Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

fredag, november 15, 2013

Fotbollsfredag!

Fredag!! Denna känns det helt bra - trots att jag hör att det börjat regna och blåsa ute.... Jag har tränat idag på lunchen, och fått en märklig känsla av jobbflow så här sent på fredag eftermiddag. Det har väl varit lite sisodär den här veckan. Mycket att kämpa med.
Jag har känt mig tråkig med blogginlägg med, alldeles för allvarligt och eländigt - hoppas ni inte tror jag är en tråkmåns eller gnällare för det är jag ju inte! Men ibland blir det skarpt läge i tillvaron....

Jag har varit jätteduktig med maten och ätit massor av grönsaker + inget mjukt bröd alls den här veckan. Det mår kroppen bra av. Men nu ser jag fram emot lite chips till fredagsmys och sen blir det en klassiker; lövbiff med vitlökssmör och potatiskroketter /fast det blir nog grönsaker för mig/ och det är ju så gott ibland!! 

Och sen hörrni. Sen blir det fotboll. Blir det någon pina då?!! Skrämmande nervöst, ska Sverige fixa Portugal i 2 matcher för att gå till VM i Rio nästa sommar?? På tisdag vet vi, ikväll kan vi få en föraning. Och sen Zlatan vs Ronaldo på toppen på det. FY fasiken vad jag önskar att Zlatan får vinna den kampen!!!

Kollar ni??!! Det gör ni väl???

 

torsdag, november 14, 2013

När man inte har så mycket att säga mer än att agera - Filippinerna

Vissa dagar har man inte så mycket att säga. Man tar in världen - i sin egen lilla värld. Jag är den där personen som lyssnar och tar in omvärlden mycket och påverkas av den. Och vet ändå att jag oftast inte kan göra ett skit åt den, vissa i detta tänker "jamen varför ska jag då bry mig om jag ändå inte kan göra nåt".
Så medan jag imorse gjorde min stora kopp kaffe i glaskopp, bredde min surdegsknäcke med kokt ägg och kaviar och intog till nyheterna - så tänkte jag det. Vad kan vi göra för att bry oss??!
Förstås tanker jag på den fruktanstvärda katastrofen i Filippinerna. Det går liksom inte att ta in, och när jag tuggade på min macka ser jag en desperat ung flicka skrika ut sin oro för sina sjuka syskon och över hjälpen, "dom lovade att dom skulle hjälpa oss, vart är dom?!". Jag VILL INTE sudda bort denna bild på näthinnan och tänka på nåt roligare, vill inte fundera på om det ska bli korv eller fläskkotletter till middag - för det är fruktansvärt att det ska vara så orättvist i vår värld. 

Visst pågår det en massa katastrofer hela tiden. Tex finns det flera "glömda" nödsituationer i Afrika. Kriget i Syrien - där har givmildheten varit rätt trög från oss i väst, är det för att krig i mellanöstern betraktas på ett annat sätt?
Men just dessa naturkatastrofer - de har en slags ödesmättat påverkan på oss alla. En del har oturen att drabbas av dem och här pratar vi inte snöstormar som stoppar tågtrafiken. 

Perspektiven på allt gör mig luddig i huvudet, fundera på allt vad livet egentligen går ut på.

Jag vet att det här skapar en kollision i bloggvärlden. En del tycker att alla "ansvarsfulla" ska ta upp detta och visa sin medkänsla. (typiskt sociala medier, att man inte kan agera utan att visa det för "alla"....) En del tycker att nej, vi ska inte låta otäcka omvärlden komma in på min feelgoodblogg eller mitt i kommande julstök.
Jag respekterar allas tanke om det, det finns ju inga rätt eller fel. Men ibland, ibland måste vi ändå släppa våra kontroller och normer om att allt måste vara så mysigt hela tiden och se vår omvärld, ta in den på riktigt. Göra det vi kan.


Just nu är det tyvärr bara pengar som kan hjälpa Filippinerna. Så att vi kan överlåta dem till alla med kunskap och möjligheter att hjälpa på plats, som kräver en enorm koordinering. Just nu behövs ALLT. Bensin att kunna ta sig fram, mat så att inte folk svälter ihjälp, rent vatten så att inte människor dör av sjukdomar..... Ja allt!
Jag valde att skänka en slant på 400 kr via mitt arbete till SOS Barnbyar. Ni ser hur till vänster här i bloggen. Det finns massor av vägar, Röda Korset m fl. Låt oss alla hjälpa till, skänka slanten som motsvarar ett enkelt simpelt fredagsmys eller vad som helst annat onödigt vi anser oss behöva...  för allt blir ju rätt onödigt när man jämför med en naturkatastrof.
Tillsammans gör vi något!

onsdag, november 13, 2013

Novemberstrålar

Just nu lyser solen in genom fönstrena och här på övervåningen där jag jobbar. Så jag tittar upp och reser på nacken - men "borde" promenaden blir tyvärr inte av...
Igår var det ingen bra flow dag, så idag blir det att ta ikapp. Tidiga mornar - igår hade jag ett möte redan halv 8 med lite kollegor från bla Indonesien. Min kollegor i det här projektet kan börja med möte 7 på morgonen med något land i Asien, och avsluta dagen med möten med USA. Normal arbetstid i ett globalt projekt i ett globalt företag är nästan omöjligt. Jag försöker förbereda mig på att det här är snart slut för min del, och vad ska ske sedan? Projekt har ju ett start och slut - så är det bara. 

