Välkommen!

Här kommer jag att helt oförhappandes publicera helt oviktiga och kanske också viktiga saker som påverkar just min tillvaro. Dvs runt jobb, hem, att numera ha vuxna barn och sånt som rör sig i huvudet om dagarna.

"Flower" är en del av mitt efternamn.
"Power" är en stor del av livet.


Jag blir tokglad om du som besöker skriver en rad och säger HEJ och vem du är - och berätta gärna om du vill läsa om nåt mer!

onsdag, februari 29, 2012

29 februari - lite Ikea tips på fint porslin

ÅH sista februari!
Solen lyser - det finns hopp om livet. Jag har dock inte pallrat mig ut idag. Jag orkar inte riktigt... men njuter ändå av ljuset. I förmiddags låg jag i soffan när solen smög sig in  genom fönstret och värmde så skönt.


Intill mig på skrivbordet står lite vår att njuta av

Dagarna trillar iväg. Jag låter dem gå, tvingar mig själv att ta en timme i taget. Efter helgens lite hysteriska duracell-kaninstillstånd så har jag tillåtit mig att vara trött, vara tung i kroppen. Falla tillbaka, känna mig rastlös och ganska energilös. För det blir säkert bättre... Jag pendlar lite mellan att vara fruktanstvärt rastlös och samtidigt enbart lat. Det är ett konstigt tillstånd det här, jag är inte van vid det - men accepterar. Händerna är fumliga och fingertopparna värker en del - smaksinnet är bedövat återigen och äta är inte någon höjdare. Det skulle kunna vara 100 ggr värre.

Idag gick jag igenom garderoben en del och kände mig lite smått desperat.  Det finns inga kläder där att ha på sig! Inga snygga, vanliga vardagsplagg att känna sig hyfsat klädd i utan att känna sig fånig. Och plötsligt har flera plagg blivit för stora! Sådär tråkigt hängiga, vart har mina kurvor tagit vägen?? Jag har gått ned 5 kilo och plötsligt känns det inte alls kul på något vis att tappa bort det som ändå är det friska, lite tokiga jag. Får bida min tid och handla lite smarta saker men just nu får jag gillra läget och ta det som finns i garderoben.

För visst är det den där tiden nu - "in between" då man väntar på vår och lite fräschare plagg, ha kortärmat kanske .... men det ändå är för tidigt.... jag ni vet säkert!!



I lördags var jag och min dotter på Ikea och handlade lite smått. Ni har väl inte missat det fina porslinet som finns nu på Ikea, vid namn Forsla. Jag köpte det finfina serveringsfatet i rosa, och 4 st av de lite större skålarna, som man kan äta sallad och soppa ur tex. Eller bär med vispgrädde.
Fantastiskt prisvärt och vårfräscht! Ser fram emot mycket att servera goa sallader från det fina fatet. Rosa gör mig lycklig!

fredag, februari 24, 2012

Fredag - och cytobehandling 2 av 6

Tänk vad kul att Victoria och Daniel fick en dotter. Och ett riktigt häftigt namn de valde. Estelle. Smakar otroligt bra. Gillar att de tar ut svängarna!
Att de födde på sjukhuset dessutom, och sen åkte hem ändå så snabbt. Men hoppas de får tid att ta det lungt nu.
 När jag fick min prinsessa för 21 år sedan (stenåldern?) låg jag EN VECKA på BB. Och jag fattar inte varför! Jag hade en extremt lättsam förlossning. Sen kom jag upp på en överfull avdelning, fick ligga mellan 2 tjejer som fött tidigare. Det var inte självklart att ha sin baby hos sig på rummet men det hade någon och det var omöjligt att sova. Jag fattar inte att jag var där så länge och hade sömnbrist och inte trivdes så bra, men det var helt enkelt så... Min mormor berättade att när hon var ung jobbade hon ett tag på BB och där fick de nyförlösta inte ens stiga UPP, så de fick springa med bäcken hela tiden. Visst är det sunt att tiderna ändras!!

Idag har jag varit på min cytostatikabehandling nr 2. Käka idegran igen, Taxotere som det heter på medicinspråk. Allt gick bra. Jag mår toppebra och känner mig pigg. Lite värre var det igår för då var jag till Katrineholm och opererade in en venport. En liten box som sitter nu under skinnet vid nyckelbenet, och en lång "tråd" går ned i en ven. Den ska underlätta all medicinering så man slipper bli stucken på nytt varje gång. Och det kan ju vara bra, jag har blåmärken överallt. Operationen var lite suspekt, för denna gång var det enbart med lokalbedövning dvs jag var vaken hela tiden. Det tog en dryg timme och jag spände armarna hela tiden märkte jag. De grejade en massa, ingen smärta kändes ju alls men de tryckte och bände och sydde och det var en märklig känsla. Men skönast var ju att jag kunde lämna stället 20 minuter senare och må hyfsat bra.

Jag vet att flera av er skrivit om styrkan. Jag är en ganska stark person när det kommer till "nödlägen" - jag är en känslomänniska men väldigt mycket så att jag accepterar läget. Jag är inte speciellt rädd för saker och ting, allt det jag går igenom just nu är helt nya saker för mig - men jag känner mig enormt trygg med alla människor jag möter. Så gå inte omkring och var rädd för saker och ting är mitt råd till er. Var inte rädd för sprutor och att smärta är allt det värsta i livet, för när det väl blir på riktigt så finns ingen tid för att onödig oro. När man tvingas göras saker man inte tidigare anat så blir man stark, för att man måste helt enkelt.
Det förtar dock inga andra vanliga känslor i vardagen. Jag kommer säkert bli lika upprörd av orättvisa saker som händer och när människor gör konstiga saker runt omkring mig. Det är därför jag är tacksam för att jag inte behöver jobba just nu, jag vill fokusera ALLT på hälsan och inte saker som just nu inte betyder så mycket.
Tack för era kommentarer - fortsätt gärna fundera och ställ gärna frågor om ni har några!

