst, är det för att krig i mellanöstern betraktas på ett annat sätt?
Men just dessa naturkatastrofer - de har en slags ödesmättat påverkan på oss alla. En del har oturen att drabbas av dem och här pratar vi inte snöstormar som stoppar tågtrafiken.
Perspektiven på allt gör mig luddig i huvudet, fundera på allt vad livet egentligen går ut på.
Jag vet att det här skapar en kollision i bloggvärlden. En del tycker att alla "ansvarsfulla" ska ta upp detta och visa sin medkänsla. (typiskt sociala medier, att man inte kan agera utan att visa det för "alla"....) En del tycker att nej, vi ska inte låta otäcka omvärlden komma in på min feelgoodblogg eller mitt i kommande julstök.
Jag respekterar allas tanke om det, det finns ju inga rätt eller fel. Men ibland, ibland måste vi ändå släppa våra kontroller och normer om att allt måste vara så mysigt hela tiden och se vår omvärld, ta in den på riktigt. Göra det vi kan.
Just nu är det tyvärr bara pengar som kan hjälpa Filippinerna. Så att vi kan överlåta dem till alla med kunskap och möjligheter att hjälpa på plats, som kräver en enorm koordinering. Just nu behövs ALLT. Bensin att kunna ta sig fram, mat så att inte folk svälter ihjälp, rent vatten så att inte människor dör av sjukdomar..... Ja allt!
Jag valde att skänka en slant på 400 kr via mitt arbete till SOS Barnbyar. Ni ser hur till vänster här i bloggen. Det finns massor av vägar, Röda Korset m fl. Låt oss alla hjälpa till, skänka slanten som motsvarar ett enkelt simpelt fredagsmys eller vad som helst annat onödigt vi anser oss behöva... för allt blir ju rätt onödigt när man jämför med en naturkatastrof.
Tillsammans gör vi något!
Tisdag
1 dag sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*