I måndags träffade jag på en fd kollega på gymmet, en fantastiskt härlig person som varit min chef under en period. Hon sa till mig hastigt där mellan passen typ att tänk man ser varann då och då och vet inte alls vad som pågår i livet, man har ingen aning. Du är en stark person. Och klappade om. Jag vet att hon syftade på min tidningsartikel tidigare och rosa sjukdomen. 



 Men vet ni vad, i bilen på väg hem så rann ett antal tårar. För denna person råkade i våras ut för en tragedi. Hennes man dog hastigt. Några veckor innan äldsta sonen skulle ta studenten. Jag har tänkt på det så mycket. Och så säger hon så till mig! Vissa människor är värda en särskild guldstjärna i stjärnhimlen.

Annars så.... ja ikväll väntar en handbollsmatch i sporthallen. Vårt GUIF är svajigt i år, så vi får se hur det går.S
Så förbereder vi oss så sakteliga för matchen på fredag. Ni vet, DEN MATCHEN. To be in Brazil or not....  Ska ni kolla?!!!

måndag, november 11, 2013

Årstidsbunden depression - seasonal affective disorder

Jag läste en notis i tidningen i morse, citat:

Årstidsbunden depression (SAD) viftades förr bort som struntprat, men tas i dag på allvar. Baba Pendse, överläkare i psykiatri vid universitetssjukhuset i Lund, säger att två-tre procent av svenskarna får så allvarliga besvär under höstmörkret att det kräver klinisk behandling. Men för de flesta andra är egenvård nog för att klara av problemen.
– Gå ut och gå när det är ljust ute, det räcker oftast gott, säger Baba Pendse.

Om man googlar på årstidsbunden depression så kan man läsa otaliga sidor om SAD. Det här är något annat än att enbart klaga på hösten, och tycka att den är tråkig. Kanske är det så att jag själv har en släng av denna SAD - men har alltid haft förmågan att få kämpa lite extra för att mota bort detta. Sysselsätta sig med saker som känns bra, kunna grotta ned sig i annat, träffa vänner - och röra på sig. När jag läser runt de olika symptomen på SAD så kan jag få förklaring på en del. Framförallt varför jag får kämpa med koncentrationen - och varför kostvanorna tycks påverkas/förändras. Jag har ju nämnt innan att jag gått upp nåt kilo i vikt, men inte bara ett utan flera. Det jag lovat mig själv inte skulle hända - eftersom det är en risk i min canceråterfallprognos. Jag kan inte ge någon enskild förklaring (mer än att jag lyckades hetsäta snacks i helgen) i förändringar i kosten. Mer än att jag äter MER, och får konstiga tankar om allt möjligt jag vill ha - inte sött men mer salt och det får konstiga proportioner för egentligen är inte min kropp hungrig, snarare tvärtom. Signalerna kommer från huvudet på nåt vis! Precis som att gå i vinteride och lägga på sig fett för att gå i vinterdvala och leva sparsamt. Detta är inte okey!
Nu anser jag mig inte ha någon uttalad depression - men jag förstår att jag måste hantera detta "MODE" på ett annat sätt än andra tider på året. Göra förändringar, tänka annorlunda. Och det räcker ingalunda att enbart försöka vara positiv och njuta av nuet - nope. Det är målinriktning av andra slag. Jag har funderat på att testa 5:2 ett tag - men fegat lite, förmodligen för att de här mot-tankarna tror att jag ska svälta ihjäl och kollapsa, vilket är helt dumt givetvis.
Medans jag övertygar mig själv (och tack Hilde för inspiration!) så jobbar jag med att sätta veckomål. Träna, äta och sova. Det som är basen i allt. Funkar det kan jag koncentrera mig och ta tag i jobbet på annat vis, och det andra jobbiga i livet som kräver sitt. Jag har förmånen att jobba hemma och kan sova lite längre på morgonen, men annars är jag i grunden en morgonpigg människa som inte kräver lång ställtid att vara på banan. Jag kan laga bra mat, älskar grönsaker och vi har redan GI mat på agendan nästan varje dag. Och jag kan träna. Så just nu skriker min kropp efter att få åka till gymmet. Det är något i den miljön som ger mig hopp och energi. Ta sig vidare.