KRAM och ha en härlig fredag! Jag inväntar mina killar som varit i Romme hela dagen och åkt skidor - de lär nog vara trötta när de kommer.

onsdag, februari 22, 2012

Hårresande

Igår fyllde min dotter 21 år och vi firade med semla och hon fick sina presenter på kvällen då fadren kom hem från Sthlm. Annars så firade vi ju i söndags med släkten.
Idag har jag städat rent i badrumskåpet och ett annat vi skåp, trodde jag behövde kasta en hel del men så var det inte. Burkar och flaskor, visst blir det alltid en massa oreda bland allt?! Nu står alla mina hårvårdsflaskor i fina rader, för det kommer inte att användas på ett tag.
Den här bilden är tagen för ett par månader sedan. Mitt blondfärgade rufs. Då hade jag ingen aning om att jag snart skulle få reda på att jag har en allvarlig sjukdom och kommer att förlora allt mitt hår i sviterna av att bli cancerfrisk.


Titta noga på den här bilden. För det blir den sista, normala på ett tag. Jag har min nya klänning på mig från Desigual som jag fick i present av min familj. Jag föll för den direkt när jag såg den på Desigualaffären. Någon snappade upp det.... Den är superfin!


Faktum är att jag redan här har tappat massor av hår. Det började att rasa för en vecka sedan. Sedan allt värre. Bara man drog handen genom håret som fick jag med massa trassel. Egendomlig känsla, inte sådär som man kan tappa annars, utan här var det liksom som döda tovor. Så på morgonen så klippte jag av det längsta håret med en sax, rakt av bara. Kände mig verkligen som en tant...
Måndag fortsatte allt att rasa och tisdag morgon försökte jag tvätta håret men det gick inte att kamma ut. Och då tog jag fram klippmaskinen och saxen och gick loss. Det såg för jäkligt ut. På eftermiddagen hade jag dock en tid hos frisören och dit åkte vi, valde mellan 3 olika peruker. Valde en lite kortare frisyr med stor lockar, ganska mycket jag faktiskt. Och frisören tog fram rakmaskinen och tog bort ALLT hår. Jag trodde jag skulle gråta floder - men det gjorde jag inte. När man VET orsaken och VARFÖR allt detta sker så finns det ingen återvändo. Jag blir saklig och praktisk.
SÅ nu är det gjort, det jag bävat för. Nu kan jag gå vidare. Håret växer ut. Jag hade tänkt skriva hur min identitet är så kopplad till mitt lockrufs, men jag låter bli. Det kanske kommer en annan gång.
KRAM!

måndag, februari 20, 2012

Sexy And I Know It

SOOL måndag! Jag är pigg. Mer behövs inte. Jag sitter hemma och typ "väntar" på att en grävare ska ringa mig idag. Varför går man på niten att "jag ringer på måndag" och han ska komma hit och titta. Brukar de höra av sig? Brukar de komma?  Nja, vi får se.

Sonen har sportlov men har inte så mycket för sig, och jag borde kanske ta mig för något litet projekt eller så - men håller fast vid än så länge att inte planera mina dagar alltför mycket. Jo - jag ska virka klart en mössa, lite risk att den blir stor så vi får se om den blir klar idag. Mina dagar är ganska inrutade och jag slänger ögat en hel del på tv. Jag har fastnat på seneftermiddagen för "Glee" - lite tokig serie med många klyschor men med fantastiska performance i dans och sång!  Och vet ni, för någon vecka sen var Ricky Martin med i ett nytt avsnitt (och vem minns inte honom på "Allsång på Skansen" för flera år sen *flämt*) och framförde denna låt som ju bara är så himla COOL!
Kolla in coolingen här




Annars är ju originallåten fantastiskt rolig och bra så passa på och kolla in den också!!

söndag, februari 19, 2012

Söndag och kaffekalas

Nu är huset fullt med blommor, fina tulpanbuketter och andra. En vacker fick jag från mitt jobb häromdagen med bud. Maken till vackra tulpaner, djupt rosa och fransiga.

Jo jag ÄR hemma.... sen ett par dar faktiskt. Jag fick åka hem sent onsdageftermiddag. Nu är det en vecka sedan som jag låg i soffan och mådde uselt och förstod till slut att jag hade fått feber. Det blev lite abrupt där att jag skulle få stanna kvar på sjukhuset, inga grejor med alls. Men vad behöver man egentligen... Jag var verkligen inte i form och få på sig sjukhuskläder var ganska skönt.
Min infektionskänslighet sjönk några dagar, men jag fick antibiotikadropp 4 ggr per dag och hämtade mig ganska snart men mådde riktigt risigt ett tag och min födelsedag sov jag igenom. Har en massa mediciner nu som jag tar, två olika typer av antibiotika, tabletter mot herpes (ni skulle sett blåsorna i munnen....) och munsvamp. Och sista dagarna har jag varit riktigt pigg och farit runt här hemma och grejat utan trötthet. Som alltid, när man varit dålig och sen mår bra inser man hur illa det var när man mådde dåligt, om ni är med på vad jag menar. Hoppas verkligen att slippa detta elände igen.

Idag har vi haft fikakalas här hemma för släkten. Min dotter fyller ju år på tisdag. Jag har gjort minimalt själv, dottern var till sin farmor och bakade häromdagen och tårta köpte vi från ICA Maxi (blåbär!) och jag lyckades få till en GI-cheesecake som smakade rätt gott. Tror jag. För ytterligare en biverkning är att saker och ting smakar konstigt. Kaffe har jag först druckit idag, smakar bläää! Allt smakar typ jättesalt, vissa smaker väldigt sött. Ja det är svårt att förklara men mat smakar inte särskilt gott.

Det kanske är någon som undrar hur det går med vårt GI-program. Jodå. Vi håller på, nu avslutar vi vecka 4 av 6. Men själv fick jag ta lite time-out på sjukhuset och äta lite annat, ja egentligen inte så mycket eftersom jag mådde illa av lukten av kålpudding med mera spooky mat.
Jag har under en vecka inte gått efter recepten i boken, utan lagat lite mer efter huvudet och det blir ju inte fel med det eftersom man lär sig vad som är "rätt" mat.
Jag har gått ned 4 kilo, men inte mycket har hänt sista veckan. Förmodligen äter jag för lite då matlusten inte är stor. Idag har jag syndat med bulle och tårta som inte alls smakade så gott... Men min man har verkligen varit enveten. Han har gått ned 7 kilo! Han är ständigt hungrig säger han, men är duktig trots det. På jobbet har har med låda och vid uteluncher så har han bytt potatis till salladsbuffé osv. Men hinner inte med mellanmålen, tror det är där problemet ligger. Jag fokuserar inte 100% nu på detta mer än att fortsätta äta rätt och att tänka på att jag måste må så bra som möjligt, det händer för mycket i kroppen via mediciner och annat plus att jag inte alls kan/orkar träna just nu.

