Just nu lyser solen in genom fönstrena och här på övervåningen där jag jobbar. Så jag tittar upp och reser på nacken - men "borde" promenaden blir tyvärr inte av...
Igår var det ingen bra flow dag, så idag blir det att ta ikapp. Tidiga mornar - igår hade jag ett möte redan halv 8 med lite kollegor från bla Indonesien. Min kollegor i det här projektet kan börja med möte 7 på morgonen med något land i Asien, och avsluta dagen med möten med USA. Normal arbetstid i ett globalt projekt i ett globalt företag är nästan omöjligt. Jag försöker förbereda mig på att det här är snart slut för min del, och vad ska ske sedan? Projekt har ju ett start och slut - så är det bara.
I måndags träffade jag på en fd kollega på gymmet, en fantastiskt härlig person som varit min chef under en period. Hon sa till mig hastigt där mellan passen typ att tänk man ser varann då och då och vet inte alls vad som pågår i livet, man har ingen aning. Du är en stark person. Och klappade om. Jag vet att hon syftade på min tidningsartikel tidigare och rosa sjukdomen.
Men vet ni vad, i bilen på väg hem så rann ett antal tårar. För denna person råkade i våras ut för en tragedi. Hennes man dog hastigt. Några veckor innan äldsta sonen skulle ta studenten. Jag har tänkt på det så mycket. Och så säger hon så till mig! Vissa människor är värda en särskild guldstjärna i stjärnhimlen.
Annars så.... ja ikväll väntar en handbollsmatch i sporthallen. Vårt GUIF är svajigt i år, så vi får se hur det går.S
Så förbereder vi oss så sakteliga för matchen på fredag. Ni vet, DEN MATCHEN. To be in Brazil or not.... Ska ni kolla?!!!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Roligt om du kommenterar här hos mig! Kram *~*~*