Jag skulle vilja säga så mycket mer i ämnet, men tro mig jag har mer erfarenhet om detta i min närhet än vad jag tänker avslöja, men jag vill dock säga att vi inte får blunda för tillstånd som vi behöver hjälp med. Vi måste acceptera psykiska åkommor som en del av vårt liv och vår vardag. Gamla som unga. Om vi frågar någon "How are you" så är det inte hel självklart att svara "Fine, and how are you" och sen inte lyssna på svaret. För där i, mitt i frågan kan det bli oerhört svårt att svara ärligt. Som att alltid höra kommentaren - då efter frågan "hur är det?" - i nästa andetag "Åh tiden går så himla fort, det är snart jul" och ändå är det samma sorts tid, som vi alla har. Konstant. Det är meningslöst att påpeka om tiden är ens fiende och tycks snigla sig fram. Den som gör att mörkret blir extra kletigt och svårt att hantera. Det som skapar stress och ångest i kroppen och förmågan att ta sig vidare. 


 Någon som känner igen sig? Någon som vet vad jag pratar om? Kanske kan vi lära oss av varann och peppas av att göra lite annorlunda.

Våga. Visa. Verkligheten.



lördag, november 09, 2013

Höstrusk - och Fars Afton

Men HU - vilket novemberrusk! 
Vaknade imorse efter en lång, god sovnatt. Men var det verkigen morgon? Kl 9 var jag tvungen att gå upp och kika efter. Nja.... Vi hade lite klippstudio, lite städning och annat på förmiddagsagendan. Sen var kl 13 och det kändes som kväll.... Jag stack iväg och handlade lite vin och lite annat till önskemiddagen ikväll och sen blev det gymmet igen. Sen eftermiddag är det ganska lugnt med folk och det var hur gott som helst att köra löpband, ett varv i "Milon" och sen styrketräning bland maskiner och fria vikter. Flow kan man säga, jag mår enormt bra att få pressa musklerna och det är som att det lossnar kaskader av endorfiner. Det går inte riktigt att förklara, men jag kan verkligen rekommendera styrketräning som en riktig god kick för kroppen - speciellt för oss kvinns i denna ålder då det är lätt att tappa kontakten med sin egen kropp tro att den styr oss, än tvärtom. 
Så har vi då ätit önskemiddagen på denna Fars Afton - som maken kallar denna lördag. Det blev helstekt ryggbiff i ugnen (57 grader, vila 20 min, skär upp) ugnspotatis och morötter och gorgonzolasås. 

Att använda gorgonzolaost i mat är suvve! Såsen är superenkel. Ta ett par dl cremefraice, värm i kastrull och blanda ned ett paket gorgonzolaost, låt koka upp långsamt och vispa rejält så osten blandar ut sig. Mycket gott! En favorit är att smula ned gorgonzolaost i potatisgratäng. Finns fler!

När jag satt i bilen på väg mot stan så regnade det och himlen tycktes hänga tätt ihop med marken i täta regndimmor. Vilka kontraster vi lever med i vårt land! Och jag tänkte, att även om detta är en tung tid, så går den att mota. För vi slipper tyfoner, vi slipper fly från våra hem och vi kan dricka vårt vatten. Och trots det, i vårt land lever många utan bostad och trygghet. Sådana här ruggiga, blöta och urriga dagar finns det de som inte vet var de ska tillbringa natten. Det gör mig förbannad. Det gör mig ödmjuk. Det är därför jag inte på allvar kan avsky en årstid - för den är ju en del av livet. Vårt liv.
 

fredag, november 08, 2013

Fredag i brevlådan och en träningsobservation

Det kändes inte alls nice med fredag imorse, av någon anledning. Så blir det ibland. Men dagen gick och det blev väl rätt ok ändå. På lunchen stack jag till gymmet för att köra Body Pump, var ett tag sen jag var på just en lunchgympa. Det kändes grejt och styrkan fanns där, åh ni skulle vara med och köra denna omgångs "utfalls" låt, den är helt grym!! Man blir helt tokigt mör i benen. Det är till denna låten (Sweet Nothing) och jaaa... alltså jag kan inte förklara med plågsamhet och tagelskjorta är lite signifikant med denna övning. Låten är grym!


Jag stod idag framför 4 st rätt unga tjejer i övre tonåren. Det är ju ganska trendigt att träna bland ungdomen, det är fitnessutmaningar och en massa övningar som snurrar via appar och annat och ja, visst är den en massa kroppsfixering med i detta. Inte minst såg jag dessa tjejer ständigt posera sig i spegeln och hinna klicka av en del bilder med mobilen. Ja någon hann t o m checka av mobilen mellan låtarna... Och jag skulle ju tycka att om jag gick till gymmet för att köra ett pass och sedan gjorde det ganska halvdant och oengagerande, ja vad gör jag då där?? På det viset, kan jag märka stor skillnad på de yngre och äldre på gymmet - vilka jag upplever som mest fokuserade behöver jag nog inte nämna....