Så - ny vecka. Ska försöka blogga mer framöver. KRAM ALLA goa som läser och kommenterar så fint här!

tisdag, februari 14, 2012

På sjukhuset

I söndags fick jag feber. Och eftersom min kontaktsköterska sagt "får du feber över 38.5 ska du genast åka till akuten, var du än är". Så det gjorde jag. Fick vänta ett tag bland hostande människor men blev sedan omhändertagen och en massa prover togs, en doktor kom och kl 1 på natten hamnade jag på infektionskliniken. Så här är jag nu.... Immunförsvaret var helt utslaget. Nu mår jag bättre, får en massa medicin via dropp. Har inte orkat nåt, bas sovit och tittat i luften. Usch! Jag längtar hem men vet inte hur länge jag blir kvar här. Igår fyllde jag år och mådde som sämst och hoppas nästa födelsedag blir bättre. Kram

lördag, februari 11, 2012

Gifta i 7 år - och lite tack till alla!

Jag måste börja att säga tack till alla som hälsar på här, och särskilt extra till Doktor Molly - som uppmärksammat min rosa kamp just nu hos sig. Jag tänker mycket just nu på det här med vad som är "på riktigt" här i bloggvärlden. Jag har bloggat länge, sen 2005, men aldrig sett mig som någon riktig bloggare - alltså inte med något särskilt syfte. Jag är alldeles för spretig... Jag har aldrig haft en fråga eller ämne jag brinner för extra, utom kanske just det här med det sociala spelet och vad det är som knyter oss människor i en grupp till varann, vad som engagerar eller dis-engagerar... dvs drar helt åt fanders.
Att knyta an och känna tillhörighet gör vi på många vis, och inte minst via nätet - jag har själv gjort det mycket tidigt långt innan bloggar blev nåt stort, men den personliga integriteten har alltid varit något som hindrat mig att löpa fullt ut. Jag gör det inte nu heller - men jag känner att i just i denna situation - att drabbas av något som många, många drabbas av och kommer att göra tyvärr, är något som känns viktigt att dela med sig av. Jag letar själv så mycket bekräftelse över min upplevelse, och vet att så många andra kommer att göra samma sak.


I torsdags eftermiddag blev jag plötsligt pigg igen. Ni anar inte vad det kändes toppen att plötsligt bli glasklar i knoppen och kroppen! Igår fredag höll det i sig. Jag tog tåget till stan och fikade hos mina föräldrar och var till en salong och testade peruk (mer om det en annan gång) och åkte sen med tåget hem igen. Men idag när jag vaknade var kroppen inte alls i fas tyvärr. Trött, hjärtklappning och tyvärr är det så att slemhinnorna i munnen tar mycket stryk och jag som lätt drabbas av blåsor i munnen drabbas nog lite extra nu. Ni vet om man bränner sig på tungan på varm choklad, så känns det nu trefalt i hela munnen...
Så - jag inser återigen att jag måste glädjas var dag som är bra och acceptera varje dag som är mindre bra.


Igår firade vi 7-årig bröllopsdag - hela 7 år sedan en regntrist tisdagmorgon då vi tidigt vigdes på Arlanda VIP - med våra barn förstås som deltog. En fantastiskt morgon i all sin enkelhet. Sen drog vi med flyget till Hurghada. Det som skulle varit Khao Lak i Thailand om inte tsunamin hänt strax innan. Det påminner mig alltid om att LIVET TILLSAMMANS är det stora - inte var eller hur. Det tog 20 år tillsammans innan vi blev gifta, och vi tillhör de 20% av alla par som väljer att behålla sina egna efternamn fortsättningsvis.
Idag har vi firat med go middag tillsammans allihopa - helstekt rostbiff i ugnen ihop med annat gott - tex bearnaisesås gjord av min man - han lyckade mycket bra trots en del oväsen i köket....

ÅH vad det måste vara kul för alla härliga bloggare som nu finns på eventet i Malmö - hoppas det är massor av glamour och kul. Vi andra får väl suckta och se på Mello!!

torsdag, februari 09, 2012

I väntan på något man inte riktigt vet - efter cyto 1

Nu har jag varit på väg flera ggr att skriva lite här men inte hittat orden riktigt, men nu får de flöda på helt enkelt. 

Imorgon är det en vecka sedan jag gjorde den första cytostatikabehandlingen. Allt gick jättebra, kände mig trygg och omhändertagen och läste en bok under större delen av tiden. Behandlingen sker med dropp, två olika typer som den ena är hormonbehandling av nåt slag och sedan själva cytostatikan (dvs cellgifter, som man helst inte ska kalla det) så det kommer ta ett par timmar varje gång. Denna gång med extra överinseende för att se så inte allergi osv uppstår.

För att hämma att cytostatikan sprider sig till naglarna (en biverkning kan vara att naglarna tar mycket stryk) på händer (och fötter) så kan man prova att ha isvantar undertiden behandlingen pågår. Jag hade läst på runt det, och visste att det kan vara oerhört smärtsamt men ville i alla fall prova. Fick typ grillvantar på händerna med is i. HU! Det gjorde genast väldigt ont. Ni vet ju hur det är säkert när man förfryser händer och fötter, men då kommer det liksom pö och pö. Här blev det SMÄRTA genast. Men jag andades djupt och beslöt mig för att härda ut. Det gick drygt en kvart, sedan kände jag välbekanta krypningar i kroppen och jag fick ringa på sjuksköterskan som kom farande. Då var jag på killevippen att svimma och fick slänga mig framåt och hyperventilera medan svetten lackade, och jourdoktorn tillkallades. Undertrycket sjönk till 41, så det var ett rejält blodtrycksfall med andra ord. Typiskt mig! Det måste varit en stor chock för kroppen helt enkelt - så några isvantar blev det inte mer men jag återhämtade mig snabbt. Men kan säga att mitt ena lillfinger fortfarande är svullet....

