Men HU - vilket novemberrusk!
Vaknade imorse efter en lång, god sovnatt. Men var det verkigen morgon? Kl 9 var jag tvungen att gå upp och kika efter. Nja.... Vi hade lite klippstudio, lite städning och annat på förmiddagsagendan. Sen var kl 13 och det kändes som kväll.... Jag stack iväg och handlade lite vin och lite annat till önskemiddagen ikväll och sen blev det gymmet igen. Sen eftermiddag är det ganska lugnt med folk och det var hur gott som helst att köra löpband, ett varv i "Milon" och sen styrketräning bland maskiner och fria vikter. Flow kan man säga, jag mår enormt bra att få pressa musklerna och det är som att det lossnar kaskader av endorfiner. Det går inte riktigt att förklara, men jag kan verkligen rekommendera styrketräning som en riktig god kick för kroppen - speciellt för oss kvinns i denna ålder då det är lätt att tappa kontakten med sin egen kropp tro att den styr oss, än tvärtom.
Så har vi då ätit önskemiddagen på denna Fars Afton - som maken kallar denna lördag. Det blev helstekt ryggbiff i ugnen (57 grader, vila 20 min, skär upp) ugnspotatis och morötter och gorgonzolasås.
När jag satt i bilen på väg mot stan så regnade det och himlen tycktes hänga tätt ihop med marken i täta regndimmor. Vilka kontraster vi lever med i vårt land! Och jag tänkte, att även om detta är en tung tid, så går den att mota. För vi slipper tyfoner, vi slipper fly från våra hem och vi kan dricka vårt vatten. Och trots det, i vårt land lever många utan bostad och trygghet. Sådana här ruggiga, blöta och urriga dagar finns det de som inte vet var de ska tillbringa natten. Det gör mig förbannad. Det gör mig ödmjuk. Det är därför jag inte på allvar kan avsky en årstid - för den är ju en del av livet. Vårt liv.


Fars afton. . . blev en brunch för oss ;-)
SvaraRaderaKram N