Häromdagen var det Odd Molly på Campadre och jag försökte beställa ett plagg, men blev väldans osäker, eftersom det aldrig kom någon bekräftelse. Men idag låg det faktiskt överraskande ett paket i brevlådan. Och vilket klockrent plagg, satt som smäck! En With love short dress i gråmelange. Blir klart en favorit!

Nej det är förstås som vanligt inte jag på bilden


 Ha så fint avslut nu på fredagkvällen. Här vankas GI-räkpaj och inget rödvin ikväll, det är vi alldeles för trötta för....

onsdag, november 06, 2013

Serum-in-oil och lite korall Odd Molly

När jag nu accepterar november - så kan man ju ändå få drömma fritt, eller hur? Jag drömmer inte om jul och sånt, mina drömmar tar sig snabbt förbi hela december och möter vårvinter på något vis. Så medans jag nu bär mina mörka färger - så drömmar jag om corallrosa, underbara färg! Odd Mollys pre spring går att förbeställa på Country Dreams. Jag tänker inte förbeställa men ÅH vad jag tycker dessa är fina - jag som inte riktigt är överens med OMs passform på fin figur tror på dessa


Jag använder ju Exuviances produkter - serumet är dock slut och jag har även använt Cicameds AHA serum, som jag tyckt varit bättre. Men så för ett tag sedan var det i tidningen Tara ett stort reklamuppslag för Biotherm serum och med ett litet prov som jag testade. Och kände WOW vad mjuk man blev! Så jag bestämde mig för att testa serumet som heter Biotherm Blue Therapy Night serum-in-oil. Det är alltså ett serum och en olja i ett. Jag använder ju VMV Hypoallergenics kokosnötsolja i facet varje morgon (under dagcreme) så jag är verkligen förtjust och beroende av olja sen ett tag, nu får jag den även på natten. Underbart att vara sammetslen dynget runt i ansiktet och ned på halsen. Kan verkligen tipsa om kokosnötsoljan - som jag inhandlat hos Militus Medical - är så dryg och funkar till en massa bra saker då man behöver motverka torrhet och den är antiseptisk.
Tips till den som ev skulle vilja testa olja! Jag har extremt känslig hy för allt möjligt, och oljan har INTE täppt till eller så som man skulle kunna tro kanske. Jag hittade Biotherm oljan här på Harmoniq.se - liksom Victoria Secret misten - strawberry and champagne blev det. Finns en massa bra produkter hos Harmoniq - kolla in julklappar kanske? Jag ser att de har en egen rubrik för julaskar och det är nog vettigt att passa på nu medans det finns det man vill ha...
 Sådär - ytliga drömmar i vardagen har fått lite tid att passera närmare vår - haha!!
Vad drömmer ni om ??

tisdag, november 05, 2013

Klara av en den gråaste tisdagen i november - och lax

Det är ju fantastiskt. Man pratar med en kollega som fått ny PC och utbyter lite knowledge, jag ska kolla upp vad en viss knapp står för och han lär mig att man kan få lyse i tangenterna... Så är det att jobba på IT-företag, haha.
Lyse i tangenterna är inte helt fel - jag behöver allt ljus man kan få. Idag har det verkligen varit gråaste, gråaste november. Det liksom suger musten ur en. Det är nästan så att jag drar en suck av lättnad när det väl blir mörkt på riktigt - för det kan jag hantera. Dessa gråa dagar då det inte blir ett normalt dagsljus kan jag verkligen vara utan. November är det som icke är. 
Men jag grottar inte ned mig totalt för att jag inte gillar en viss månad, lyckligtvis kan jag grotta ned mig i mail, chattar och excel och statusuppdateringar i jobbet. Igår var jag iväg till kontoret i Kista - idag kändes det skönt att jobba hemma igen. Imorgon hoppas jag det blir lite träning, förra veckan lyckades jag klara av 4 träningpass - kändes toppen.

Helgen tickade på och försvann och gick i krattningens tecken. Hemma hos svärföräldrarna på lördagen och hemma hos oss själva i söndags, då make och son körde skottkärror med löv och jag klippte nedvissnade funkior och irisar vid dammen. En helg med uteluft innan man går i ide. Men jag ska verkligen, verkligen försöka bli bättre på att komma ut och få dagsljus denna tid på året. Jag har fruktansvärt svårt att ta mig ut när jag är hemma, en promenad runt kvarteret räcker ju. Jag har ju läst mig till hur viktigt det är med med att vardagsmotionera och ta ett break ute varje dag. Klart jag fattar, men hur svårt kan det vara liksom?! 
ÄR NI BRA PÅ DET DÄR med att ta er ut en stund varje dag oavsett årstid och väder?

Just det, chiligrytan var det. Jo den blev god. Och rätt så stark. Jag modifierade ändå en del, kändes som mycket av vissa kryddor och ändå hade jag mer högrev än receptet. Men gillar man mustig smak och kryddor - och mört, kött så rekommenderar jag att prova grytan mexikansk chili på högrev.