Under helgen var jag ganska speedad, säkerligen pga cortinsontabletterna man tar. Städade, handlade.... var på handboll i sporthallen. Med ständig hjärtklappning. Sedan under söndagkväll kom stora tröttheten och den har jag nu levt med hela veckan.

Vaknat vid 4 om natten och har ont i av trötthet, sovit i soffan större delen av förmiddagarna, orkat göra en del saker men får hela tiden sätta mig en lång stund med hjärtklappning och utmattad kropp. Smaken för mat är inte på topp, Man kan få förändrade smaker och uppsvullen mun av behandlingen och det känner jag av litegrand, halsen känns svullen men jag hoppas dock på att slippa bli sjuk. Min man hostar fortfarande en massa och dottern är hemma och risig med. Får jag feber äver 38.5 måste jag ovillkorligen ta kontakt med akuten och åka dit, och det har jag ingen lust med.

Allt känns overkligt. Ganska deprimerande om det är såhär man ska känna sig hela tiden. Jag ser framför mig hur min friska kropp krackelerar och mina muskler förtvinar för att jag inte orkar. Det blir säkert inte så hela tiden, cyklerna i de här 3-veckors intervallerna varierar och jag kommer säkert pigga på mig dag för dag. Men allt känns spooky minst sagt. Jag väntar på att saker och ting ska hända som jag inte rår över, väntar på att alla mina lockar ska falla av och paniken försöker jag förbereda mig på, men det går ju inte. 
Det är svårt att sätta ord på denna väntan men jag ska verkligen försöka vartefter.

Tack för all uppmuntran - i en isolerad värld betyder det massor!

torsdag, februari 02, 2012

Nu kommer min värsta mardröm att bli verklighet

Igår var jag (och maken) iväg för att träffa doktorn, och en spec läkare. Jag fick reda på statusen på min bröstcancer. Tänk, i början inbillade jag mig att jag hade "cancer-light" på nåt vis. Sådär så man bara tar bort den, väck och sen går livet vidare.
Det var ju en liten tumör, 4 mm visade ultraljudet då i början men det är ju liksom bara preliminärt. Verkligheten var så att den var 11 mm och av en aggressiv sort. Man graderar enligt en skala 1-3 och denna var 3. Snabbväxande. Dessutom hormonkänslig och HER2-positiv (vilket endast 20% är) och då krävs extra behandling för det. Men de 15 lymfkörtlar som togs bort sist var helt ok, det var skönt.
Så jag är frisk! Nu ska all cancer vara bortopererad!
Men nu börjar en tuff resa - nu väntar efterbehandling så jag inte ska få återfall. Finns det cancerceller kvar -snabbdelande jäklar som de är, så ska de väck. Det sker genom cytostatiskabehandling, dvs cellgifter.


Imorgon ska jag iväg på min första cellgiftsbehandling. Jag har petat i mig 16 st cortisontabletter idag som pirrar runt lite i kroppen. Och imorrn startar då det som kommer att vara hela våren. 6 st behandlingar var 3:e vecka. 18 veckor.
Visst känns det skrämmande, som att tassa ut på isen för mig, jag är livrädd för att gå på isen hur stark den är. Alla biverkningar som man hör om känns ju skrämmande. Ungefär som när man är gravid och alla varnar för allt illamående, hälsbränna, värk överallt... Jag hade inget av det när jag var gravid. Kanske klarar jag mig bra genom detta med, men det får tiden utvisa och jag har inga förväntningar.
Men den största saken är ju ändå håret.... att tappa allt hår är den värsta mardröm man kan ha. Jag har drömt den många gånger och hade någon sagt för ett halvårsedan att jag kommer att tappa allt hår hade jag dött av förskräckelse. Om jag inte har gråtit fram tills nu, så kommer tårarna trilla då.

Men allt har sin tid och allt kommer ordna sig. Jag är sjukskriven till sista juni. Jag kommer leva i en bubbla med projektet att hålla mig så frisk som möjligt. Och stark.
Hoppas även ni orkar med den resan, ni som finns här och peppar betyder massor ska ni veta! Jag är bara ledsen att min värld kommer stå still medan resten snurrar.

tisdag, januari 31, 2012

Lte pladder och nytt virkprojekt på G

Burr vad kallt det blev! Frost i träden och lite lagom snö gör allt vackert, men man är ju ovan vid det här... Komsi komsi våren! Men vi vet ju alla att var sak har sin tid och det går inte att lura tiden. Här och nu har alltid sin charm. Och det är en fröjd att lyssna och iaktta alla fåglarna!

Min förkylda och hostiga man är hemma från jobbet, jämmer och elände. Jag var och tränade igår igen men idag är det lite lugnare.
Jag är ganska matt idag. Passade på att - äntligen - passa på att baka G-frallorna som finns med i GI-boken. Nu har vi fikat och ätit varsin. Supergoda, eller kanske mest för att vi inte ätit bröd alls på över en vecka!


Igår satt jag på händerna hela dagen :=) Nordljus hade 30% rabatt och jag som drömmer om denna ljuvliga Creamblus som är som klippt och skuren för MOI!!! Men nope, inte just nu... Och tänk om jag köper den i min vanliga storlek och se blir den plötsligt för STOR!! Det är ju stor WASTE - så jag avvaktar... avvaktar och drömmer vidare.

Ja faktiskt - nu har jag plockat fram virknålen och har fått nytt garn på posten. Nu ska jag virka en liten väska, och ja - det är över två år sen jag virkade. Vad hände liksom?

söndag, januari 29, 2012

Vecka 1 med GI - så här har det funkat

Så lite uppdatering om hur vår första GI-vecka (av 6) har varit!Vi kör ju det både jag och min man. Han får med sin matlådor till jobbet (som alltid annars med) samt en del mellisgrejor så lite extra pyssel runt det har det varit. Har det blivit mat över sedan middagen före så får han den med sig som lunch, och jag gör egen lunch hemma - så vi äter lite olika. Hans avslut på veckan har inte varit den bästa med dunderförkylning så han är halvdö, men har i alla fall gått ned drygt 3 kilo. Men han är alltid hungrig, säger han men så är det annars med :=)

Så här har veckan sett ut i matväg:
Frukost - jag har ätit turkisk yoghurt (utspätt med lite vatten) med halvtinade bär (hallon, blåbär), plus kokt ägg.

Mellanmål, förmiddag och eftermiddag har varit lite blandat. Någon smoothie, men mest lite kalkonskivor med brieost eller Philadelphiaost mellan, ibland en FinnCrisp (som jag äter annars med till fikat) när det känns som att det behövs något att tugga på. Kokt ägg med majonäs har varit ett komplement.

Mån lunch: Fetaostsallad med äpple och timjan
Mån middag: Ugnsbakad kyckling (file) med salsa verdesås
Tis lunch: Skinka med legymsallad
Tis middag: Räkpaj (med sallad)
Ons lunch: rester från räkpaj (jag åt sallad)
Ons middag: Mozzarellafylld falukorv med ajvar relish (och vitkålssallad)
Tors lunch: kycklingsallad med bacon (fast jag tog lax istället och maken åt rester)
Tors middag: Oxrullader med blomkålspuré (jag blandade med broccoli)
Fre lunch: broccolisoppa (åt vi ej, jag åt sallad som dagen innan och maken rester)
Fre middag: Kycklingspett med jordnötssås
Lör lunch: skulle vara Kycklingfilé med ädelostsås, vi åt sen frulle och skippade lunchen
Lör middag: bytte med söndagen så det blev kalvstek provencale (tog broccoli till)
Sön lunch: Gazpacho, men vi åt sen frulle och skippade lunch
Sön middag: Lax(kotlett) med romsås och grönsaker, tog laxfileer istället


Höjdarna var Oxrulladerna, räkpajen och kycklingspetten med jordnötssås!
Jag har känt mig mätt efter varje måltid, utom efter första lunchen, den salladen blev inte bra. Annars har det känts toppenbra och jag har fått flow med mina grönsaker!
Värst är kvällarna, så vi har ätit senare middag än annars, typ halv 7 för att stå sig längre. Men jag tar hellre en kopp te med en Finncrisp än går och lägger mig småhungrig, det är inte bra för sömnen. Vi har skippat bröd rakt igenom. Det är tufft!

Helgerna blir lite annorlunda, vi äter alltid frukost sent så det blir mer en brunch, och då tar vi ett mellanmål vid kanske kl 2 och senare middagen, och är den tidig så tar vi ett mellis på kvällen istället. Och igår faktiskt, tog vi ett när vi kom hem från bion, lite salami med brieost och varsitt glass rött vin. Det kändes som en helt ok lördagkväll!

På det hela har allt funkat över förväntan så här som en slutsummering för min del. Jag har gått ned 2 kilo och har sista dagarna fått mycket energi, men då är jag ju i en särskilt situation då jag är sjukskriven och varit trött efter operationen.

Boken jag använder heter "6 kilo på 6 veckor" av Ulrika Davidsson & Ola Lauritszon. Det finns även en hemsida http://6kilo6veckor.se/. Där kan man läsa en massa bra - tips och recept. Senast finns där ett inlägg om LCHF (som Ulrika har skrivit en bok om) kontra vilken blodgrupp man har. Intressant!

Nu kör vi vidare med vecka 2! Ställ gärna frågor om ni har några - jag är själv helt ny på det här men ofta kan man hjälpa varandra med att tänka rätt och ha en bra attityd till förändringar och jämföra med hur man upplever en kostförändring.

Söndag - och nya MI "Ghost Protocol"

Söndag igen. Och energin har hållt i sig :=)  Idag har jag och Miss 20 tagit en 50 minuters promenad i stundtals molnskymda solskenet. Så skönt! Min arm har sista dagarna blivit mycket bättre, nu tar jag typ endast någon värktablett per dag. Det känns himla bra, det kommer nog att komma och gå vartefter allt läker ihop i nervtrådarna men svullnaden har gått ned.
Sen har jag varit och handlat lite, tycker att jag handlar hela tiden och kylskåpet är helt proppat med en massa grejs. Grönsaker tar en enorm plats!!?
Jag ska snart skriva ett separat inlägg om vår GI-vecka.

Nya "Mission Impossible" nr 4, som heter "Ghost Protocol" var himla bra och underhållande! Jag har inte sett de andra på bio och inte varit helförtjust i dem kanske, Tom Cruise är inte min största filmidol (nej inte ens då "Top Gun" var  hot) men han är ju Ethan i alla fall. Och den här filmen var klart underhållande - den som sett 3:an och observerade Benji, "inne-tekniker" så har han nu blivit agent ute på fältet och med sin engelska accent så var han en tillgång. Vår lokaltidning gav filmen lågt betyg pga att hon inte gillade den sk humor som lagts in i filmen. Jag kan förstå hennes poäng, men jag tyckte det inte gjorde något alls, den fanns där med en viss finess. Och sen får vi inte glömma bort Michael Nykvist i rollen som skurk!! Han gjorde skurkrollen med bravur, superkul att se honom i en amerikansk film. Och förresten, han ÄR ju faktiskt Mikael Blomqvist - the original liksom.

Så gillar ni filmer typ Mission Impossible så tycker jag ni kan se denna om ni ska gå på bio nångång.

lördag, januari 28, 2012

Sköna lördag

Bara en liten minut mitt i lördagseftermiddagen... Här hemma fejas det på lite olika håll. Efter en riktigt fin frukost med äggröra och bacon gjord av far i huset (och sen lite yoghurt med bär) så fick jag världens energi. Har röjt runt i köket sådär lite extra i lådor och skåp och torkat överallt, kastat en mass jox och fått ordning. Visst är det skönt att göra sånt ibland!!?
Energin har varit större två sista dagarna. Igår var jag t o m på gymmet. Min stackars man har blivit jätteförkyld och ligger i soffan och tittar på golf och suckar, så jag har väl snott hans energi med.
Det är härligt att ha hela familjen samlad och äta frukost ihop, och sannerligen har jag två goa ungar som städar sina rum och river ut sängkläder utan att behöva påminna och tjata. Den ena av dem är dock inget vidare på att hålla ordning så det är som ett bombnedslag som jag hoppas nu blir uppstädat... Men hon är väl förlåten, ikväll ska vi på bio och se nya Mission Impossible filmen och det är dotra som bjuder eftersom hon fått biobiljetter på sitt jobb. Det var läääängesen vi var på bio tillsammans hela familjen!