Idag blir det ugnsbakad lax igen - jag älskar lax och ha köpt på mig ytterligare en rejäl färsk laxsida som jag skär i bitar och lägger i frysen. En favorit är att göra inkokt lax och använda till lunch - kan man äta flera dagar i veckan.

Har ni några favoritlaxrätter får ni gärna dela med er!



fredag, november 01, 2013

Ledigt idag?

Idag är en sån där lite konstig dag. En del jobbar som vanligt, en del har halvdag och hos mig har vi "Recommended holiday" - dvs att vi ska ta ut ledig dag utifrån tid vi har tidsbanken och eftersom jag har 50 timmar där så... ja jobbat har jag gjort lite grand men nu har jag stängt ned. 

Jag ska göra lite fredagsfint tänkte jag, sen ska jag dra iväg och träna och handla lite, hämta vin jag beställt på systembolaget (som om sorterna de har där inte räcker...).
Ikväll har jag planerat att göra denna här rätten som var med på "Halv 8 hos mig" förra veckan. En mexikansk chili på högrev - med öl och mörk choklad i. Ska serveras med massa guacamole (som sonen fixar) och andra tillbehör. Lite tacoskänsla de luxe. Nyfikna? Jag får tala om hur den  blev.
Dessutom ska jag inviga gjutjärnsgrytan jag köpte på Rusta förra veckan. Fyndpris, tycker de lyxiga Le Creuset är liiite för dyra i förhållande till hur ofta jag använder en gryta så jag lägger slantarna på nåt annat istället och testar och ser om jag blir nöjd med denna Rusta-gryta. 

Imorgon ska vi hem och traditionsenligt kratta hemma hos svärföräldrarna och äta middag. Förra året den här veckan var jag sjuk och hade hostan från hell, så nu njuter jag av att vara frisk och idag pigg i kroppen.
 Ha en härlig fredag vad ni än gör!!



torsdag, oktober 31, 2013

Lite höstblues sådär (och blus!)

Jag har varit tyst några dagar och det har väl sina anledningar... Efter de härliga dagarna i Barcelona så kändes allt toppen, och jag har börjat att sova bra igen. Bara det! Men så skulle jag träna en dag förra veckan (8 dagars uppehåll är ju inte mycket) och lassade på som vanligt mina vikter på Body Pump. Efter 3 låtar tog jag helt stopp, och i slutet på passet vet jag inte hur jag gjorde men det var en ren pina. Det kändes som kramp i hela kroppen. Ingen förvarning alls innan, men hela veckan kändes kroppen helt seg och ond, och jag gillar INTE en viss viktuppgång. Som att kroppen sagt, STOPP NU - nu behövs höstombonad. Det är fel att säga att jag ska ta det lugnt - för det är just det som är problemet. Det är ju det jag gör alldeles för mycket. Eller hur man nu ska utrycka det, att stressa passivt.
Efter ett mer eller mindre kortare psykbryt i helgen med hög puls, så vände det i alla fall. Nu är sinnet lugnare och jag har tränat Body Pump och styrketräning igen med vanliga styrkan. Vad svårt det är att lära sig att känna in vad som är rätt - just nu!

Igår var jag ute med mina tjejkompisar och åt på en nyöppnad grekisk restaurang, god mat och trevlig inredning. Men det är verkligen dött i vår stad att gå ut en vardag och äta. Alla går på typ ett ställe, det är trist. Det är väl typ vi medelålders (!) tjejgäng som får hålla igång krogvärlden...men det var verkligen en skön kväll och vi kunde kackla bäst vi ville.

Häromkvällen skulle make och son på ishockey och jag passade på att göra en vanlig-trist-tisdagkväll på Erikslund shoppingcenter. Ni vet, lite folk och sådär - men fullt tillräckligt för att "komma ut lite". Tänkte att "nu jäklar ska jag shoppa loss". Eh, det lyckas inte särskilt bra nuförtiden. Medans alla tycks hitta fina kläder på Lindex o dyl så hittar inte jag nåt alls som känns ME. Typ ingenstans i affärerna på Erikslund. Men jag ansträngde mig lite extra, och hittade en fräsch blus i "crocco" på Vero Moda (den är så ny typ så jag har inte sett den i webshopen deras) och sen ett par svarta, mönstrade brallor på Kapp Ahl. Som kan passa till lite allt möjligt. Det kändes lite tråkigt dock.... Provade någon tröja här, någon blus där men allt det här oversize får mig att känna sig både för lite och för stor, om ni vet vad jag menar. Visst är det knepigt?!! Nä, höstmodet känns småtråkigt och lite oengagerat för min del, men så känner jag det nog varje höst -- haha!
Någon personlig outfitbild blir det med andra ord inte.... bara en outfit.

byxor KappAhl
skirt Vero Moda


 Jag ser att det skrivs lite överallt om Halloween - dock går den väldigt obemärkt förbi här hemma hos oss. Har man barn i en viss ålder verkar det som intensivast. Undrar om de kommer ta med sig detta upp i åldern sedan? Däremot kan jag säga att min dotter i USA firar med liv och lust och all-in. För det är ju så man gör där!!

lördag, oktober 26, 2013

Att leva tillsammans i tjugoåtta år....

I dag har vi haft lite städ och rensning här hemma, lite garderober och skåp fått lite ordning... Och en promenad blev det också - men oj vad VARMT det var! Fick knäppa upp jackan och blev alldeles plaskig på ryggen. Ja - 14 grader varmt 26 oktober är väl inte helt vanligt!

Vi har ätit en galet god middag, och firat lite att jag och maken varit tillsammans i ...håll i er... tjugoåtta år!! Länge var 25 oktober det datum vi firade "årsdag" - ja det tog hela 20 år tills vi gifte oss så det är väl inte direkt ett firardatum det heller. Men ibland är det bra att reflektera lite och se tillbaka....Det var en spännade höst då året 1985 - vi hade tidigare träffats på sommaren och några månader senare var det liksom faktum... Långt före mobiltelefonerna och SMS-tiden. Första gången min man tog mod till sig att ringa hem till mig - på hederliga hemtelefonen -  stod jag och vispade välling till en mycket hungrig lillebror som då var 3 år... och det var mycket oväsen i bakgrunden. Charmigt, eller hur ?? Jag var då 20 år och han nyss fyllt 22.

Vi åt nog godaste middagen man kan äta! Röd "lyxpotatis" . slicad och fixad som hasselbackspotatis med ströbröd, smör och riven parmesan ovanpå. Sen en utormodentligt god "rostad vitlökssås"  (bästa såsen, googla så hittar ni recept!!) och så gudomligt god lammytterfilé. 
ALLTSÅ - tveka inte att göra lammytterfile!  Marinera med riven vitlök, citron och  olivolja ett par timmar. Torka av, stek i pannan så det blir yta. (förbered gärna hit). Sen sätter man termometer i köttet, kör i ugnen )gärna låg temperatur) till ca 55 grader. Låt köttet vila en 10 minuter, skär sedan sneda bitar och servera direkt med potatis och såsen. Helt gudomligt gott !!!  

Gillar ni lammkött?!! 
Kom inte och säg att det smakar kofta för det är bullshit! Testa lammytterfilé eller lammrostbiff  - hundra ggr bättre än oxfilé. 
 
Inga bilder har jag - för allt var för gott!!
 Däremot bjuder jag på en bild på goda Mojiton i Barcelona.... Behöver jag säga mer?!!

 

fredag, oktober 25, 2013

Pinktober - "The answer is out there, together we´ll find it"


"The answer is out there, together we´ll find it"

Det är fredag - en arbetsvecka snart till ende. Nått ganska bra resultat arbetsmässigt, men annars har det varit en tuff vecka på flera vis. Om livet kunde få vara ljust och i harmoni.... en dröm!

Nu är snart rosa oktober slut - men förstås ska fokuset aldrig sluta runt ämnet.När jag var i Barcelona så visade det sig att Hard Rock Café hade stort fokus på Pinktober, event och olika saker på G. Jag passade på att köpa mig en fin tshirt. 
Jag är jätteglad för att ett gäng tjejer i bloggvärlden skapat insamlingar och haft en fotoutmaning under månaden - fint jobbat tjejer tycker jag! Jag vill extra puffa för "Home2 Tiny" Tinas viktiga och fina inlägg idag - här
Under månaden så har vi ju kunnit få braskade rubriker om både Christin Meltzer och Regina Lund som gått igenom bröstcancer - båda valde ju att hemlighålla detta och jag har funderat mycket på det. Det som de beskriver. Jag lägger också märke till att beskrivningen av att gå igenom en cancerbehandling - av det slaget som man ofta gör vid bröstcancer - är ganska snarlik i media. Det irriterar mig litegrand, men det kanske är var och ens upplevelse, inte hur den förmedlas. 
Men jag vill vidhålla en viktig sak - att om bröstcancer upptäcks i tid, om operation görs och det inte har spritt sig - så är man frisk. Det är inte cancer man är sjuk av under behandlingarna, det är behandlingarna i sig och vad de åstadkommer. Ibland tycker jag inte det förmedlas rätt, vad det som man är "sjuk" av. 

Jag tänker också att det är förstås stentufft att vara en känd, offentlig person att gå igenom detta. Att hemlighålla blir en helt annan sak i det fallet. Att behöva smussla, smyga och kanske bli igenkänd får en helt annan innerbörd. Jag är så tacksam att inte behövt fundera ens på saken. Eller snarare så, det jag led av under min behandlingstid var att inte bli igenkänd!! När man mötte någon på stan, och snopet märkte att den personen tittade igenom en. "Är jag osynlig" tänkte jag flera gånger. Men det var ju för att det inte var den vanliga, gamla personen de mötte.