Så mitt i energin så blir jag ändå så allvarsamt melankolisk. Vad vad annat kan man bli av att lyssna på First Aid Kit. Ni har väl inte missat dem? Den underbara syskonduon som välter världen med sitt nya album. Deras framgång är som en saga...
Denna låten Lion's Roar kan man höra tusen gånger om och gripas tag varje gång! Lyssna och njut och ha en härlig lördag!!

torsdag, januari 26, 2012

Kickstarta - boosta eller bara vara?

Jag blev tyst några dagar men har haft det ganska bra ändå. Häromdagen var min syrra här och vi tog en halvmils snabb promenad även om det var lite gråkallt. Det där som jag har så svårt att göra själv.... Igår tog jag tåget in till stan (tar 10 min) och träffade 3 av mina tjejkompisar och åt lunch. Det var ruskans trevligt, jättegott att få prata och lyssna. Jag minns knappt vad jag åt men det var en sallad på Waynes Coffee - med parma, chevre men utan bulgur/pasta och lät bli brödet -så inte blev det så mycket kvar....

Idag har jag pysslat med lite papper, räkningar och grejs och försökt undvika att bli trött, som jag blivit sista dagarna då jag somnat till ett tag på eftermiddagen. Men det är väl ok - tröttheten kommer inifrån och jag måste nog acceptera den. Ibland blir det väldigt tilt i huvudet och tankarna far som stjärnsmällar, alltså vara stressad på jobbet med 1000 saker på gång samtidigt har jag upplevt många gånger. Det här är något helt annat.


Har ni tänkt på att den här tiden på året är det extra poppis med inneorden "kickstarta" (komma igång hette det tidigare) "boosta" och "powerboosta" . Särskilt när det gäller hälsa och träning. Det är nästan lite skrattretande vad det plötsligt används hit och dit för att trycka till (eller pusha - haha!) vad man menar.
Så hur går det med våran kickstart av GI då? Jag tänker inte avslöja allt, men det har gått ganska bra faktiskt. Idag är jag fortfarande fruktansvärt mätt efter lunchen (sallad med bacon, en avocado, nötter och bytte ut kyckling till lax) så jag har droppat mellanmellan och undrar hur jag ska orka middag om nån timme.... Nu har inte min man ätit denna lunch så jag hoppas inte han är vrålhungrig.
Man känner sig lite matt, och i måndags första dagen var tuff, rätterna var inte perfekta då, vet inte om det var för att chocka kroppen men resten av dagarna har gått  bra. Vi har avstått bröd helt. Jag skulle baka ut GI-bröd som inte blivit av ännu. Men det funkar bra att äta annat istället, yoghurt med hallon blir det för mig till (sen) frukost och ett kokt ägg. Det klarar jag mig bra på när jag inte är upp tidigt med tuppen eller kräver så mycket energi.

En summering kommer på söndag!

måndag, januari 23, 2012

6 veckor framöver med nya vanor

Måndag! Ljus himmel och vinter. Ny vecka framför oss utan något alls på agendan, förutom lunch på onsdag med mina vänner. Känns .... ja det är ganska stressande. En stor väntan. Ska försöka fylla det med bra saker, men jag har verkligen märkt under helgen då jag vart iväg och fladdrat lite att tröttheten slår till brutalt.

Men lite nyheter:

Från och med idag så påbörjar jag och maken några veckors nya vanor och ska helt enkelt följa ett GI-program.
Jag köpte tidigare i höstas boken "6 kilo på 6 veckor" av Ulrika Davidsson och Ola Laritzson och kände att detta är något vi skulle kunna följa. Jag gillar inte att följa vissa program och dieter. Jag vill hellre använda det sunda förnuftet, och inte behöva börja äta en massa saker jag aldrig annars äter. Överlag har vi ganska bra matvanor, men man är ju vanemänniska och det är ibland väldigt svårt att göra nytt. Därför känns det som att det kan bli bra att följa ett program med menyer. Det blir en utmaning. Att slopa bröd - visseligen äter vi alltid fullkorn och inte alls mycket, typ en skiva på morgonen - pasta, ris men framförallt potatis (som jag älskar) blir lite tufft. MEN att ersätta det med annat, framförallt en massa goda grönsaker är ju det jag ser fram emot. Det som jag är så dålig på annars att fokusera på, trots att jag själv älskar grönsaker.
Detta gör vi framförallt för hälsan. Jag kan inte just nu träna som jag tänkt, men jag behöver bli av med de 4 kilo som ligger extra och som absolut inte ska bli fler vilket annars är risken. Jag måste må bra. Min man fick ju förra året högt blodtryck, och lever i en stor riskzon- med stress och prestation i sin vardag - för att kunna råka ut för hjärtinfarkt. Hälsan är det viktigaste vi har.
Kroppsfixering utöver det avhåller jag med helt ifrån.

Det gäller helt enkelt att försöka fokusera på det positiva i detta med att i 6 veckor avstå vissa saker som blir lite extra svårt att avstå, och det på helgen. Fredagssnacksen och fredagsdrinken. Den goda starkölen med lite nötter på lördagsseftermiddagen innan middagen. Rödvin till maten.
Annars så har jag inga svårigheter att avstå vissa saker, lite såhär ser min profil ut:

Jag dricker inte läsk alls
Vi äter inte mycket godis alls i familjen, och jag är inte en godisråtta som handlar godis på egen hand
Jag gillar inte choklad värst, inte alls nåt jag längtar efter
Äter sällan fikabröd, bakar inte nåt sött bara sådär och har inte sug efter sådana saker. Jag blir snarare matt och helt väck av att äta ett wienerbröd eller kakor.
Vi äter sällan dessert i familjen. Det vi snarare är bra på att unna oss är god mat

Vet ni vad jag gjorde igår? Jag slängde en hel låda med Rocky Road som ingen ätit upp. Jag ska inte göra skräpet fler gånger. Varför lurar vi oss själva med att tro att vi gillar vissa saker, att man ska unna sig vissa tider bara för att det är helg/firande av olika saker och för att "alla andra" gör det? Det är dags att förstå att den enda man lurar är sig själv...
Det är väl dessa tankar jag ska försöka bära med mig under den här perioden, dessutom jag som är sjuksskriven i några veckor till och lätt kan få griller i huvudet.