För dig som känner någon i din omgivning som blir drabbad - man vet inte hur den personen känner eller tänker eller vill behandlad. Men fråga! Ställ frågan och du får säkert en massa tacksamsamhet tillbaka. För som drabbad bildar man ett slags skal, ett skyddade hölje för att tackla sin situation. Men som inte betyder att det är ett medvetet avståndstagande, utan mer tvärtom.

Ha en skön fredag allihopa!




torsdag, oktober 24, 2013

Barcelona - Gaudi - kyrkor

Jag är inte särskilt konstintresserad eller så (men vi var på Picassomuseumet) men jag är tokig i gamla byggnader och arkitektur!
 Innan jag reste till Barcelona visste jag vad visserligen vad Sagrada Familia var och vem Gaudi var, men förstod inte alls vilka otroliga byggnadsverk han skapade. Inte förrän man står där nedanför fasaden till Casa Batlló och bara gapar!  Vilken fasad! Tyvärr hade jag inte kameran med då, men hade i alla fall inte lyckats fånga på bild dessa makalösa två hus intill varann, så olika men lika magiska. Vilka sagohus! Dessa ska man veta att de byggdes under början av 1900-talet, under helt andra förutsättningar - och vad sa man då?! Detta hus finns tillsammans med Casa Mila - en lika fängslande byggnad - i några kvarter strax efter torget Plaza Catalunia - ni måste se detta om ni åker till Barcelona!


 Ett antal av Gaudis verk är med på UNESCOs World Heritage list, se här och det mest magnifika är ju Sagrada Familia. Denna basilika, som började byggas 1882 - Gaudi ägnade sina sista år enbart åt detta. Han blev överkörd av en spårvagn stackarn, och när han dog 1926 var ännu inget torn klart. Jag visste att man håller på att bygga på basilikan (ska bli klart om en 30 år eller så) men inte hur mycket! Det var ju fullt ös där som ni kan se på bilderna.





Det var massor av folk runt kyrkan och lång kö in - men jag skulle verkligen vilja se den inuti nästa gång och verkligen gå runt hela denna magnifika skapelse. Och tänk, det största tornet är inte skapat ännu!
 Vår sista dag fredan gav vi oss in i de gotiska kvarteren. Tur nog, för där hade jag kunna tillbringa massor av mer tid. Ringlande gränder, massor av små affärer, massor av fängslande hus och vyer. 
Där finns även den officiella katedralen, magifik även den. När man läser historien runt en byggnad så får man en helt annan dimension av tid. Denna påbörjades 1298 och blev klar 1459 - men fasaden byggdes klar först 1889. Vilka tidsspam!
 



Jag åker så gärna tillbaka till stan och spanar in allt igen, eller rättare sagt det jag missade. Tyvärr är det väl bara jag som är lite så här historietokig så jag får väl åka själv då. 
 Vad gillar ni att titta på när ni besöker nya platser?

OVER AND OUT gällande Barcelona!

tisdag, oktober 22, 2013

Barcelona - my view

Så - tillbaka till mörkret och regnet. Svårt att tänka att vi redan för en vecka sen for runt i ljumma Barcelona. Det finns mycket att säga om stan, det lilla vi hann se, men en massa härliga saker i en världsstad. Jag vet att alla pratat om kyrkan, om kulturen, havet i stan, shoppingen - men jag var dåligt påläst innan men desto mer exalterad under tiden. 

Vi bodde på ett bra hotell på "Parallell" gatan (strax nedanför Montjuïcberget) bra avstånd till La Rambla och city, hyfsat nära ned till hamnen. Vet att hotell Art är poppis att bo på nere i hamnen, men då har man en bit till stan vice versa. Jag är supernöjd med vårt hotell och sov härligt bra (vi hade rum mot insidan och inte gatan) och det är INTE självklart när det gäller mig på resa. Frukosten var riktigt bra, buffé, för att vara utomlands.

 Vi hade pool på taket och relax - vi badade en morgon före 9 och det var kallt!
Vårt hotell i solnedgång!
På tisdagen, var första heldag, tog vi oss ned till hamnen och hoppade på en av bussarna som tar en runt. Mycket folk, trångt på taket där man ju vill sitta för att se allt. Vi åkte först röda linjen, bytte sen till den blå som tog oss norröver, ned igen och så bytte vi tillbaka till röda igen. Vi hoppade av på två ställen, vi La Sagrada Familia och vid Camp Nou. Annars tog det faktiskt hela dagen att åka runt - men det var verkligen värt det för oj vad man fick se saker, höra saker i lurarna och sånt man aldrig hunnit med annars.
Överallt vart man än åker, så ser man detta myller av människor och alla dessa fantastiska byggnader! Jag tog massor av bilder, ska inte trötta er - men visst är det fantastiskt vad olika tidsepoker skapar i en stad och gör harmoni.