Jag tänkte rapportera lite efter hand hur Utmaningen går för oss, och har en summering varje söndag! Jag inspirerar gärna andra!   KRAM

lördag, januari 21, 2012

Med hjärtat i halsgropen och aussievin i glaset

Förbannade sport - lika underbart det är med spänning i sportens värld (ni vet väl att jag är är sporttokig??) lika hemskt är det. Sveriges handbolls-EM match idag mot Polen bjöd på drömläge efter 1:a halvlek. 11 måls ledning liksom. Som blev 29-29 i slutet och totalt kaos i spelet. Yippeekayyey liksom....

Det var TUR att det stod baby back ribs i ugnen, färdiga att äta. Marinerade med Famous Daves barbequesås. Famous Dave är en kedja i USA som vi åt på i somras på Mall of America i Minneapolis. De har helt sagolika ribs och en egen sås. Som jag fick en flaska i julklapp. Det var gott. Och jag blev tvungen att öppna en flaska Merlot...
En Lindeman Bin 40 Merlot. Smakrikt och gott, fyllig eftersmak och smakrikt. Lagom. Sånt som jag gillar. Börjar allt mer gå över till flaskviner igen, med kvalitet före kvantitet liksom.


Idag var jag på systembolaget. Med min dotter. Hon skulle handla vin, och inte jag. Det känns ganska konstigt att gå på Systembolaget med sin dotter överhuvudtaget och nu är det hon som handlar, helt lagligt förstås. Hon fyller ju 21 om en månad.
Nu ska hon ut och roa sig med lite killkompisar i Västerås, och ja, hon är värd det. I måndags började hon sitt nya jobb som hon fick förra veckan. Intervju på onsdagen, fick jobbet på torsdagen (av 30 st på intervju) och gick på utbildning på fredagen. Hon har börjat jobba i en bransch där inte många ungdomar väljer att jobba. Hon jobbar på ett konsultföretag till Tele2, och är ute på fältet och säljer Tele2tjänster. Knackar dörr helt enkelt. Jobbar 11-21 varje dag. Får coachning och stöd. Här somnar man inte in utan gör karriärtveckling; hela tiden. De var två som började nya i måndags, den andra tjejen har redan hoppat av, men min tjej är triggad av den goda stämningen och tempot. Jag var bekymrad i början på veckan, kunde inte sova alls då hon kom hem 22.45 första kvällen. Hur ska hon orka liksom? Ska vi aldrig få äta middag ihop en vardag?
Det är hennes val, hennes eget liv. När hon var yngre var hon den blyga, jätteosäkra tjejen som inte ville stöta sig med någon. Nu är hon ute och säljer mobiltelefoni och Iphone. Hon blir allt mer lik sin pappa (säljare i grunden) och det är ju ett gott omen för rätt inställning i yrkeslivet.... Det är supertufft att vara ungdom idag och få jobb och hon har sina mål klara. Tjäna pengar och åka till USA i sommar.

Mammahjärtat vill protestera. Jag kan lovar er, alla ni med yngre barn som växer och blir stora; man slutar aldrig att oroa sig och vill göra allt det rätta för sina barn, med målet att klara sig själva. En dag klarar de sig själva och man står där som ett fån. Vad hände liksom??
Nu blir det lite mer vin och lite bok och lite film.
KRAM!

fredag, januari 20, 2012

Fredag hela veckan lång

Även fastän man är hemma hela veckan - så är fredag verkligen just .... fredag! Extra skönt med andra ord.
Idag har jag varit på stan och ätit lunch med en mycket god vän. Vi var på kinakrogen och jag åt mixed grill saté spett och åt som bara den.... Gott, och trevligt att prata av sig lite. Sa hej till lite andra personer jag mötte på stan, ja t o m min pappa var ute på promenad på stan :)  Hela min inköpslista jag skrivit glömde jag hemma (hade en massa nya spännande saker på den som jag inte köper annars) men blev en tur till Maxi alla fall. Och hem kom jag med två stora färska laxsidor. ATT jag aldrig kan låta bli att handla lax när det kostar 89 kr kilot! Haha - men kommer  bli många mumsiga middagar framöver. Jag delar dem i bitar och stoppar i frysen helt enkelt.

Nu har maken stuckit på den traditionstyngda Sälenresan med gubbgänget, och jag och barnen får mysa för oss själva här hemma. Jag ska slänga mig i soffan med Alvedon och nåt att läsa eller så och så blir det sista fredagsmyset på länge. På måndag börjar andra tider! Det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg!

KRAM!

torsdag, januari 19, 2012

Visst blir man förbannad ibland på bloggvärldens sjuka??

Jag skriver inte så ofta om andra, eller rättare sagt om andra bloggar men idag måste man ju få bli förbannad! Ni vet kanske en del vad jag menar redan....
Jag har läst bloggen "House of Philia" länge, sen den nästan var ny och Philia är en härlig, positiv tjej - lite extra previligerad i livet än många av oss kanske men det finns ju faktiskt många som har det så och ännu fler som inte har det... Vi formar ju våra egna liv trots olika förutsättningar. Jag gillar Philia för sina generositet och nästan ibland aningslösa glädje och sin härliga kärlek till sina barn - för det finns ju en baksida i denna bloggvärld. När man får lite för mycket framgång och många läsare och inte följer en slags mall för hur man ska vara (hur nu DEN ser ut??) då kommer negativa kommentarer direkt. Det har vi sett hos Philia och många andra, och det är ju helt ok att då själv styra sitt kommentarsfält. Problemet verkar ju då i alla fall att det inte är NOG för en del att trots allt gå vidare med sin negativism och total avsaknad av förnuft; utan totalt kränka en person på det sätt som nu skett. Hur kan man göra en sån sak? Hur är man funtad i sin egen futtiga värld för att ljuga och skicka anmälan till Skatteverket....
Alla babblar så mycket om svenska avundsjukan, den tror jag faktiskt inte på i det här fallet, det är nåt helt annat. Och inte är den avundsjukan särskilt svensk egentligen, det finns överallt och det görs en massa konstiga saker i avundsjukans tecken världen över, man kallar det hämnd ibland, och heder ibland.
Jag önskar så att alla med vanan att sitta och skicka hemska kommentarer till personer på nätet - i alla dess forum oavsett bloggar eller andra ställen kunde få sig en riktig näsbränna på nåt vis och förstå att MOBBING inte är ok!

Jag fick en tankeställare när jag i boken om mindfullness läser avsnittet om känslor. Att faktiskt en del människor föds med större förmåga att uppleva positiva känslor och ha en positiv syn på livet och uppleva lycka. Men vi kan alla med hjälp träna upp denna förmåga, att känna välbefinnande i livet. Känslor lämnar spår i hjärnan, så har man upplevt sorg, vanmakt eller ilska ofta så förankras det i hjärnan, och det är lättare att fastna där igen. Det som blivit förorättat eller anser sig orättvist behandlad söker sig tillbaka till den känslan vid nya tillfälle.
Det finns en amerikans psykolog som på 60-talet publicerade en teori om människans 9 biologiska affekter, som kan uppleves mer eller mindre starkt och de utgör grunden till vår motivation.
Märk väl, endast två av dessa är positiva!! Lycka och Intresse är dessa. En är neutral, nämligen Förvåning. Och hela sex stycken är negativa! Sorg, Rädsla, Ilska, Skam, Avsky och Äckel.
Är det undra på att det är svårt att känna lycka, när så många andra negativa affekter är negativa och på något vis så mycket starkare...
Det finns mycket att fundera över detta - men det är ju tydligt att vi har ett samhälle där människor inte kan hantera sina affekter, och detta med stalking, ilska över andras lycka eller att bara finnas till blir allt vanligare. Individualismens stora negativa följder... För det är klart att bloggandet är ett tidens tecken på den stora individualism som finns i denna nutid, och även kommersialism.
Och ändå.... så mycket gläjde och tacksamhet som det finns i denna bloggvärld. De flesta är ju trots allt uppmuntrande, ger inspiration och tar emot inspiration på samma ödmjuka vis, delar med sig av visdom, erfarenhet och stöttar i alla lägen. Det finns hopp!

Så hur ska vi protestera och kunna påvisa att dessa kränkningar inte är okey? Kan man göra något tillsammans? Det är en fråga att bolla vidare till någon som kanske har en idé.
Och till House of Philia önskar jag all kärlek och tankar - vi är många
som håller på dig!

onsdag, januari 18, 2012

Trött-shoppat lite

Så fort en dag går när man inte gör så mycket.... Imorse vaknade jag tidigt och kunde inte sova och pallrade mig upp när make och son stack iväg strax före 5 halv 8. Idag hade jag tänkt ge mig ut och promenera med det grå utanför skrämde mig och våra gator här hemma är minst sagt halkiga. Nope, jag har skrivit en del mail idag, pratat lite i telefon, loggat in på ett forum, läst i min bok och så somnade jag i soffan på eftermiddagen och sen var det mörkt ute. Idag värker armen en del (och jag har inte tagit värktablett) och det är väl inte helt på topp.
Igår var jag inne i stan dock och klippte håret en 5 cm. Egentligen skulle det kanske tagits mer, vi får se vad som händer längre fram. Än så länge vet jag inte vad jag kommer råka ut för behandlingar, det är nog det som gör mig mest nedstämd just nu.

Jag loggade in på Odd Mollys egen webbshop (som inte funkade med IE, bara Mozilla) och jag kunde inte låta bli att göra en liten investering trots allt. Jag har ju inte handlat på rea tidigare. Jag hade lite svårt att välja typ av coat men det blev till slut denna "Plain back jumble knit coat" till 50%. Jag har ingen sådan fin tröja sedan tidigare så det blir fint och passar ju även till bra till våren.



Roligare än så blev det inte idag.

måndag, januari 16, 2012

Livet efteråt - hur gör jag nu?

Sådär, då är jag tillbaka igen. Jag kom hem i fredags, blev hämtad av min dotter och sen har helgen gått. Har känt mig ganska däven, lite kluven, lite förvirrad, ganska trött. Sovit gott om nätterna och har nog ett stort vilobehov just nu, vilket jag accepterar fullt ut.
Jag är sjukskriven till den 8 februari. Flera veckor med tid bara för mig ligger framför mig, och det är både stressande och skönt. Förra gången var det full fart, kommande jul, dotter som kom hem från USA. Nu kan jag göra som jag vill.
Idag var det skönt när hela familjen lämnade hemmet. Jag har suttit och grinat till "Doctors" på förmiddagen, läst, pysslat med blommor och sovit en stund. Det behövs en del tabletter, och en hel del rörelse och gymnastik. Idag är värken i armen och axeln värre, eftersom det säkert börjar läka ihop sig en del. Det är som svår träningsvärk i axeln, leden funkar inte som tidigare helt enkelt och ibland är armen bortdomnad, ibland ilar det som bara den. Ja det är svårt att förklara men det är ju så här jag var beredd på att det skulle vara, och det är synd att det var tvunget att bli så när allt kändes så bra innan.


Jag funderar på hur jag ska blogga framledes och har lite svårt att formulera min tanke. För faktum är ju, detta är en livsomvälvande situation i mitt liv. Jag kan inte bortse från det och jag vill gärna berätta om hela processen. Fast finns det någon som är intresserad? Jag vill inte vara en självömkande person, det ligger inte för mig alls, men jag kan inte och vill inte vara som tidigare. Vissa saker är inte alls viktiga just nu, blir jag en tråkmåns för det?
Min blogg är inte heller "officiell" - dvs jag bloggar inte för mina närstående utan är en ganska anonym typ sedan länge - även om jag känner flera av er personligen - av många olika skäl som vuxit fram med åren. Jag har ganska mycket integritet och vill så ha, men jag är inte alls rädd att möta er läsare och berätta min historia. På mitt vis.
Jag hade hoppats att 2012 skulle bli ett gladare år, lite mer glamourigt och lättsamt, både i verkliga livet och bloggledes. Så blir det väl inte riktigt. Men jag vill verkligen försöka hitta det lilla och det fina i vardagen, trots skuggan av en svår sjukdom som jag fortfarande har svårt att förhålla mig till. Jag är glad för alla jag kan följa och få de små ingredienserna av glamour, vardag, allvar och skoj.
Ni får gärna ge er synpunkt om mitt resonemang - gamla som nya läsare.
Jag är glad för all er feedback, tack alla som skriver små ord och uppmuntran. Det är guld värt ska ni veta!