Alla dessa hus, fantastiska fasader som smälter samman fastän de är helt olika, som här:

 
 Dessa sagoliknande torn. Jag säger bara Gaudi! 
 Pampiga fasader med otroliga avslut rätt upp i himlen
 

Den här dagen var himlen täckt av ett svagt molndis - perfekt för att åka runt - men på onsdagen vaknade vi till superblå himmel. Det var dessutom min mans födelsedag!
Det blev lite cava och present på rummet innan vi gav oss iväg till havet och stranden Barceloneta.



På stranden var hela dagen och kikade på folk, njöt av solen (det var typ 26-27 grader varmt) och badade i havet! Inte illa för en onsdag i oktober! Fy tusan vad skönt det var!
Vi tog sedan linbanan tillbaka, den går nerefrån hamnen (vi var sena och lite kö men oj vad tid det tog ändå att vänta) och upp på Montjuïcberget, där vi sedan vandrade nedåt till hotellet som låg strax nedanför. Det var solnedgång och ljuset helt fantastiskt. Sådana där ögonblick man bara vill stanna upp.

 Funderar på ny båt?
 Silhuetten därborta är ett museum
 Bilköer hemåt intill stan
"Tres torres" - de tre tornen. Området här nedan var tidigare fyllt med industrier osv. Barcelona har varit, och är,  är en hårt arbetande stad.

På kvällen åt vi middag på ett ställe som jag hittade på Tripadvisor. Alla andra ställen vi kikat på var fullsatta, men detta ställe låg inte långt från vårt hotell (i Ravel området som är väldigt mångkulturellt) och hade varit helt omöjlig att hitta annars! Låg i en gränd typ och väldigt oansenligt, här är bilden på dagtid då det var stängt. Ser ni tvättmaskin där bakom? Det var en vitvaruaffär intill.


Stället hette Cera 23 och var litet, mysig inredning, ganska högljutt och med en personal som var vädigt lesuire klädda men otroligt snabba och serviceminded. De är kände för sina Blackberry Mojitos så det var vi ju tvugna att prova! Oj vilken drink, ett konstverk och smakade mums.
Vi åt jättegod mat - fantastiska lättfriterade king prawns till förrätt och jag åt tonfisk till varmrätt, rullad i sesamfrön. Jag var ohälsosamt mätt när vi rullade därifrån. Maken var väldigt nöjd med sin födelsedag!

På torsdagen var det lite dis och nästan regn i luften men sken upp tidig eftermiddag. Vi var nere i hamnen på ett köpcentrum men inte mycket att hänga i granen, sen tog vi oss upp mot stan igen och letade reda på de berömda husen som Gaudi designat. Jag ska ägna ett eget inlägg åt Gaudi!
Shopping då? Nja, alltså jag ÄR ingen shoppare! Tröttnar snabbt. Var inne på Zara och Mango men det var inget särskilt alls, typ samma som hemma och inget tilltalade mig. Var in på lite andra ställen men sen gav jag upp utan att sura alls. Köpte en Desigualklänning, en tshirt på Hard Rock Café och lite smyckenkraft. Det var alles!

Nästa inlägg får bli avslut med gotiska kvarteren och Gaudi!


lördag, oktober 19, 2013

Hemma igen från Barcelona

Varje gång jag reser är jag lika fascinerad över hur lite man vet om världen. Alla människor som finns där, vad de gör, vilka de gör. När man själv sitter där en vecka och genomlider sina vardagar, rätt samma lika rakt igenom, så pågår världen där ute. Hur kunde jag tro tex att det inte borde vara så mycket turister i Barcelona i mitten på oktober?! Haha! Det är ALLTID folk i farten i världsstäder. Alltid lite smått uttråkade skolklasser på sightseen, alltid japaner som fotar i flock, yngre par, övervägande medelålders nyfikna och hur kommer det sig att man alltid känner igen svenskar?
Man är fascinerad av hur världen pågår därute och hur oerhört många nationaliteter det finns på samma ställe, på tillfälligt besök eller bosatta i en värld som inte är ens ursprung men så väl smälter in. 
Det är väl allt det här som är den stora charmen med att resa. Man behöver inte ta sig så långt, eller vara borta så länge. Det räcker med ett par dagar - så bär man ändå med sig minnen, fragment och nya intryck som ger en ödmjukhet för världen därute.

Vi har haft härliga dagar i Barcelona. Värmebölja, ljumma vindar, bad  strand, stad & kultur... 
 Och - nu sitter jag och försöker redigera bilder och det tar ju ett tag. Idag ska vi på 18-års kalas och imorgon firar vi min man som alltså fyllde 50 år häromdagen.
Jag återkommer med mer bilder och ord om ett tag igen.